hd.se
2012 i backspegeln – Gott nytt vinår på er!
2012 kommer kanske inte att gå till historien som ett av de bästa vinåren någonsin men det finns åtminstone tre saker som gör det gångna året speciellt och värt att minnas.
För det första: 2012 var året då den så kallade naturliga vinerna slog igenom utanför de snäva nördkretsarna. Jag snackar förstås om de där vinerna som görs med så lite mänsklig inblandning som möjligt – ekologiskt eller biodynamiskt odlade och med ett minimum av tillsatser i den färdiga produkten.
Naturvinernas främsta supportrar hittade vi i ett gäng (ofta) unga och trendkänsliga sommelirer på krogar som Noma i Köpenhamn och Mistral i Stockholm som tycker att trenden är ny, cool och mera ”sann” (ursprunglig) i någon bemärkelse.
Motståndarna hittar man hos några mer traditionella vinskribenter och vinnördar (oftast något mer mogna män) som i åratal kämpat för att lyfta fram bra viner men som nu känner sig lite vid sidan av. Och den här gruppen tycker också att det är uppenbart att kejsaren är naken!
Personligen har jag svårt för den höga svansföringen hos både lärjungar och belackare. De naturliga vinerna är ett skönt tillskott till vinvärlden (oavsett om de är något nytt eller ej) men därmed inte sagt att jag vill att alla viner ska vara eller smaka som dem. Dessutom är valet mellan skörd och ingen skörd rätt enkelt. ”Jag kan inte vara hållbar om jag inte har någon skörd”, sa Bruwer Raats från Raats Family Wine när jag träffade honom i början av året – och så rätt han har. Men omtanken om naturen och den slutgiltiga produkten är något att hylla och eftersträva oavsett om den kommer med ett naturligt credo eller inte.
Att trenden är här för att stanna var något som blev rätt uppenbart när jag besökte Raw (se vårt inslag här!) och Real Wine Fairs i London tidigare i år. Men kommer vi att fortsätta kalla de för naturviner? Det är inte alls säkert. Det naturliga (ursäkta ordvitsen) är väl att vi kallar dem för bra viner helt enkelt och att det sedan är självklart att de är gjorda på ett så miljövänligt sätt som möjligt.
Den andra saken som gör att vi kommer att komma ihåg 2012 för är att det var året då svenskt vin på allvar tog ett kliv ut i rampljuset. När Arilds Vingård och några andra skånska vinbönder bjöd på gemensam provning och pr-jippo med inbjudna journalister från både Stockholm, Göteborg och Malmö ja då börjar det likna något. Svenskt vin kanske aldrig når dithän att de som gör det kan leva på det men när man inser hur fort det gått och hur snabbt kvaliteten utvecklats så skulle det inte förvåna mig om svenskt vin snart nämns på allvar ute i vinvärlden. Har du fortfarande inte provat något svenskt vin så låt det bli ett nyårslöfte inför 2013!
Men det var ett annat lite udda vinland som gjorde 2012 till något alldeles extra. Har du inte fattat det än så är det dags: ”Georgia is the shit!” Allt fler upptäcker nu de häftiga och personliga vinerna gjorda på druvsorter som vi aldrig tidigare hört talas om och jästa och lagrade på nedgrävda leramforor – så kallade qvevris (läs mer om georgiska viner här!). Vinvärlden har fått helt nya smakpaletter och referensramar (som de coola sträva vita vinerna). De är kanske inte för alla (min fru klarar tex inte av qvevrivinerna) men det är inte det som är grejen – nej det är mångfalden som är kung. Och vänta bara till dess att de tuffa röda vinerna börjar sprida sig i Europa. Då kommer Georgien verkligen att tas på allvar som vinland igen.
För min egen del kommer jag att komma ihåg 2012 som ett av de bästa vinåren någonsin. Jag har haft den fantastiska förmånen att kunna åka runt både i Europa och Sydafrika och jag har fått träffa några av världens coolaste vinmakare, tagit tempen på de hetaste trenderna och fått prova några av världens bästa viner. Kan 2013 toppa det? Knappast! Men jag tror att 2013 kommer att bli mångfaldens och de nya upplevelsernas år. Låt oss göra det till ett nyårslöfte!
