Kakskatt med kunglig krydda
Alla har varit där, från Gunnar Sträng till Per Gessle. Gamle kungen drog igång kaktävlingar, Nils Poppe diktade i gästboken och Robert Högfeldt förgyllde samma bok med sina trollmänniskor.
Bildmaterial
Konstnären Jens Fänge har gjort det drömlika omslaget. Han är själv en passionerad kakkonsument och kafébesökare.
Anki Fejne och dottern Cecilia är även privat ivriga kakbagare.
Cecilia Fejne är tredje generationen på Flickorna Lundgren. Hon är en redan baddare på att baka kakor.
Mandelmusslor, ett måste på julens gottebord.
LÄCKERHETER. Christian Callert har skrivit texten i "Underbart är gott". Hans fru arbetade hos Flickorna Lundgren för 20 år sedan och gav honom idén till boken.
Mer.
Det lilla korsvirkeshuset från 1732 hukar under halmtaket och där inne tindrar juleljusen välkomnande. Det som ska välkomnas är ett helt annat verk än Flickorna Lundgrens berömda gästliggare. Boken som nu andäktigt plockas upp ur förlagslådan heter "Underbart är gott", och Povel Ramel har fått släppa till titeln. Mellan pärmarna döljer sig berättelsen om kaffestugan, samt (nästan) alla recepten. Varje år serveras här 30 000 vaniljhjärtan. Det är storsäljaren nummer ett, även om sotarmurre och toscatårta inte kommer långt efter. Nu kan vi försöka baka dem själva.
Mats Fejne är son till den av systrarna som hette Ella. 1988 tog han och hustrun Anki över ruljansen. Det gick förvånansvärt smidigt för en pojke att ta över Flickorna, som Ella Fejne 1992 skrev i sin bok "Minnen och erinringar från Skäret".
Men ett alster om Flickorna Lundgrens rörelse är tydligen inte tillräckligt. I maj i fjol ringde Christian Callert till Mats och sa: "Min fru jobbade i er kakbutik för 20 år sedan. Nu vill vi göra en bok."
— "Då måste ni börja nu", sa jag. "Medan syrenerna blommar." Vi hade faktiskt länge själva tänkt skriva en bok, men det verkade vara så besvärligt.
Nu blev sommaren 2004 usel, och påbyltade kafégäster under paraply förmedlar inte den rätta idylliska atmosfären. Projektet sköts upp ett år och det blev en intensiv sommar och lika intensiv höst. Inte minst för Christians bror som är konditor och har provbakat alla recepten.
— Det blev nödvändigt för att vi skulle kunna förminska dem till hemförhållanden, förklarar Anki.
Alla kakor är med, utom Skåneringen som anses vara för komplicerad för vanligt folk.
— Dessutom har jag lovat min moster Rut, som hittade på receptet, att aldrig avslöja det. Vi vill ju ha någon familjehemlighet kvar.
Hur är det att leva med kakor?
— Du ser ju hur vi ser ut! fnissar Anki.
Själv bakar hon gärna, fast hemma i det egna köket. Där har yngsta dottern Johanna, tolv år, redan testat bokens recept på de berömda vaniljhjärtana. Cecilia, två år äldre, är också inne på kakspåret.
— Jag skulle vilja bli som Tina och ha ett tv-program. Fast jag skulle bara baka kakor.
Grunden lades redan i mitten av 1920-talet. Då ropade flickornas pappa Alexander in det anfrätta lilla huset på auktion för 120 riksdaler och renoverade det. När familjegården i Döshult brann ner var goda råd dyra och för att rädda ekonomin kom Alexander på den ljusa idén att öppna kaffestuga. Han stakade ut riktningen med orden: "Bevara den gamla bondekulturen och håll en sommarstuga till alla som inte har en egen!"
— Det mottot lever vi fortfarande efter.
De flesta recepten har hängt med sedan starten 1938, men en och annan modernitet har smugit sig in.
— Vi introducerade morotstårtan för tio år sedan, avslöjar Anki. Och hallongrottorna är nya. Vi testade muffins och moussetårtor. Men nej... de passade inte här. Sedan försökte vi ta bort josefinerna, men fick sätta in dem igen. Däremot experimenterar vi gärna med matbröd, för numera kan man faktiskt få en smörgås här också. Och en öl.
Men aldrig någonsin Cola eller annan läsk. Bara saft. Hemgjord saft på jordgubb eller fläder eller apelsin.
Hur vädret än artar sig räknar man årligen in 65 000 gäster. Fast inköpsvanorna skiftar med temperaturen.
— Är det kallt beställs det smörgås och varm choklad, slår Mats fast. Vi vill helst ha 22 grader och mulet — då äter folk allt.
Även om det påpekas i boken att hos Flickorna Lundgren gör man aldrig skillnad på folk och folk, så finns det en detalj som indikerar klasskillnad: gästboken. Kändisgräddan har en alldeles egen som inte ligger ute till allmänt bläddrande. Här har det skaldats och tecknats av storheter som Ivar Lo-Johansson, Gösta Knutsson, Jarl Hjalmarson, Rune Moberg, Carl-Gustaf Lindstedt och Poul Ströyer. Och alla kungligheter förstås. Dronning Margrethe, en späd kronprins Carl Gustaf, prins Eugen och till och med Lord Mountbatten. Fast först och främst gamle kungen förstås, Gustav VI Adolf.
— Han var här varje sommar, från 1945 till -73 — samma år han avled.
Mats Fejne poängterar att kungligheterna alltid omsorgsfullt betalade för sina söta excesser. Ibland hade den trädgårdstokige kungen också med sig skott från Sofiero och fick andra med sig tillbaka. En försommardag var Mats och Anki ute på sluttningarna tillsammans med dronning Ingrid och letade backsippor .
— Det kunde bli ett väldigt ståhej när kungen och hans uppvaktning kom. Ibland arrangerade de veritabla kaktävlingar, provåt väldiga mängder och betygsatte alla. Då brukade adjutanten be att få låna telefonen för att ringa till Sofiero och meddela att i kväll skulle man inte bry sig om att servera någon efterrätt.
Numera är uppspelta kakspektakel sällsynta. Helen Sköld, som gjort bokens layout och minns barndomens besök hos Flickorna, försöker analysera hemligheten bakom framgången.
— Jag tror att det är lugnet... naturen... Det här är inget ställe för folk som svänger inom och stjälper i sig en kopp kaffe. Hit kommer man för att njuta länge.
Fotnot: Den som beger sig till bokhandeln får leta förgäves efter "Underbart är gott". Dit kommer den inte förrän i april. Dessförinnan säljs den enbart i kaffestugan under helgerna fram till jul.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus