En skånsk vinbondes vedermödor

Det är lätt att tro att man hamnat på en sydsluttning någonstans i Spanien. Men i själva verket är det Häljaröd och en äktsvensk vinodling. På Kullabygdens Vingård och systergården i Klagshamn pågår vinskörden för fullt.

Mer. Hur många gånger har man inte sagt eller hört någon säga "Nej, nu säljer vi allt och flyttar till Spanien"?
Så gick Bert-Åke Andersson och funderade. Den Skånska hösten hade stigit honom över huvudet och vintern var bara ett långt mörker. Det var då som kompisen och svågern Murre, Murat Sofrakis, kom farande från Malmö med den ljusa idén att starta en vingård.
Det blev en helomvändning för tandläkaren i Klippan som längtade efter sol, värme och goda viner. Och i dag traskar Bert-Åke Andersson längs sina rader av vinstockar i Häljaröd på Kullahalvön och konstaterar att vinodling knappast är något för en latmask. Murat Sofrakis entusiasm och det egna växande vinintresset har gjort gott för humöret.
Men mycket arbete väntar. På den andra släktgården, i Klagshamn utanför Malmö, finns resten av kompanjonernas vinstockar, nämligen 3 000 stycken. I Häljaröd prunkar 500 plantor, systematiskt uppbundna och med rejäla druvklasar som håller på att mogna i höstsolen. En del av gårdens 40 tunnland har naturligt lä och goda förutsättningar med planer på utökning till 3000 plantor.
Ofta läser vi om vinskördarna ute i Europa, om hur lyckosamma de är och hur vädret påverkat druvorna. Framöver finns anledning att fokusera mer på druvornas väl och ve i vårt eget land. Bert-Åke Andersson och Murre Sofrakis, som också är ordförande i Vinodlarföreningen, tror nämligen att vi står inför något nytt och växande: svensktillverkat vin. Attraktivt för att det är unikt, kanske inte för att de håller världens högsta kvalitet.
För fjorton dagar sedan inleddes skörden med 150 kilo rondodruvor. Första jäsningen, den så kallade macerationsjäsningen, är färdig och enligt Murre Sofrakis som kallas den store vinmakaren av Bert-Åke Andersson, var avsmakningen positiv med löfte om ett betydligt bättre slutresultat än fjolårets. Just nu skördas druvorna regent och orion.
Det var vintern 1999 som Murre Sofrakis dök upp hos Bert-Åke Andersson i Häljaröd och var eld och lågor. Han hade träffat en vinodlare i Danmark. Nu ville han satsa allt på vinodling.
- Vi skulle bara hitta en lämplig plats. I Danmark gick det ju bra att få fram vin så det måste gå här också tänkte vi.
I januari år 2000 besökte de Jens Mikael Gundersen som har 10 000 plantor söder om Köpenhamn - och blev hänförda.
- Jag minns att det var väldigt kallt, omkring tio minus men vi kände knappt kylan. Vi hade fått en aha-upplevelse.
Spanien-drömmarna spolades och istället blev det 500 druvplantor som hämtades i Danmark på midsommarafton samma år.
Numera kan de göra plantor själva och vid sidan av själva vintillverkningen också sälja plantor till andra vinodlare. Nyligen såldes 3000 exemplar till Öland och 1 000 till Trelleborg. Det dyker också upp en och annan entusiastisk husägare som vill ha en handfull vinstockar vid husknuten.
Sedan starten har Bert-Åke Andersson och Murre Sofrakis ägnat mycket tid åt att förkovra sig i ämnet. De har besökt vingårdar, läst litteratur och forskat efter druvor som gillar vårt klimat. Det har också pågått en ständig diskussion med myndigheterna.
- Det är stor risk att myndigheterna knäcker oss. Det krävs tillstånd från riksskatteverket och livsmedelsverket. Jordbruksverket ska kontrollera plantorna och Folkhälsoinstututet ska godkänna allt som har med alkohol att göra.Dessutom måste vi föra journaler så att vi inte försnillar vin själva som skulle kunna vara obeskattat.
Förra året blev resultatet 150 flaskor, samtliga från Häljaröd, som de kan lagra och gärna korka upp själva men än så länge inte får sälja till restauranger eftersom vinet inte tillverkats i godkända lokaler och förstås inte sälja i gårdsbutik av alkoholpolitiska skäl. De räknar med 1500 flaskor i höst men har inget tillstånd ännu och inga godkända lokaler. Först 2006 tror de båda vinmakarna på försäljningen och en full produktion som betyder 4 000 flaskor om året. Lokalerna för vintillverkning och själva vinkällaren är under byggnation i Häljaröd.
- Vi är de första i Sverige som gjort rött vin på svenska druvor i kommersiell mängd. Det får bara stå bordsvin eller fruktvin på flaskorna trots att det mycket väl skulle kunna stå årgång, druvsort, kvalitetsgrad och ursprungsbetäckning. Men det tillåter inte lagen ännu.
Vinbondens vedermödor gäller myndigheterna, vädret och skadedjursbekämpning. Bert-Åke Andersson hämtar en rejäl bunt med papper och lägger fram på köksbordet. Vi förstår att här har det pågått lång pappersexercis.
Vad det gäller vädret har man haft tur de senaste åren.
Alla druvsorter man provat klarar sig i vårt klimat men det är svårare att få fram tillräckligt mogen frukt.
Vinplantorna i Häljaröd blommar vid midsommar. Sedan behövs 100 frostfria dygn för att odlaren ska bli nöjd med skörden. Frosten får alltså vänta tills slutet på oktober för att frukten ska mogna och vinet bli bra.
Vinodlaren måste vara utrustad med stort tålamod eftersom det är först under det tredje året som det är dags att skörda för vintillverkning. Och i år, på det fjärde året, är det för första gången man skördar för fullt.
Ett annat bekymmer so man fått bukt med har varit mjöldagg och fåglar.
-Vi har gjort en hel del misstag och har därför börjat i liten skala. Det är kostsamt nog ändå.
Men trots allt känner de sig nu säkra på sin sak. Vinodling går visst bra även ovanför 50:e breddgraden, det vill säga nordligaste Frankrike. Och Spanien-planerna ligger på hyllan tills vidare. Istället hägrar Häljaröds Röda, Utvälinge Vita, och Södåkra Söta. Men det kommer att dröja.
På de båda släktgårdarna odlas elva olika sorter både blå och gröna. Leon Millot och Regent är de som man lyckats bäst med och den senare hyser Bert-Åke Andersson stort hopp om. Man odlar också Rondo som är den vanligaste druvan i Skandinavien och som ger mycket frukt men inte av så hög kvalitet. Dessutom provodlas en del tyska sorter där Cabernet Dorsa är den mest lovande.
I mångt och mycket har det handlat om vita viner så här långt norr ut och grundstammarna har hämtats från Tyskland. Men sedan tyskarna börjat fråga efter inhemska röda viner kommer blåa druvsorter som även passar vårt sydsvenska klimat.
- Jag önskar att jag var född hundra år senare. Då har gentekniken slagit igenom så pass att vi kan odla vilket vin vi vill.