Lotte är ett levande hem för gamla

På ålderns höst när krämporna sätter in och minnet sviker vill vi alla få den hjälp vi behöver. Många gamla människor får också det. Men vi hör också om gamla som nästan aldrig får duscha och får dålig mat. Gamla som är ensamma. De äldre blir fler. Det ställer krav på omsorgen. Debatten förs i Sverige. Men också i Danmark. Eldsjälen Thyra Frank bidrar på sitt sätt. I Köpenhamn driver hon ett vårdboende där medmänsklighet står högt i kurs. Följ med till Lotte där måltiderna blir till en fest och livet levs - mot alla odds.

KÖPENHAMN. Vi kommer lagom till lunch. Det hörs ett sorl från matsalen. Personalen hämtar de gamla från husets andra rum. En del behöver bara ett lätt stöd, andra tar hjälp av rullatorn. Någon blir körd i rullstol. Blommor ställs fram. Ljus tänds. Katten Kissy ligger mitt på golvet och sträcker ut sig.
— Det ska bli soppa i dag, berättar Ellen Keller. Hon bor på vårdboendet Lotte sedan några år tillbaka. Bordsgrannen(,som inte vill ha med sitt namn i tidningen,) underhåller med ordvitsar. Han har förlorat sin syn men inte sin humor, och nu roar han sina bordsdamer.
Den stora kristallkronan ger ett ombonat ljus som slår vackert mot det stora rummets väggpaneler. Föreståndaren Thyra Frank anländer. Hon har varit ute på annat uppdrag under förmiddagen. Nu går hon runt och hälsar på alla. Det blir många "Hej skat", kramar och leenden.
Den varma gulaschsoppan bärs fram i terriner som sätts på borden. När bröd och andra tillbehör kommit in från köket intill sätter sig alla till bords. Personal och gamla samsas vid borden. Här äter alla tillsammans.
— Skål, säger Thyra Frank och glasen höjs från alla håll.
På vårdboendet Lotte på Fredriksberg mitt i Köpenhamn är måltiderna dagens höjdpunkter. Därför är det viktigt att maten kan lagas och brödet bakas i husets eget kök så att dofterna sprider sig i huset. Och den som vill ha ett glas vin eller öl till maten får gärna det.
— Jag brukar säga att här äter, röker, älskar och dricker vi ihjäl oss, säger Thyra Frank.

Det har gått 18 år sedan hon blev föreståndare för Lotte. Thyra Frank är sjuksköterska. För 31 år sedan började hon på en sjukhusakut men tog sig sedan till äldreomsorgen. När hon fick chans att bli chef över ett boende fick hon möjlighet att förverkliga sina ideer.
Fast själv skulle hon nog inte beskriva det som ideer, utan snarare vanligt sunt förnuft. Hon är en medmänniska rätt och slätt, säger hon flera gånger. Hon vill att de gamla ska kunna leva i stort sett samma liv på vårdhemmet som det de levde tidigare. De ska få vara människor precis som alla andra. Trots alla ålderdomens utmaningar som skröpliga kroppar och felande minnen.
— Och det här är deras hem, säger Thyra Frank med eftertryck.

Efter soppan serveras bakelser till kaffet. Det är fredag och därför bjuds det på en lite extra festlig efterrätt. När sötsakerna slunkit ned kan den som vill ta sig en cigarett på maten. Inger Sichlau tänder en cerut och lutar sig njutande bakåt i stolen. Ellen Keller låter sig bjudas på en cigarett av fotografen.
— Det klagas på att vi inte har några rökregler på Lotte, men det har vi. Vi röker inte medan vi äter, säger Thyra Frank, som själv inte är rökare men som tycker att de boende ska få göra som de vill.

På vårdhemmet Lotte betalar de boende samma avgifter som på andra vårdhem i kommunen. Vårdhemmet ingår i kommunens äldreomsorg, men har också en självständighet som innebär att föreståndaren har stort inflytande över hemmets budget. Thyra Frank kan göra prioriteringar och pengar som eventuellt blir över stannar i huset och verksamheten. Trots att de boende har sina egna husläkare har Thyra Frank ändå anställt en egen läkare, som kommer till hemmet. Dessutom kommer det en gång i månaden en psykiater som är specialist på äldres sjukdomar, inte minst är det en tillgång för personalen. Det är sådant hon valt att prioritera och hon tycker att hon har råd med. För mycket annat får hon på köpet.
— Medmänsklighet kostar inte mer.

Huset som Lotte ligger i är från 1898 och ägs av en fond, som står för den utvändiga skötseln. Den stora patriciervillan har tre våningar och ett källarplan. Den är omgiven av en rejält tilltagen trädgård, som används flitigt sommartid. För en stund i solen eller för grillaftnar.
23 personer bor på Lotte. Deras rum är fördelade på de tre våningarna. Inne på rummen, som alla är olika stora, finns handfat. Dusch och toalett finns ute i korridorerna.
På bottenvåningen ligger också kök och matsal. På andra våningen finns vardagsrummet med den stora tv:n som köptes till kronprinsbröllopet för snart två år sedan.

För tre år sedan installerades hiss i huset. Innan dess fick personalen lyfta de gamla som inte själva kunde gå i trapporna.
— Men det gick det också. Vi ser ingenting som omöjligt, vi ser möjligheterna. Vi ser inte de boende som krävande, vi ser att de har behov som vi ska tillgodose, säger Thyra Frank.
— Det är väldigt speciellt här på Lotte, men inte särskilt svårt, vi tänker på våra egna föräldrar och hur de skulle vilja ha det på ett vårdboende, säger Inger Henningsen, som arbetat sex år på Lotte.

När Thyra Frank kom till Lotte startade två viktiga processer.
För det första skrev personalen ned hur de själva skulle vilja ha det på ett vårdboende.
— De pappren blev min manual. Den har vi gått igenom många gånger, den blir aldrig färdig, den utvecklas genom åren.
För det andra renoverades huset invändigt. Det var redan ett vårdboende sedan många år tillbaka. Nu skulle det bli ett hem. Möbler och gardiner valdes därefter.
— Och så tog vi av oss uniformerna, brände dem i trädgården och höll fest, berättar Thyra Frank.

I de gamlas hem ska det inte finnas några avstånd som en uniform. Även personalrummet stängdes. Idag finns ett litet kontor med det låsta medicinskåpet. Men Thyra Frank sitter helst i matsalen när hon sköter pappren.
— Och vi har inga datorer här på Lotte. Tre av oss har fått datorer, men de har vi hemma.
På Lotte ska personalen inte sitta framför datorer eller på kontor, här ska man vara med de boende, allt enligt Thyra Franks filosofi.
Hit till Lotte kan de anhöriga komma när de vill. De får gärna äta lunch eller dricka eftermiddagskaffe. Det kostar heller inget.
— Du brukar ju inte betala för maten när du kommer hem till far och mor, eller hur? säger Thyra Frank.
De som bor på Lotte får själva inreda sina rum, välja färg på väggarna och flytta in privata möbler. Om de har husdjur får de ta med sig dem, som Ellen Keller gjorde med Kissy.
Vi tittar in hos Inger Sichlau som valde grönt på väggarna när hon flyttade hit för några år sedan.
— Det blev kanske lite för skarpt, men annars är jag mycket nöjd, säger hon.
Från det stora fönstret ser ut hon ut till skolan, som ligger granne med Lotte. Barnen springer och leker på gården.
Inne i rummet är det trevligt möblerat med säng och soffgrupp framför tv:n.
— Det är bra här, men man får ju sina skavanker när man blir gammal, säger Inger Sichlau, som hör mycket dåligt.

De boende på Lotte är mycket gamla och en del är dåliga. Flera är dementa. Antingen har de bott hemma med hemtjänst, eller legat på sjukhus när de kommer till vårdhemmet på Frederiksberg.
— Och då får vi börja resocialisera dem. Våra två största utmaningar är att få dem att vara uppe längre på kvällarna och att i möjligaste mån bli kvitt blöjorna.
På Lotte är det nästan ingen som tar sömntabletter. Lite pianomusik och portvin vid nio-tiden på kvällen sover man uppenbarligen bra på.
— Och att få gå på toaletten varje dag och flera gånger om dagen är en mänsklig rättighet, säger Thyra Frank.
Haklappar vid måltiderna är bannlysta. En servett under hakan går bra.
— Det är ju inga barn vi har här, det är vuxna människor, säger Thyra Frank.
Hon säger att de gamla ganska kvickt lever upp när de kommer till Lotte.
— Det är för att de får mycket närhet här, närhet och respekt. När det yttre inte längre är så betydelsefullt, blir det inre allt.

Men Thyra Frank har fått kämpa för sitt vårdhem. För sju år sedan meddelade kommunen att hon fick två månader på sig att avveckla hemmet. Det var för gammalt och omodernt.
— Överallt i Danmark byggdes nya och moderna vårdhem där varje boende fick rum med eget kök och badrum. Men det handlar inte om tegelstenar utan om det som finns inuti. Människor blir inte lyckliga av stora hus, de blir lyckliga av att ha människor i sin närhet som tycker om dem.
— Ofta kan ju inte de gamla utnyttja alla faciliteterna i de moderna boendena, de måste i alla fall ha hjälp för att gå på toaletten, så därför är det ingen skillnad här mer än att vi hjälper dem till den gemensamma toaletten.
En journalist skrev om det nedläggningshotade vårdhemmet som fick mycket uppmärksamhet och till sist beslöt kommunen att inte stänga.
— Jag menar inte att man ska bygga vårdhem så här, och allt ska inte vara som på Lotte. Jag missionerar inte, men jag vill visa på ett alternativ, på andra sätt att göra det på, säger Thyra Frank.

Mycket av det som genomsyrar Lotte är livsvisdom och erfarenheter som Thyra Frank har med sig från både sitt eget hem och från tiden som nyutbildad sjuksköterska. Hon minns hur det var på akuten där hon jobbade som ung.
— Det kom in gamla som inte kunde berätta vad de hette eller varför de var där. Och de kom in helt ensamma. Jag blev så förargad, som man kan bli som ung och ny, men det är ju det som gör att man utvecklas.
Så när en boende på Lotte måste uppsöka sjukhus följer alltid någon i personalen med. Och stannar så länge det behövs.

Vardagen på Lotte bryts av utflykter och resor. Vårdhemmet har en egen liten buss som man kör i väg med för att ta sig en titt på olika sevärdheter. Och varje år görs en längre resa.
— Den första gjorde vi 1989. Då talade vi in på telefonsvararen att vi stängt Lotte, åkt på semester och att vi skulle komma tillbaka om en vecka. Vi har varit i Paris, i London, i Tyskland, på Gran Canaria, i Turkiet, i Västindien.
De boende sätter av 500 kronor i månaden från den egna pensionen till den gemensamma reskassan. Resten av kostnaderna står vårdhemmet för. Inga vikarier och få sjukdagar och är sådant som ger sparade pengar på Lotte. Personalen, som ju arbetar dygnet runt på resorna, får ta med sig familjen gratis. Det är lönen.
— På en resa var den yngste deltagaren två år och den äldste 99, berättar Thyra Frank.
I år ska man åka till Bornholm. Och som vanligt hoppas man att alla ska kunna följa med. Det blir inte alltid så, och då får några i personalen stanna hemma för att sköta de som är kvar.

Totalt arbetar 27 personer (alla jobbar inte på heltid) på Lotte. Thyra Frank talar gärna länge och väl om sin personal. Hon säger att den är guld värd, att de är hennes pärlor. Och att de är "hearthuntade". De ska ha utbildning men också ha stor förståelse för andra.
— De ska kunna hålla av, hålla om och hålla ut.
— Men som chef kan jag bara göra ramen till bilden, det är personalen som ritar den. Och vill du få en fin bild så ska du se till att din personal har det bra.
Hon säger att hon har Danmarks lägsta sjukfrånvaro och att de inte behöver vikarier, eftersom personalen täcker upp för varandra. I gengäld kan de räkna med att få fritt när de behöver det, antingen det handlar om att ge sig iväg på en restresa eller ta hand om en sjuk mor.
För en besökare kan Lotte te sig som ett svårjobbat hus med flera våningar, och trånga korridorer. Förslitningsskador är ju vanliga inom vården.
— Jovisst kan man bli utsliten av tunga lyft. Men vi har arbetsmiljöanpassade sängar i alla rum, och all den tekniska hjälp man kan få. Vi har aldrig haft en arbetsskada.
— Det som verkligen sliter ut vårdpersonalen är om man går hem från sitt arbete och varje dag känner att man är otillfredställd. Det är utslitande att komma i konflikt med sin etik och moral, och att veta att man varit tvungen att vända ryggen åt alla händer som sträcks efter en, säger Thyra Frank.
Och så berättar hon hur trött hon är på alla projekt som kommunen vill att de ska delta i.
— De säger att de sätter medborgarna i centrum, men i själva verket är det pappren de sätter i centrum. Men jag säger att vi har inte tid med projekt, vi ska sköta de gamla.
— Och mig rör de inte mer, säger Thyra Frank med adress till kommunen.

Det har hunnit bli eftermiddag. Någon får besök av sin dotter. Andra drar sig tillbaka till sina rum. Kanske smiter Kissy med Ellen Keller in på hennes rum.
— Det är så dejligt när hon kommer med sina vackra ögon, säger Ellen Keller.
Några av de boende och även personal har gått upp till vardagsrummet på andra våningen. Här står tv:n på, det bläddras i tidningar, här kopplar man av. En man får sitt vinglas påfyllt. Det 90-åriga paret som nyligen funnit kärleken sitter tätt och håller varandra i handen.

I Danmark får man som gammal själv välja vilket vårdboende man vill söka sig till. Det går bra att flytta över kommungränserna utan att ha en anhörig i den kommun man vill flytta till. Just nu kommer de boende på Lotte från elva olika danska kommuner.
— Och nyligen hörde en man av sig från Sverige. Han vill gärna komma hit och bo, för han får inte ta ett glas vin där han bor nu.
Hon vet inte om han kan få komma hit för att bo på Lotte.
— Får han nej av sin kommun så tar vi den kampen, säger Thyra Frank stridslystet.

Lotta Hördin lotta.hordin@hd.se042-489 90 61