Spela curling
Med en timmes erfarenhet av curling kan det sägas: Banan var oväntat lång. Och stenen var väldigt tung.
Mer.
Fem minuter. Mer behövs inte för att lära sig spela curling. Men har man aldrig stått på en curlingis förut, så är det första och största problemet att hålla sig på benen.
Vi är ett 30-tal präktiga medelålders nybörjare som kommit till Landskrona curlinghall för att skicka iväg våra livs första curlingstenar längs den glatta isen, och självfallet har vi inte en aning vad vi gett oss in på. Visserligen har vi sett curling spelas på tv och blivit nyfikna, men nu står vi här med en sopkvast i näven och en svart och en vit sko på fötterna och ser lite vilsna ut.
För Andrea Wramfelt och hennes unga instruktörer på "Curla nu" är det däremot bara en vanlig dag på jobbet. Nybörjaren är den typiske besökaren. Några längre preludier behövs inte. Det bästa sättet att lära sig curling är att dela upp sig i lag och sätta igång och spela.
Min första sten misslyckas kapitalt. Att glida ut från "hacket" med den 20 kilo tunga klumpen i näven och samtidigt både sikta och få den att rotera blir för mycket på en gång. Stenen lämnar banan innan den ens nått halvvägs. Nästa försök går bättre, men stenen stannar inte i boet utan glider för långt. Lyckligtvis går det inte mycket bättre för mina med- och motspelare. När omgången är klar ligger ingen sten i boet; det blir 0—0.
— Så här brukar det se ut första gången. Kom igen bara. Ni lär er snabbt, säger instruktörerna Per Kronström och Hampus Nielsen.
Det visar sig stämma. Snart börjar stenarna stanna i boet. Vi lär oss sopa in dem om de inte når fram av egen kraft. Sopningen kan förlänga stenens bana med flera meter.
Det är ett viktigt inslag i spelet men också oväntat jobbigt.
— Ni måste sopa hårdare, uppmanar Per och Hampus oss hela tiden.
Efterhand börjar vi få upp ögonen för spelets många taktiska finesser. Jag lyckas lägga en sten nästan mitt i boets mittpunkt, "tee". Yes! Men nästa sten är motståndarlagets som enkelt knuffar bort mig. En poängsten utan gard visar sig inte vara mycket värd.
Vårt lag skördar inga lagrar, men det gör ingenting. Vi är fyra gubbs som är lyckliga över att vi i alla fall inte drattat på ändan av pur upphetsning.
— Lite biten blir jag allt. Jag kommer säkert att pröva fler gånger, säger Anders Larsson från Lund som är här med ett stort företagsgäng för att först spela och sedan äta supé i curlinghallens matsal.
Det spelas på fyra banor samtidigt och redan efter en timmes övning är det hets i vissa matcher.
— I varje sällskap finns det alltid några med stark tävlingsinstinkt. Det så typiskt, säger Andréa Wramfelt.
Lika typiskt är att det är en stor övervikt av manliga spelare:
— Trots svensk damcurlings stora framgångar på elitnivå är det jämförelsevis få tjejer som spelar för nöjes skull. Flickor är lite rädda för is och har inte heller samma känsla för teambuilding som killarna.
Andréa Wramfelt tror ändå stenhårt på att curlingen har framtiden för sig som populär motionssport.
— Om tio år kommer den att vara lika stor som golfen är idag.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus