Oberoende vinhandel som lätt blir ett beroende
Det bubblar i vinsverige – Caviste Oberoende vinhandel är en del av den svenska vinrevolutionen!
Dela
Tavel – rosé bortom trender och fördomar
Dela
Rotllan Torras Tirant 2003 – lysande Prioratovin
Spanska Priorat har varit rejält hajpat de senaste 10-åren men det känns väl lite som om den värsta uppståndelsen har lagt sig. Priserna stack iväg och konkurrensen ökade men vinerna är fortfarande riktigt bra.
Det jag gillar med vinerna från det lilla distriktet strax sydväst om Barcelona är att de ofta förenar kraft och styrka med en lite jordig/mineralig komplexitet. På ett sätt är de väl typiska för kraftiga röda druvblandningar och de har en hel del likheter, framförallt i struktur, med vinerna från Châteauneuf-du-Pape.
Rotllan Torra är ett litet vineri som fått rejält med uppmärksamhet av Robert Parker och The Wine Advocate som givit vinerna höga poäng. Jag har tidigare bara provat en ”vanlig” reserva 2003 från producenten som var riktigt bra. Men det här är något helt annat.
Rotllan Torra Tirant 2003 är ett av egendomens prestigeviner och är gjort på 25 procent vardera av garnacha, cariñena, cabernet sauvignon plus 15 procent syrah och 10 procent merlot. De äldsta stockarna är upp emot 90 år gamla och vinet har lagrats ett år på ny fransk ek och minst ett år på butelj innan det släpps på marknaden. Det var min svägerskas man (tack Micke!!!) som öppnade det nu i veckan och priset lär ha legat någonstans runt 500 kronor.
Mörk tät röd färg med blålila kant. Stor örtig doft med inlsag av mörka bär, plommon, fat och tobak. Smaken är medelfyllig till fyllig med bra koncentration och inslag av plommon, örter, fat, kött, torkad frukt, mineral och tobak. Bra syror och en härlig längd i eftersmaken.
Rotllan Terra tycker själva att vinet kan lagras i en 15 år och det är nog bara att instämma i den bedömningen. 2003an hade kanske mått lite bättre av ytterligare något eller några års lagring! Men den var lysande nu också. Ännu en 2003a som stått sig väl över tid!
Dela
Ett vinliv på nätet – Laurent Habrard
Du har hört det förut: De sociala medierna är passé. Men samtidigt får de allt större betydelse för människors vardag och i sektorer där de tidigare inte har haft någon självklar plats. Nu kan vi tillexempel följa Laurent Habrards liv som vinbonde i Rhône på YouTube.
Laurent Habrard är med all säkerhet inte den förste. Men han är ändå i fronten på en grupp människor som tidigare har varit rätt konservativa när det gäller att marknadsföra sig själv och sina viner. Vinbranschen och vinbönderna var sena med att förstå internets och de sociala mediernas potential och det är inte så länge sedan du fick leta förgäves efter ens en hemsida med den mest elementära information om producenternas viner.
Det kan man fortfarande få göra men allt fler vinmakare, särskilt i de yngre generationerna, använder sig av nätet och de sociala medierna för att nå ut med sina produkter. Och det har ökat mångfalden av vin som du och jag (och alla andra vinnördar) kan komma i kontakt med.
Laurent Habrard är femte generationens vinmakare på Domaine Habrard i Crozez-Hermitage i norra Rhônedalen – ett området som är känt för sina täta peppriga och bäriga viner med bra syror och toner av rökta charkuterier, salmiak och kryddor. För ett år sedan köpte han en kamerautrustning och började planera för sitt webb-TV projekt – A wine life. Det här är första avsnittet och Laurent kommer att publicera ett i månaden framöver. Du kan även ställa frågor om projektet till Laurent på hemsidan och köper du en butelj av hans vin så får du en länk (en sk QR-kod) till en video där Laurent beskriver just den årgången av vinet!
Personligen hade jag velat ha lite mindre vinporr och mer fakta om vinet i smakvideon och mer om Laurent i det inledande avsnittet av A wine life! Förhoppningsvis kommer det lite längre fram i serien. Jag giller verkligen initiativet och väntar med spänning på de kommande episoderna då vi får följa med Laurent ut i vingården.
Vad tycker du? Är sociala medier vägen fram för små och lite mer okända vinproducenter?
Dela
Domaine des Enfants (Vinordic – del 4)
Det har gått någon månad sedan Vinordic – nordens största vinmässa. Men vissa intryck stannar kvar. Som Marcel Bühlers Domaine des Enfants vars viner jag bara måste prova igen.
För det var ju de udda och lite oväntade mötena som gjorde vinmässan Vinnordic värd att besöka. Jag har tidigare skrivit om Jean Pla och hans viner under etiketten La Passion. Jeans viner kommer från Roussillon och Vin de Pays des Côtes Catalanes – ett område som verkar vara på gång att bli något riktigt intressant. Ja just Côtes du Roussillon gör några av de mest intressanta vinerna i franska södern.
Alldeles intill honom stod en annan man – en ung schweizare som också han befinner sig i Roussillon och gör Vin de Pays des Côtes Catalanes. Marcel Bühler köpte den 23 hektar stora egendomen Domaine des Enfantes så sent som 2007. Han har ett helt annat fokus än Jean och tillhör den unga generationen vinmakare som gärna berättar vad de gör och hur de arbetar i vingården och källaren.
Marcel har tillgång till gamla stockar på mellan 60 och 100 år av druvsorter som grenache, mourvèdre, syrah, lladoner pelot och carignan. Odlingen är ekologisk (blir certifierad i år), skördeuttagen mycket låga och vinerna är enastående.
Särskilt hans prestigevin La Larme de Lâme som lagras ett år på ett år gamla ekfat. Det är ett mörkt och tjockt vin med en komplex doft av örter, mynta , fat, mörka bär och peppar. Smaken är fyllig och superkoncentrerad och packat med smaker av mörka bär, örtkryddor, svartpeppar, nötkött, tobak och med tuffa men välintegrerade syror.
Tyvärr finns hans viner inte att köpa i Sverige ännu – men de ska tydligen finnas att köpa i Danmark. Jag hittade ingen hemsida men enligt Domaine des Enfants egna uppgifter så kan man få tag på dem hos:
De Vine
Morten Iversen
Ryesgade 73 B, st.
2100 Copenhagen Ø
Tel: +45 26 88 20 88
Email: mortiv@gmail.com
Vinerna!
Tabula Rasa 2010
En blandning på grenache gris, grenache blanc, carignan blanc och macabeau från riktigt gamla stockar. Vinet fick först en kort (30 minuters) maceration med skalen innan pressningen. Naturlig jäst och lagring på 400 liters gamla fat. Marcel har även gett vinet en kort oxidering för att tämja tanninerna som han fick via skalkontakten. Det här är ett gyllengult vin med en stor fruktig doft med inslag av mineral, bivax och tropisk frukt. Smaken är koncentrerad och fokuserad med inslag av tropisk frukt, fruktpastiller, kryddor, bivax och mineral. Lång lång eftersmak – men känns fortfarande lite återhållen och kommer att blomma upp ännu mer med lite lagring.
L’Enfant Perdu 2009
En fjärdedel vardera av carignan, syrah, granache och lladener pelut (men det varierar år från år) – en mix av det som inte går till toppvinerna och ofta från de yngre vingårdarna på mellan 10 och 50 år. Syrah och grenachen lagrades sedan 12 månader på fransk ek (ofta ny – ”I have to use the oak somewhere first”, skrattar Marcel) och de övriga 12 månader på cementtank. Det här är ett mörkt blårött vin med en tät och lite knuten doft av mörka br och knäck. Vinet är medlefylligt till fylligt med massor av mörka bär och inslag av örter, choklad och kaffe. Pepprig med imponerande men väintegrerade tanniner och lång härlig eftersmak. Det är nästan lite löjligt att det här är hans ”enklaste” vin.
Suis l’Etoile 2008
Från 60 till 100-åriga stockar av framförallt carignan och grenache (i 08an 35 procent grenache, 25 carignan, 25 syrah och 15 procent mourvèdre). Vinet lagras mellan 18 och 24 månader på tankar och ettårig fransk ek (600 liters). 2008 var ett svalt år enligt Marcel men vinet är tätt, blårött och ogenomträngligt i färgen. Doften är kryddig och komplex med mörka bär, örter, knäck och kryddor. Smaken är medelfyllig till fyllig med en koncentrerad men välbalanserad smak av röda bär, örtkryddor, peppar och fat. Här finns bra syror men de är välintegrerade i frukten och den långa eftersmaken har ett bra grepp.
La Larme de l’Aime 2008
Domaine des Enfants toppvin på mestadels syrah (50 procent) med en fjärdedel vardera av carignan och grenache. Bara de bästa druvorna från de äldsta vingårdarna. Jäsning på öppna 600 liters träkar. 24 månaders blandad lagring på gamla fat, tankar och ettårig ek. Mörk röd opak färg. Komplex doft av örter, mörka bär, mynta, fat och kryddor. Fyllig superkoncentrerad men förvånansvärt mjuk smak av mörka bär, fat, örter, peppar, tobak och kött. Syrorna är förstås tuffa men de omsluts av härlig frukt och en eftersmak som är kvar läääänge.
Dela
Mullineux Family Wines – Swartland rules
På bara några år har de skapat en av Sydafrikas bästa och mest intressanta syrahviner. De gör ett härligt sött stråvin och går i täten för en ny oberoende ursprungsmärkning. Andrea och Chris Mullineux är en av anledningarna till att Swartland är en av världens hetaset vinregioner just nu.
Vi besökte paret i deras vingårdar som ligger alldeles utanför Riebeek Kasteel. Deras och deras förresten. Mullineux äger inga vingårdar utan leasar och köper in druvor från mellan 12 och 12 olika lägen. Och just blandningen av olika lägen
– Vi hade kunnat göra en supercuvée à la Robert Parker från en av våra vingårdar. Men vi vill inte göra det. Vi vill ha ett vin med balans, säger Chris Mullineux.
Se vårt inslag med Andrea och Chris!
Dela
Badenhorst, Raats och Sadie – sydafrikansk supertrio
Tiden går fort och det är nu över två veckor sedan den fantastiskt roliga skånska bloggträffen på Lagmarks i Helsingborg. Jag lovade att återkomma med mer från provningen och nu har det blivit dags.
Min egen flight bestod av några favoriter från resan till Sydafrika men också två viner av en av de vi aldrig hann med att träffa. Adi Badenhorst är i högsta grad en del av det som kallas för The Swartland Revolution. Namnet kommer från en fest som hålls i november där vinmakarna (och deras familjer) i det gamla spannmålsdistriktet träffas och provar och snackar vin tillsammans. Och namnet fångar väl den pionjäranda som finns bland de ofta unga vinmakarna i distriktet där man ofta gör vin från gamla stockar och med så ”naturliga” metoder som det bara är möjligt.
Adi Badenhorst kommer från en gammal vinmakarfamilj (hans farfar arbetade som general manager på anrika Groot Constantia och hans pappa jobbade påbland annat Constantia Uitsig). Själv har Andree Adrian Badenhorst bland annat sju år som vinmakare på Rustenberg bakom sig. 2008 köpte han och hans kusin Hein 60 hektar i Swartland i Paardeberg nära bland andra Eben Sadie och Lammeschoek.
Egendomen heter Kalmoesfontein farm men han buteljerar vinerna under eget namn. Adi har också varit en av grundarna till ”The Swartland Revolution” och tillsammans med bland andra Eben Sadi och Chris och Andrea Mullineux har han tagit fram en egen ursprungsbeteckning kallad Swartland Independent Label (mer om denna framöver här i Uppkorkat!).
Nu gör han vin enligt ekologiska principer och ”så naturligt som möjligt” från 28 hektar med gamla buskrankor som planterades på 1950- och 60-talen. Och de har redan låtit tala om sig. Hans Secateurs Chenin Blanc som finns i beställningssortimentet är ett lysande exempel på hur bra druvsorten kan smaka i Sydafrika. Adi använder sig av hela klasar som han varken krossar eller avstjälkar. De röda vinerna jäser i antingen cementtankar eller träfat och får upp till fyra månaders macerering efter det att jäsnignen är klar. Och sedan följer lagring i stora 4000 liters träfat. Den enda manipulationen som görs är att han använder lite svavel före och efter jäsningen.
Jag hade med mig två Badenhorstviner till bloggträffen. Den ena var Secateurs Red Blend 2010 som är en blandning av cabernet sauvignon, carignan, cinsault och grenache. Det var helt klart det mest ”Nya Världen-aktiga” av de fem vinerna med en mörkt röd färg och en lite rökig doft av söta mörka bär, örter och kryddor. Smaken är fruktdriven men kryddig med mörka bär, örter, salmiak och inlindade syror. Dessutom en bra längd i eftersmaken.
Den andra AA Badenhorst Red Blend 2007 är också den en blandning men på shiraz, mourvèdre, grenache och cinsault. Det här är ett lite mer krävande och komplext vin med en mörkt röd färg och en sammansatt och lite knuden doft av mogna bär, mineral och läder. Smaken är också fylligare med en sammansatt palett av mörka bör, mineral, kryddor, läder och tuffa syror. Det här vinet borde gå att lagra i ytterligare några år!
I nuläget är det bara Chenin Blanc-vinet som jag nämnde ovan som finns i Systembolagets Beställningssortiment. De andra säljs till restauranger.
Bruwer Raats blir det mer av och om i Uppkorkat framöver. Också han är en pionjär men inte i Swartland utan i Stellenbosch. Bruwer jobbar bara med cabernet franc och chenin blanc – två druvsorter som han menar har de starkaste historiska bidningarna till Sydafrika som vinnation. Bruwer Raats jobbar ständigt med nya projekt och just nu håller han på med en helt nyplanterad cabernet franc/chenin vingård som kanske har den tätaste densiteten/planteringen i världen (ja i alla i Sydafrika). Och som han odlar enligt ekologiska principer
Till bloggprovningen tog jag med mig Raats Family Cabernet Franc 2009 (som faktiskt fortfarande går att köpa på bolaget!) som är lite av en klassiker. Vinet är gjort på 100 procent cabernet franc som har en genomsnittlig ålder på mellan 18 och 23 år som vuxit på vittrad granit. Druvorna sorterades för hand och krossades lett innan de fick en kallmacerering på fem dagar. Efter jäsningen pressades de i en traditionell ”basket press” och genomgick den malolaktiska jäsningen i rostfritt stål. Vinet lagrades sedan i ytterligare 18 månader före buteljering.
Det har gett ett mörkt rött vin med en härlig cabernet doft av örter (mynta), mörka bär, paprika och lite stjälkar. Smaken är medelfyllig till fyllig och kraftfull med en eldig smak av mörka bär, örter, paprika och mynta. Eftersmaken är härligt koncentrerad och sträv med en suverän längd. Kan lagras i minst fem år till för den som vill det!
Eben Sadie har det blivit mycket av här i Uppkorkat på sistone. Inte minst eftersom våra två episoder från vårt besök på Sadie Family Wines nu rullar i 24HD. Blir du nyfiken på Eben så kan du kolla in de avsnitten här!
Här och nu ska jag bara kort ge smakbeskrivningar från vinerna som jag hade med mig till provningen. Det första var Pofadder 2010 som är ett vin som är gjort på nästan 100 procent cinsult och som förhoppningsvis kommer till Sverige inom en kort framtid. Vinet ingår i Eben Sadies Old Vine Series och kommer från stockar som planterades på 1950-talet. Det är (också!) gjort så naturligt som det bara är möjligt med naturlig jäst, öppna jäskar, minimalt med svavel vid buteljeringen och med ungefär ett års lagring på gamla fat.
Naturlig jäst och öppna jäskar och ungefär ett års lagring på gamla fat. Vinet buteljeras med minsta möjliga svavelhalt men formligen exploderar av fruktsmaker i munnen och i näsan. Det här är ett vin som har grenache tyngd och kryddighet men pinot noirs mjuka och sammetslena. Det är ett av de häftigaste vinerna jag provat och så långt från nidbilden av Sydafrika som du kan komma!
Vinet är ljust rött och har en härligt kryddig doft som är fullständigt packat med röda bär (hallon och jordgubbar). Smaken är sammansatt men ändå rund, kryddig och bärig med inslag av hallon, kryddor och örter. Strukturen är stor och sammetslen på en och samma gång. Som ett slags kombination av Rhône och Bourgogne. Och eftersmaken är något alldeles extra.
Slutligen Columella 2009. Om Old Vine Series är ett försök ”att buteljera vinerna som de är”, som han uttrycker det – ja då är Columella Eben Sadies försök att uppnå perfektion. Vinet är en blandning av framförallt syrah (bland annat från hästskovingården som vi besökte här!) och mourvédre från runt åtta olika vingårdar spridda runt över hela Swartland. De olika vingårdarna vinifieras för sig (det skiljer upp emot sex veckor mellan den som mognar tidigast och den som mognar senast!) antingen i trä, lera eller cement.
De första 12 månaderna hålls vinerna separata och lagras på olika sätt (en del på ny ek). Därefter blandar han ihop den slutgiltiga cuvéen och låter den vila i ytterligare 12 månader på stora fat av äldre ek. Columella har en helt fantastisk struktur. Det är massivt men utan att vara tungt och har mer gemensamt med Rhône än Nya Världen.
Färgen är tät och djupt röd och doften fortfarande ung men sammansatt med inslag av mörka bär, choklad, fat, örter och peppar. Smaken är medelfyllig till fyllig och superkoncentrerad med massor av mörka bär, örtkryddor, peppar, choklad och fat. Syrorna är tuffa och längden i eftersmaken enastående. Vinet känns fortfarande ungt och kan lagras i 10 år utan problem.
Dela
Bodegaförbud födde vinimport – Vinordic del 2
En av de roliga sakerna med vinmässan Vinordic är att man kan stöta på människor, producenter eller importörer som man aldrig annars skulle träffa. Som Ave & Aja – en liten ny importör med intressanta spanska viner.
Det var när Ann Jacobsson (Aja) och Anneli Velin (Ave) hade problem med att komma in på de spanska bodegorna som idén om att starta en importfirma föddes.
– Ann hade bott i Spanien i 20 år och jag och min man hade nyss flyttat ner. Vi åkte runt och provade viner hos olika producenter men vissa vägrade släppa in oss om vi inte var företagare, säger Anneli Velin.
Det blev starten på Ave & Aja. Nu arbetar de med en handfull bodegor i Ribera del Duero, Rioja, Cadiz och Cigales som Can Paixano, Concejo Bodegas, Huerta del Albalá, Marqués del Velilla och Viña Vilano.
Jag provade igenom deras viner och uppskattade verkligen den varma, rättframma kryddiga och generösa stilen hos de flesta. Lite mycket ek här och var för min smak (men det är ju verkligen en smaksak). Men de riktigt bra vinerna backade upp eken med bra och härlig frukt.
Som Huerta del Albalás Barbazul 2007 från Cadiz. Vinet är gjort på en blandning av syrah, merlot, cabernet sauvignon och tintilla de rota. Vinet har djupt röd färg och en lite jordig kryddig doft av bär. Smaken är koncentrerad me röda bär, örter, läder och kryddor. Vinet finns att beställa som låda (6 flaskor à dryga 900 kronor på beställningssortimentet).
Riktigt bra är också Marques de Velilla, Doncel de Mataperras 2004 – ett vin från Ribera del Dureo och gjort på 100 procent tinta del pais eller tempranillo som fått 12 månader på fransk ek och som sedan lagrats på både tankar och flaska. 04an har en lite oxiderad och nötig doft med mogen frukt, svamp, nötter och kryddor. Smaken är koncentrerad med inslag av röda bär, örter, läder, nötter och fat. Vinet känns moget och har en bra struktur.
Viña Vilano, Reserva 2004 kommer också från Ribera del Duero och också gjord på 100 procent tempranillo förstås. Det här vinet har fått 18 månader på amerikansk ek och det känns men frukten bär upp fattonen väl. Vinet är mörkt rött och har en doft av kryddor/mynta, bär, fat och choklad. Smaken är medelfyllig till fyllig och har inslag av röda bär, örter, fat, choklad och torkad frukt. Syrorna känns välintegrerade och eftersmaken är lång och härlig.
Håll också ögonen på två riktigt schyssta hus-Cavor från baren/krogen Can Paixano i Barcelona.
Dela
Haskell och Rianie Strydom – Syrah i världsklass
Fet, rökigt ekig och saftig. Nidbilden av shiraz från Nya Världen är ganska tydlig. Men när Uppkorkat åkte till Sydafrika så var vi på jakt efter något annat. Vi frågade läsare och kollegor vilka vingårdar vi inte fick missa och det var flera som nämnde Haskell. Och naturligtvis åkte vi dit!
Vi tog oss till Helderberg i Stellenbosch för att möta Rianie Strydom på Haskell Vineyards som ett bra exempel på att Sydafrika är både en gammal och ung vinnation och hur mycket som har hänt efter apartheidregimens fall och de senaste tio åren. Haskell startade så sent som 2002. Första årgången som släpptes på marknaden var 2007. Men på bara fem år har Rianie Strydom och Haskell Vineyards lyckats göra sina Pillars och Aeon syrahviner världsberömda.
Rianie gör också vin under en annan etikett - Dombeya Wines – Haskells systerviner som är mer fokuserade på prisvärde och en yngre publik och som man bland annat marknadsför via sociala medier.

















