Smakrikt, personligt och härligt i augusti

Dela denna artikel

31 juli, 2012 klockan 10:35

Äntligen! Efter bolagets sommaruppehåll – den första augusti kommer ett hel del nytt och intressant att släppas på den svenska marknaden. Men väntar du på riktiga budgetviner – ja då får du vänta till i september.

Nyheterna i augusti håller rktigt hög klass men baksidan är förstås att de kommer med rätt häftiga prislappar. Fast om man jämför priset med den kvalitet som du får för pengarna så är det här ändå riktigt prisvärda viner. Främst är det kanske de vita vinerna som överraskar och extra kul är att Systembolaget vågat sticka ut hakan och köpa in viner som går lite emot de gängse smaktrenderna. För om du är van vid krispiga lätta och fräscha viner – ja då kommer några av de bästa köpen att slå dig med häpnad.

Jag tänker framförallt på vinerna från Lopéz de Heredia i Rioja. Det kommer tre viner (två vita) från den klassiska bodegan i augusti och det är som vanligt viner som går på tvärs mot gängse normer. I en tid när de flesta gärna vill ha sålt slut årgången innan den ens är klar så låter Lopéz de Heredia sina viner ligga på fat och på flaska i år innan de släpps på marknaden.

Viña Gravonia 2002 (96063, 199 kronor) och Viña Todonia Reserva Blanco 1996 (94185, 299 kronor) är två lysande exempel på hur härligt charmiga och annorlunda de här vinerna kan vara. Den första är närmast en ungdom i sammanhanget och har en lätt till medelfyllig frisk härlig och koncentrerad smak av mogen frukt, citrus, nötter, svamp och fat. Den senare går i samma stil men är kraftfullare och lite mer oxiderad med mer av allt och en lång läcker finish. Och den röda Viña Todonia Gran Reserva 1994 (96061, 599 kronor) är också härlig med smaker och dofter av torkade frukter, svamp, örter och nötter. Smakrikt och välbalanserat men det sistnämnda släpps bara på de tre vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö och priset är lite i det häftigaste laget!

Chenin blanc är en häftig druvsort men även om vi har börjat få lite fler sydafrikanska varianter till bolaget så har det varit ont om bra torr chenin blanc från Loire. Men det blir det ändring på nu när det lanseras inte mindre än fyra viner från en och samma producent i Savènnieres – distriktet som kanske är mest känt för Nicolas Jolys Coulée de Serrant – en fantastisk vingård och ett fantastiskt läge.

Domaine des Baumard är en annan hyllad producent i området som du släpper fyra mycket personliga och intressanta viner. Det är två årgångar av två viner: Clos de Saint Yves Svennières 2008 (92163, 189 kronor) och Clos de Saint Yves Svennières 1982 (92162, 359 kronor) samt Clos du Papillon Savennières 2007 (92166, 245 kronor) och Clos du Papillon Savennières 2000 (92105, 322 kronor). Den första är kanske den mest underliga i nuläget eftersom den domineras nästan helt av en kraftig smak av honung och nötter samt ett litet inslag av gummi. Den andra känns friskare (trots att det är en 82a) med en härlig smak av citrus, honung, ananas, mineral och lite bränt rostat bröd. 2007an av Clos du Papillon är kraftfull med smak av fruktpastiller, rök och mogen frukt. Och årgång 2000 har lite mer av de där gummitonerna som man ibland associerar med chenin men känns också den frisk och fräsch med toner av honung och ananas.

Det här är förstås viner som inte går hem hos alla – men fräckt och gott är det om du gillar smaker som går lite utöver det vanliga!

Månadens mest prisvärda vita måste nog vara nya zeeländska Pegasus Bay Riesling 2009 (97040, 149 kronor) som känns som en mogen tysk riesling med en kraftfull mineralig petruleumaromatisk smak av rieslingfrukt, honung, persikor och citrus. Och producentens Pegasus Bay Sauvignon Semillon 2010 (97039, 149 kronor) är också bra med sin doft och smak av druvskal, krusbär, mineral och bivax.

Tyska Clemens Busch Riesling vom Roten Schiefer 2010 (91238, 179 kronor) var en vinnare redan förra året och ny årgången är också lysande med en ung torr lätt och mycket frisk smak av citrus, mineral , druvor, petroleum och lite flintrök. Vinet känns nästan hårt i nuläget men ge det ett par år och det kommer att blomma ut i mer mogna smaker.

Och på tal om världens bästa druvsort – Weingut Leitz i Rheingau kommer med två fantastiska viner från årgång 2010. Det är Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Alte Reben (90654, 299 kronor) och Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling Alte Reben (90677, 299 kronor) – båda packade med fokuserad och ung rieslingsmak med citrus, en antydan av honung och petroleum, samt mineral. Och du kan förstås lägga till en eftersmak som aldrig tar slut. För ungt? Javisst! Men glöm bort de i några år och du har en fantastisk vinupplevelse framför dig!

Missa inte heller Hamilton Russells underbara Hamilton Russell Chardonay 2010 (97025, 249 kronor) till ett riktigt bra pris (100 kronor under priset i beställninsgsortimentet) med en nyanserad smak av citrus, mineral, rostade fat och smör samt. Tyvärr kännas Anthony Hamilton Russells röda pinot, Hamilton Russell Vineyards Pinot Noir (97027, 279 kronor) inte alls så bra som när jag provade den på vingården i januari.I den flaskan som jag provade nu fanns tyvärr de där lite rökiga och syrliga sydafrikanska tonerna som historiskt sett varit ett problem för Sydafrikanskt vin. Det är underligt – för den 2009a som jag provade på plats var fantastisk (läs mer om det besöket här!). Det blir att prova igen helt enkelt!

Sancerre brukar ofta vara ett lätt friskt och läskande vin men Henri Bourgeois Sancerre Jadis 2009 (99453, 299 kronor) bjuder på en förvånansvärt kraftfull smak av mogna persikor, nektariner, mango och melon. Torr mycket frisk och läskande.

Det släpps två exklusiva champagner i augusti. Den ena är Deutz Blanc de Blancs 2007 (99522, 599 kronor) som är alldeles för ung i nuläget med en nästan hård smak av mineral, citrus och kex. Men Deutz viner brukar öppna upp sig och bli fantastiska med tiden. Då känns Louis Roederer Brut Rosé 2007 (96017, 525 kronor) mycket mer tillgänglig redan nu med sin friska men ändå balanserade stil och inslag av röda bär, mineral, choklad och apelsin.

Bästa bubbelköpet är emellertid Rotari Flavio 2004 (96060, 149 kronor) – en riserva gjord på 100 procent chardonnay (och därmed en blanc de blancs) från Rotari (ägda av Mezzacorona) i Trento i norra Italien som gjort sig känt för prisvärda mousserande viner. Vinet lagras i minst fem år på jästfällningen (vilket är ovanligt) och det märks på de komplexa och utvecklade smakerna av mogen citrusfrukt, rostat bröd och smör. Det är både friskt och runt i smaken på en och samma gång och det är jäkligt mycket bubbel för penarna.

Bland de röda fynden i augusti finns flera italienska viner. Terre Di San Leonardo 2008 (99550, 129 kronor) från suveräna Tenuta San Leonardo i Trentino och Vigneti delle Dolomiti ger massor av vin för pengarna. Här är det en bordeauxblandning i flaskan och det känns på inslagen av svarta vinbär, röda bär, rostad ek och plommon. Bra syror och bra längd i eftesmaken.

Allegrinis Palazzo della Torre 2008 (91248, 149 kronor) är ett vin som går från klarhet till klarhet. Vi besökte det gamla palatset och vingårdarna när Uppkorkat var i Venetien i höstas och Allegrini gör nu allt för att göra det här vinet till ett ”äkta” vingårdsvin med bra koncentration och känsla av växtplatsen. Det är fortfarande ett ”modernt” italienskt vin med massor av smak av mörka bär, choklad och ekfat. Men koncentrationen tilltar för varje årgång och eftersmaken har en lite bitter fräschör. Corvina, rondinella och sangiovese bygger upp grunden i vinet och det lagras 15 månader på franska fat.

Bibi Graetz är konstnären som på tio år har gått från lovande vinmakare till superkändis. I restaurangkretsar har hans viner varit hajpade en längre tid men nu har alla andra en chans att lära känna hans viner lite bättre. I augusti släpps Grilli del Testamatta 2009 (99490, 159 kronor) och i september kommer ytterligare ett vin med det lite snuskiga namnet Soffocone di Vincigliata (läs mer här!). Grilli di Tesetamatta kan kanske räknas som ett ”andravin” till Testamatta och är gjort på 90 procent sangiovese och tio procent vardera av canaiolo och colorino. Jag gissar att det fått en del tid på ny fransk ek och det är mörkt bordeauxrött färgen och doftar lite brunelloaktigt med inslag av fat, röda körsbär och ekfat. Smaken är sträv och stram med röda och mörka bär, örter, kryddor, tobak och avslutningen är lång och sträv. Återigen riktigt mycket vin för pengarna.

VI fortsätter med bra prisvärda röda viner i mellanprisklassen. Bra pinot noir brukar kosta rejält mycket pengar men Rabl Vinum Optimum Pinot Noir 2009 (97034, 159 kronor) och Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 (90118, 179 kronor). Den första kommer från österrikiska Weingut Rabl som gör riktigt bra viner. Den här pinot noiren har kallmacererats i tre dagar innan jäsningen för att sedan lagras i 24 månader på 2-3 år gamla fat efter alkohol- och den malolaktiska jäsningen. Det färdiga vinet doftar skog, mogna röda bär (hallon) och lite ekfat. Smaken är lätt till medelfyllig och frisk med en utvecklad smak av hallon, örter, kryddor och fat! Och eftersmaken är lång och sammetslen.

Louis Jadots Beaune Premier Cru 2006 är egentligen inte så mycket att orda om. Jag ger ofta höga poäng och bra omdömden om producentens viner. För trots storskaligheten håller det mesta riktigt hög klass. Som det här vinet som smakar läckert, saftigt och nervigt av röda bär, svamp, örtkryddor, fat och med ett litet inslag av salmiak.

Augusti är också en riktigt bra månad för den som är på jakt efter Bordeaux. Det släpps sex viner mellan 175 och 375 krornor vilket måste anses som riktigt bra priser. Alla är från årgong 2009 – ännu en av de där årgångarna som har hyllats som ”den bästa någonsin”. Och vinerna är bra – fyllda med mycket frukt, bra syror och bra struktur. Några kan drickas redan nu och de bästa kommer att hålla länge.

Château Fourcas-Hosten 2009 (96051, 175 kronor) från Listrac är ett vin som brukar vara pålitligt och 09an är inget undantag. Doften är klassisk med mörka bär, kaffe, cederträ och fat. Smaken medelfyllig och stramt sträv med kaffe, mörka bär och och trä. Kan behöva något år för att rundas av lite.

 Château Petit Bocq 2009 (96020, 239 kronor) och Château Le Boscq 2009 (96021, 269 kronor) är båda från Saint-Estèphe som ligger norr om Margaux, Saint-Julien och Pauillac. Båda egendomarna är båda nya bekantskaper för mig och de ägs av stora Dourthe men den drivs som egna egendomar i Bordeaux. Och i Petit Bocq’s fall finns den ursprunglia ägaren kvar vid rodret.

Château Petit Bocq 2009 är ett merlot- och cabernet sauvignon-dominerat vin med en mörkt blåröd färg och en koncentrerad smak av mörka bär, blyerts, fat och choklad. Vinet har rätt så tuffas syror och kan med fördel lagras i ytterligare en fem till åtta år. Även Château Le Boscq 2009 känns rätt stram i nuläget men har också den en härlig bärighet med mörka och röda bär och smak/doft av löv, örter, mynta och fat. I båda fallen snackar vi mycket bordeaux för pengarna.

Slutligen två lysande portugiser! Quinta do Vallado har jag skrivit en del om här i bloggen och Quinta do Vallado Touriga Nacional 2009 (94819, 275 kronor) är en ny härlig årgång av vinet som är gjort på 100 procent touriga nacional och som vinifierats i rostfritt stål och sedan lagrats i 16 månader på franska 225 liters ekfat. I doften känns det redan utvecklat med nötter, mynta, mörka bär och torkad frukt. Smaken är däremot stramare och riktigt tuff med mörka bär, torkad frukt, örtkryddor, ek och mynta. Eftersmaken är tuff men välbalanserad och vinet kan behöva något år i källaren.

Det behöver inte Barros Porto Colheita 1982 (95272, 489 kronor) som är ett så kallat colheita portvin. Colheita är till skillnad från tawny port, som är en blandning av olika årgångar som lagras länge på stora ekfat, och vintage port, som är ett årgångsportvin som lagras kortare tid på fat och längre tid på flaska – ett årgångsvin som lagrats länge på fat. Det här vinet är 30 år och känns ändå ungt och fräscht. Doften är stor och innehåller inslag av mynta, knäck, kola, nötter och torkad frukt. Smaken är kraftfull och fylligt söt med en nötig smak av torkad frukt, knäck, brända mandlar, russin och örtkryddor. Smakrikt, välbalanserat och överdådigt gott. Tyvärr släpps vinet bara på vinkällarbutikerna.

Tabellen med alla provade viner hittar du här! 

 

Världens mest prisvärda – Allesverloren Touriga Nacional

Dela denna artikel

15 januari, 2012 klockan 12:39

Sydafrikanska distriktet Swartland norr om Kapstaden har på senare år blivit riktigt intressant. Sverigebekanta Allesverloren är äldsta vingården i området och deras viner gjorda på portugisiska druvsorter är lysande.

Namnet Allesverloren, allt är förlorat, kommer av ett utrop som den dåvarande ägaren änkan Cloete ska ha gjort på 1700-talet ska efter att gården brunnit ner och boskapen stulits. Idag är den i familjen Malans händer och man koncentrerar sig helt på att göra rött vin och portvin på druvor som tinta baroca, touriga nacional, tinta rouriz, toruiga francesa, souszaou och syrah. Och Sverige är största exportmarknaden.

Allesverlorens viner är oftast generöst bäriga och rätt kraftiga i stilen men utan att vara så där överdrivet showiga eller rökiga. Här finns oftast en balans och de är gjorda för att kunna drickas – du ska inte behöva lagra dem i tio år innan du öppnar en butelj från vingården.

Just det här vinet, Allesverloren Touriga Nacional 2008 (2005, 120 kronor) är gjort på Dourodalens viktigaste druvsort - touriga nacional - som oftast utgör ryggraden i de bästa portvinerna. Touriga Nacional är sällsynt i Sydafrika – därför är det extra kul att den finns tillgänglig här i Sverige. Och det är ett vin som håller exceptionell standard år från år. Stockarna växer under torra och heta förhållanden på mellan 170 och 350 meters höjd. Jäsningen sker i öppna cementkar i sju dagar vid cirka 25 graders temperatur och har lagrats i åtta månader på två och tre år gamla franska ekfat.

Mörk röd färg
Stor bärig och portvinsaktig doft med mörka bär (björnbär), kryddor, peppar, mynta, vanilj och rostad ek.
Medelfyllig-fyllig bärig smak med massor av mörka bär (björnbär), mynta, kryddor, peppar, rostad ek och lång välbalanserad finish. Här finns också inslag av coklad och bra ryggrad av garvsyoror!

Det blir mer om Swartland här i Uppkorkat under vintern-våren. Vi besöker området under vår turné som startar nästa vecka!

Douroviner i världsklass – Quinta do Vallado

Dela denna artikel

31 augusti, 2011 klockan 22:28

Under de senaste 15-20 åren har  Portugals Douro valley blivit ett av vinvärldens mest intressanta distrikt för torra röda bordsviner. För även om Douro alltid kommer att bli identifierat med de söta förstärkta portvinerna så görs i dag några av världens bästa rödtjut!

Och mycket har hänt sedan allt handlade om Barca Velha – ett unikt vin som bara görs under bra år (16 årgångar har släppts sedan starten 1952) och på de traditionella portvinsdruvorna Tinta Roriz, Touriga Nacional, Touriga Franca och Tinta Barroca. Barca Velha satte standarden och visade vad man kunde göra i distriktet. Och det var familjen Ferreira (Casa Ferreirinha) som gjorde det!

Drygt 40 år senare började samma familj att återuppbygga egendomen Quinta do Vallado som varit i familjens ägo sedan 1818. Olika druvsorter planterades var för sig och egendomen består idag av 60 hektar unga och gamla vinstockar (en del över 60 år gamla) med sorter som Touriga Nacional, Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca och den lite mer okända Sousão.

Den 1 september (imorgon – när jag skriver det här) så släpps två viner från Quinta do Vallado. Båda har fått över 90 poäng av amerikanska vintidskriften Wine Spectator (93 och 96 poäng). Oavsett vad man tycker om Parker- eller WS-poäng – i det här fallet handlar det verkligen om två fantastiska viner!

Vallado Red 2007
Gjort på bland annat Tinta Barroca, Tinta Roriz, Touriga Franca, Touriga Nacional och Sousão som kommer från yngre stockar. Tidigare årgångar har blivit helt avstjälkade före macereringen. Musten jäste i en vecka på rostfritt stål vid 26-28 graders temperatur. Vinet har sedan lagrats i 16 månader på ståltank och därefter i ett år på ett år gamla ekfat.

Djup röd/purpurröd färg. Ung doft med inslag av rök, lakrits, vilt och mörka bär. Medelfyllig och koncentrerad smak av mörka bär, rökta korvar, svartpeppar och vilt. Fortfarande ganska hårda tanniner och inslag av sötlakrits och tobak. Lång ung eftersmak med härliga bärsmaker. Drick nu eller spara i upp till 5 år!

Quinta do Vallado Reserva Field Blend 2007
Till största delen gjort på Tinta Roriz, Tinta Amarela, Toruga Nacional, Touriga Franca och Sousão från gamla stockar. En tredjedel av druvorna kom från yngre stockar (Toruiga Nacional and Sousão) och var fottrampade i så kallade lagares (öppna jäskar i sten eller cement). Vinet har lagrats i 17 månader på franska ekfat.

Djup tät purpurfärg med en tunn orange kant. Fortfarande lite knuten doft med inslag av provencalska örter, mörka bär och läder. Medelfyllig kraftfull och koncentrerad smak av mörka och röda bär, tobak, örtkryddor, läder och nötkött. Lite rökig med kraftiga syror (frukt- och garvsyror) och en lång komplex finish! Lysande helt enkelt! Kan drickas nu men också sparas i 5-10 år.

Läs mer om Quinta do Vallado här:

Debra MW – en intervju med vinmakaren Joao Ferreira Alvaros Ribeiro

Wine Virtuosity – smaknoteringar på Vallado 2007

Suveräna budgetviner från Portugal!

Dela denna artikel

15 mars, 2011 klockan 15:03

Mängder av egna druvsorter, lysande lägen och viner med stor personlighet. Portugal har allt för länge levt i skuggan av Spanien och Italien. Har du missat landets spännande och prisvärda viner? Här är en chans att komma i kapp!

Jag har varit förälskad i portugisiska viner sedan jag som student köpte löjligt prisvärda ”garrafeira”-viner med lång lagring och härlig kryddig och mogen fruktsmaksmak . Du ser sällan garrafeira på etiketterna nuförtiden (det var mer av en vinstil som garanterade en viss minsta lagringstid och som i dag har kommit att förknippas med ”gammalmodiga” viner)  men det var viner som var fulla av personlighet, höll hög kvalitet och ofta var gjorda på druvsorter som få i Sverige hade hört talas om.

Fortfarande är det allt för många som likställer Portugal med portvin. Och missförstå mig inte – de bästa portvinerna är bland det häftigaste som finns. Men idag producerar Portugals vinmakare suveräna bordsviner i alla prisklasser. Du kan få enormt mycket kvalitet för pengarna och landets bästa röda kan tävla med det bästa som görs i mer ”klassiska” vinländer. Låt oss titta på några av budgetvinerna som sätter standarden!

Periquita från firman José Maria da Fonseca har varit ett favoritvin hos de svenska konsumenterna och vinkritiker sedan slutet av 1980- och början av 1990-talet. Då var det ett av de allra bästa vinerna under 60 kronor och presterade långt utöver sin prisklass. Sedan dess har andra vinproducenter kommit i kapp och förbi.

Men med nya årgången 2008 är Fonsecas Periquita (2574, 67 kronor) återigen så där härligt prisvärd igen. Vinet är gjort på 70 procent castelão (också känd som periquita – därav namnet), 20 procent trincadeira och 10 procent aragonez och kommer från området Terras do Sado på Sétubalhalvön söder om Lissabon – ett område som blivit allt hetare bland vinkännare. Vinet här en örtig lite kryddig doft med inslag av mörka bär, torkad frukt och läder. Smaken är också den kryddig med inslag av lingon, körsbär och läder. Eftersmaken är lång och välbalanserad. Vinet har en lite gammalmodig stil men jag gillar det!

Ännu bättre är förstås Periquita Reserva 2008 (2560, 79 kronor) också det från samma distrikt. Det här vinet har gjorts på 50% castelão, 30% touriga nacional, 20% touriga franca och lagrats i åtta månader på nya och ett år gamla ekfat. Här möter vi mörka bär, kryddor, fat och tobak i doften. Smaken är fylligare och mer koncentrerad med en kryddig smak av mörka bär, läder och choklad. Lägg till en lång och välbalanserad avslutning.

Och när vi ändå snackar Portugal och Terras do Sado – missa inte heller Meia Pipa 2008 (2564, 79 kronor) från Bacalhoa Vinhos (tidigare JP Vinhos) som bland annat har smått legendariska Quinta do Carmo i stallet – ett vin som länge gjordes som ett samarbete med franska Lafite-Rotschild. Meia Pipa är gjort på en tredjedel vardera på castelão, cabernet sauvignon och syrah och det är ett modernt vin som lagrats 12 månader på små fat av portugisisk ek (”meia pipa”). Vinet har samma kryddiga fruktighet som vinerna ovan men också inslag av mörka körsbär, tobak, torkad frukt och fat.

Annars är det väl distriktet Douro som är Portugals mest kända och kanske bästa vindistrikt. Förr gick alla de bästa druvorna till portvin men sedan några decennier tillbaka gör man fylliga, intensiva och fantastiska bordsviner från druvor som vuxit på sluttningarna utmed Dourofloden.

Dourum 2008 (2559, 99 kronor) från lysande vinmakaren João Portugal Ramos skrev jag upp när det landade på hyllorna på bolaget för ett år sedan (se här!). Dourum Vinhos är ett samarbete mallan Ramos och José Maria Soares Franco. Nu kommer årgång 2009 och den är inte sämre. Touriga nacional, touriga franca och tinta roriz heter grundmaterialet (alla klassiska portvinsdruvor i distriktet) och det har lagrats sex månader på fransk och amerikansk ek. Vinet är mörkt rött i färgen nästan svart i färgen och en kryddig-örtig doft av mörka bär (plommon, björnbär), choklad och fat. Smaken är koncentrerad och fyllig med fatkaraktär, choklad, mörka bär och örter. Alla fyra vinerna dricker du till nötkött, lamm eller vilt.

Dagens häftigaste – Allesverloren Tinta Barocca 2008

Dela denna artikel

27 januari, 2011 klockan 09:44

Det här är coolt! En portugisisk druvsort som mest används till portvin här i ett sydafrikanskt torrt rödvin! Tinta barocca är häftig och Allesverloren står för allt som gör Sydafrika intressant som vinland.

Du kan väl de fem klassiska portvinsdruvorna på dina fingrar? Inte det??? När jag började intressera mig för vin var det knappast någon som snackade om touriga nacional, touriga franscesa, tinta roriz, tinta barocca och tinta cao. De senaste åren har de börjat poppa upp på etiketter på vanliga rödviner från inte bara Douro och Portugal utan även från andra regioner runt om i världen.

Vinproduktionen i Sydafrika började precis som i så många andra länder i Nya Världen med starkvin. De klassiska starkvinerna kopierades och därför är det inte så konstigt att man på Allesverloren i Swartland planterade druvor som just touriga nacional och tinta barocca! Men sedan några år tillbaka gör man fantastiska bordsviner på just de druvsorterna och frågar du mig så tillhör de det mest intressanta som Sydafrika har gjort som vinland.

Allesverloren Tinta Barocca 2008 (12002, 114 kronor) har fått 18 månader på ek (men knappast ny!) och det har rundat av vinet rejlät. Färgen är röd och doften stor och fruktdriven med inslag av mörka bär, kryddor och trä. I munnen är det nästan sensuellt fruktigt (men inte överdrivet bärigt som många Nya Världenviner kan vara). Smaken är välbalanserad och blandar mörk frukt (plommon) med röda bär (körsbär), fat och kryddor. Det här är ett extremt drickbart vin med en lång och sammetslen finish!

Sanslöst bra viner i september – här är fynden

Dela denna artikel

1 september, 2010 klockan 12:03

Antingen var det jag som var på ovanligt bra humör den där nyhetsprovningen för någon månad sedan eller så är september 2010 verkligen en av de bästa nyhetsmånaderna någonsin. Jag tror inte att jag någonsin tidigare har hittat så många fynd och efter mitt tjat om dyra viner för vinnördarna (ja – dit räknar jag mig själv!) så släpper bolaget massor av intressanta viner i flera olika prisklasser. Här finns viner för såväl nörden som nybörjaren – och det är så ett bra nyhetssläpp bör se ut!

Låt oss börja i Portugal - ett vinland som egentligen har alla förutsättningar att konkurrera med Spanien som ett av Europas bästa. Ett bra klimat, egna spännande druvsorter och en bra jordmån ligger bakom några av världens mest intressanta viner. Halvön Setúbal är kanske mest känt för det söta vinet med samma namn som görs på druvorten muscat men här görs också bra röda viner och Alto Pina (94397, 59 kronor) är ett utmärkt exempel. Aragonês, touriga nacional och castelão utgör grunden i ett vin som är både tätt och smakrikt. Mörka bär möter mynta och knäckiga kakor och avslutningen är lite stram men ändå generös. Ett riktigt matvin helt enkelt.

Quinta do Noval heter en av de bästa och mest legendariska portvinsproducenterna. Först 2004 började firman på allvar att experimentera med röda bordsviner – det vill säga vanliga ”torra” rödviner som inte blivit förstärkta med vinsprit. Och är det något vi lärt oss de sista 20 åren så är det att Douro, distriktet som ger oss de fantastiska portvinerna, också gör Portugals bästa rödviner.

Cedro do Noval 2007 (94440, 159 kronor) är alltså bara den tredje årgången som buteljerats av firman. Man har valt att släppa det under den lägre kvalitetsklassen Vinho Regional Duriense eftersom vi för ovanlighetens skull hittar 35 procent syrah i blandningen tillsammans med de mer vanliga portvinsdruvorna touriga nacional (30 procent), touriga franca (25 procent) och tinta cao (10 procent). Vinet är tätt och koncentrerat i doft och smak. Mörka bär som svarta vinbär, björnbär och plommon samsas med örtkryddor (rosmarin och timjan) och i eftersmaken kommer inslag av både tobak och fat. Allt avslutas med en lång lång eftersmak.

Från en syrah till flera andra. Druvsorten är väl inget vi brukar förknippa med Argentina, även om den blivit allt populärare bland odlare i landet. Santa Ana Reserve Shiraz 2008 (94375, 72 kronor) kan nog bli en riktig favorit med sin friska smak av rökiga fat, mörka bär och choklad. Chilenska Santa Rita Medalla Real Syrah 2007 (94427, 106 kronor) är snäppet bättre och kanske ännu mer publik.. Smaken är rund och fyllig med inslag av svarta vinbär, björnbär, rök, och fatvanilj. Frukten är söt och tuggbar. Definitivt en syrah som visar upp druvsortens snällare sidor.

Vill du ha mer av druvsortens lite kärvare sidor prova Ruvio Syrah 2009 (94435, 69 kronor), Cortona Syrah 2008 (97129, 99 kronor) eller Pieve dei Monaci Syrah 2007 (94480, 113 kronor). Allt tre från Italien och i stigande kvalitetsskala. Den första har syrahs lite sträva och rökigt örtiga smaker av mörka bär och salmiak. Cortona bjuder på mer intensitet och djup i smaken och är rökigare och med ett mer tydligt inslag av ek. Och Pieve dei Monaci Syrah, slutligen, är rejält stram/sträv i smaken med ett härlig eftersmak av mörka bär, örter, tobak, rök och mineral.

Och när vi ändå talar om Italien. Låt oss avsluta med några viner i världsklass. Allegrinis La Poja 2006 (94422, 469 kronor) är förstås dyr och svår att få tag i men det är ett unikt vin på många sätt. 100 procent corvina och från ett av Venetiens bästa lägen – det är är ett av Italiens och världens bästa viner med en nästan parfymerad doft och superkoncentrerad smak mörka körsbär, russin, örtkryddor, ek och en touch av läder. Lägg dessutom till en eftersmak som aldrig tar slut.

Unika är också vinerna från Taurasi i Kampanien. Feudi di San Gregorio är en av Italiens allra bästa producenter och deras Taurasi 2005 (94430, 160 kronor) gjord på aglianico smakar härligt komplext av mörka körsbär, kryddor (kanel, örtkryddor och muskot), läder och tobak. Superkoncentrerad och supersträv kräver den några års lagring innan den kommer till sin fulla rätt! Men vilket vin!

Missa inte heller Marchesi di Frescobaldis klassiker Nipozzano Riserva 2006 (94545, 129 kronor) som är ett av mina absoluta favoritviner genom tiderna. Vinet kommer från det lilla distriktet Rufina i Chianti och är gjort på 90 procent sangiovese blandat med malvasia nera, colorino, merlot, cabernet sauvignon. Det här är kvintessensen av Chianti tappat på flaska. Välbalanserad körsbärsfrukt med inslag av choklad, fat och örter. Stilfullt och smakrikt helt enkelt!

Douro – några av världens bästa rödtjut

Dela denna artikel

27 augusti, 2010 klockan 11:26

De är kraftiga, fyllda av solmogen kryddig frukt och fortfarande sanslöst prisvärda. Har du missat Portugals röda bordsviner? Dags att vakna!

Det var tidigt 90-tal när jag för första gången förstod att Portugal kunde göra rödvin i världsklass. Visst… portvinerna hade jag koll på och så fanns ju de lätta törstsläckarna från Vinho Verde (och Mateus Rosé förstås!). Men när det gällde bra rödtjut handlade det mest om lite enklare och källardoftande kärva viner som funkade bra till pastan hemma i studentrummet.

Men så provade jag Barca Velha, vinet som kom att bli trendsättaren för  portugisiska ”bordsviner” – det vill säga vanliga rödviner som inte förstärkts med alkohol. Barca Velha görs bara exceptionella år (endast 16 årgångar har tappats på flaska sedan 1952). Jag kommer tyvärr inte ihåg vilken årgång det var (borde definitivt ha varit någon av 80-tals årgångarna) men jag nockades av den nästan sagolika koncentrationen och smakrikedomen – som ett torrt portvin utan överdriven alkohol och med en balans som jag tidigare inte känt i portugisiska viner.

Barca Velha visade att Dourodalen var mer än bara portvin och att portvinsdruvorna tinta roriz (Spaniens tempranillo), touriga nacional, touriga franca and tinta barroca kunde ge rödviner med en nästan oanad komplexitet.

Det har förstås hänt en hel del sedan dess. Portugal har haft lite av samma renässans som vi sett i Italien och Spanien men fortfarande dricker vi svenskar alldeles för få portugisiska viner. Och har du tröttnat på ännu en cabernet eller pinot så finns här häftiga druvor med namn som bastardo, tinta cao och baga. Eller varför inte…

esgana cào – hundstryparen

eller

borrado das moscas – flugskiten

Själv har jag nu gjort slut på det lilla lagret av Aneto Douro 2004 som jag köpte på mig för något år sedan. Det är synd för det var och är ett fantastiskt vin – men viner är ju gjorda för att drickas.

Fransisco Montenegro (vinmakare hos Quinta Nova) är mannen bakom Aneto. Han startade med 7 hektar i Alijo i Dourodalen 2001 och första årgången var 2002. Sedan dess har det även tillkommit ett vitt vin, Aneto Branco.

Aneto 2004 Douro
En blandning på touriga tacional, touriga franca, tinta roriz and tinta cao. Fyllig koncentrerad smak av mörka bär, fat, mynta och andra örtkryddor. Liten touch av choklad. Bra fräsch fruktsmak där eken ger en ytterligare dimension (och inte dominerar). Lång eftersmak och fokuserade syror. Bör kunna lagras i ytterligare fem år. (cirka pris 150 kronor)
Betyg: 4/5p

Andra kanonviner från Douro:

Tons de Duorum 2008 (95518, 79 kronor)

Dourum 2008 (2559, 99 kronor)

Huvudnyheter