Här bubblar nya serietecknare

Dela denna artikel

MER Publicerad 18 februari 2007 kl. 13:03
  • Oscar Hjelmgren tar en paus i tecknandet. I förgrunden Elisabeth Westergren och Sofie Magnusson. ANDERS MALMBERG

  • Björn Jonasson och Vidar Södergren är två av eleverna i årskurs 1 på serietecknarskolan i Malmö. ANDERS MALMBERG

  • Karin Åhlén kommer från Göteborg och hittade till skolan via artiklar och annonser i media. ANDERS MALMBERG

  • Läraren Fredrik Strömberg startade skolan tillsammans med Gunnar Krantz för åtta år sedan. ANDERS MALMBERG

  • Christopher Adolfsson arbetar gärna i sitt eget tempo. "När det närmar sig deadline får jag spurta, men jag jobbar bäst så", säger han. ANDERS MALMBERG

  • Lars Krantz, 27, från Falköping vill gärna jobba med skräckserier framöver. ANDERS MALMBERG

  • I Lars Krantz senaste projekt har han valt att teckna efter ett manus av Patrik Stigselius. ANDERS MALMBERG

  • En av eleverna på skolan, Pontus Lindmark. ANDERS MALMBERG

  • Film eller serier? Eller båda delarna? Det är vad Giulio Musi Wennergren funderar över. ANDERS MALMBERG

Kan man utbildas till serietecknare? Självklart. I en gammal industribyggnad i Malmö finns sedan flera år tillbaka en serietecknarskola. Här utbildas de som kommer att teckna nästa generation av Bamse eller helt enkelt vill förverkliga sina egna visioner om serier. Vi gjorde ett besök på skolan.

Jägarmarschen är kustjägarnas stora mandomsprov. På serietecknarskolan i Malmö heter motsvarigheten 24-timmarsserien. Under 24 timmar får eleverna teckna, teckna och åter teckna. Att bli sittande med detaljer är absolut tabu.
— Den övningen handlar om att släppa loss från pillandet, att bara ge sig hän. Serier är något annat än konst. Det ska inte vara perfekt. Utan läsbart.
Det säger Fredrik Strömberg.

Om man frågar folk i branschen vem Fredrik Strömberg är blir svaret "det är han som satt Malmö på seriekartan".
Fredrik Strömberg flyttade till Skåne 1997, ungefär i samma veva som han blev ordförande i ideella föreningen Seriefrämjandet och redaktör för facktidskriften Bild & Bubbla. Serier har han älskat hela livet.
— Det finns nåt hypnotiskt med serieformen. Den är som ett destillat av tusentals år av bildberättande, säger han.
Tillsammans med serietecknaren Gunnar Krantz startade Fredrik Strömberg Serietecknarskolan 1999 och redan då började visionen om Malmö som ett seriecentrum att ta form.
Åtta år senare är seriestaden Malmö ett begrepp. Vilket väckt en viss irritation i Stockholm, som gärna ser sig som Sveriges Toon Town.

Innan skolan startade fanns redan en bra grogrund i Malmö. Flera kommersiella serietecknare var verksamma i staden, precis som Egmont Kärnan, ett av världens största serieförlag.
Numera finns även ett Seriecenter i Mazettihuset och så då Serietecknarskolan på Industrigatan nära Värnhemstorget.
De olika verksamheterna binds samman med osynliga trådar.
Varje fredagförmiddag kl 10 har alla som sysslar med serier en stående inbjudan till öppen fika på skolan.

De informella samtalen är lika viktiga som lärarnas råd och handledning. En vanlig dag kan bestå av traditionell undervisning om till exempel mangans inflytande på dagens serier. Eftermiddagen kan sedan ägnas åt kroki. Att lära eleverna grunderna är viktigt. Helt enkelt hur man skapar en tecknad serie.
Men skolan ska också vara som en community, där alla delar med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande. Utbyter kontakter, tipsar varandra.
— Jag brukar säga att vi lärare ska bidra med ungefär hälften av kunskaperna, andra hälften får eleverna när de integrerar med varandra.
Det är något som passar Lars Krantz, 27, en av tolv elever på den ettåriga utbildningen.
— Jag kommer från en småstad, Falköping. Där finns inget seriefolk. Men här träffar man de som är i branschen. Som förlagsmänniskor och liknande. Det är väldigt bra, säger han.

Till serietecknarskolan kommer elever med många olika drömmar.
Några vill bli professionella serietecknare och jobba med kommersiella serier, en annan vill ge ut "den stora serieromanen", några vill enbart syssla med internetbaserade serier och så finns det de som vill starta egna förlag.
— Jag gjorde mina första serier när jag var sju år. Men det blev aldrig att jag satsade på det. Istället har jag varit tidningsbud, trumlärare och musiker. Men nu kände jag att det var dags att ge det här en chans, säger Christopher Adolfsson från Helsingborg.
— Det är skönt att omges av folk med samma intresse, man har många bra bollplank. Och det är kul att samarbeta med andra. Det är klart att man på ett sätt konkurrerar, men de flesta har så olika inriktningar, säger Christopher.

Fredrik Strömberg tycker det är livsviktigt med en bra mix av elever.
— Vi kan inte ha 22 mangatecknare här, säger han.
Lika viktigt är att skolans lärare är aktiva professionella serieskapare.
— Vi vill inte ha några föredettingar, det ger inte eleverna något, säger Fredrik Strömberg, som är noga med att poängtera att han inte är serietecknare utan enbart pedagog och journalist.

Vi går in i klassrummet. På whiteboarden har någon skrivit:
"Tusch, sex & rockenroll"
Temat för nästa fanzine på serietecknarskolan i Malmö är musik.
Stämningen i klassrummet är stillsam och koncentrerad. Några småpratar, några sitter och tecknar med musik i hörlurarna.
Det mest slående är att nästan alla i rummet använder sig av helt olika stilar.
Med en lätt generalisering:
Från Bamse till manga.

Simon Bülow, 20, från Karlskrona växte upp med Bamse. För fem och ett halvt år sedan gick en sommarkurs på Serietecknarskolan. En av lärarna råkade vara tecknare för just serietidningen om världens starkaste björn med dunderhonungen.
Han uppmuntrade Simon och sa att han borde ta chansen att försöka teckna för Bamse. Till sist tog Simon mod till sig och skickade in några arbetsprover.
— Efter ett halvår fick jag ett positivt svar. Det var stort! Den där sommarkursen var verkligen den stora kicken för mig, säger Simon.
Men även om Simon Bülow redan har en fot inne i branschen är han medveten om hur tufft det är att klara sig som serietecknare.
— Ja, det bästa vore kanske att lägga ner det helt och hållet.
Säger han och skrattar.
— Jo, det är en hård verklighet. Men så är det med all kreativ verksamhet, tillägger Lars Krantz.

Andra elever är inte alls säkra på om det är just serier som är deras framtid.
— Jag pluggade film innan jag började här, säger Giulio Musi Wennergren från Malmö och fyller i mer tusch på sin teckning som föreställer en kraftfull mansperson.
Som för övrigt lånat drag av Robert de Niro.
— Ja, ha, ha, det stämmer nog, säger Giulio och pekar på ett foto av skådespelaren som han satt fast på skissbordet.
— Och jag vet faktiskt inte om det är det här eller film jag vill syssla med. Det viktigaste för mig just nu är att utvecklas tekniskt. Sen får jag fundera på vad jag ska göra framöver. Jag kommer kanske att syssla med illustrationer. Eller så går det att kombinera film och serier. Nästan alla filmer idag har ju en storyboard.
För Karin Åhlén, 21, från Göteborg handlar det också om att våga experimentera med formen.
— Jag ska illustrera en sagoberättelse och då har jag testat att gå ifrån seriernas rutsystem. Det är det som är bra med skolan. Man får många olika infallsvinklar och kan testa olika saker. Och så märker man att man blir bättre och bättre hela tiden, säger Karin Åhlén.

Efter den ettåriga utbildningen kan eleverna söka vidare till nästa steg. Andra året är ett projektår (även den öppen för tolv elever) och för att komma in krävs helt enkelt att man presenterar en god idé om vad man vill göra.
Några egentliga begränsningar finns inte.
— Finns det bara substans i idéerna säger vi ja, säger Fredrik Strömberg.
Vad skolan inte mörkar är att det handlar om att ge sig ut i en tuff verklighet.
— Du måste tro på dig själv och vara driftig. Och det där kan ju ta sig många uttryck. Vi kan till exempel ha en elev som är intresserad av dykning på fritiden. Bra, säger jag, vilka dyktidningar läser du? Har de någon serie? Det kan vara sådana saker. Testa att ge sig på något som inte gjorts tidigare.
— Är man bara ute efter att försöka få ett heltidsjobb på ett förlag, ja, då är det kört.
Ytterligare ett steg på skolan är att man erbjuder ett "kreativt friår".
— Det är för kommersiella tecknare som vill ta ett sabbatsår och utveckla sig.

Men Fredrik Strömberg ser också ljuspunkter. Inte minst när han börjar prata om manga.
— De som läser manga är extremt engagerade, det är som om det finns något i japanska serier som får läsarna att själva vilja skapa.
— Sen är det japanska berättandet så personfixerat, man får följa karaktärernas utveckling och deras relationer sinsemellan. Det handlar inte lika mycket om storyn som i till exempel amerikanska serier.
Vad gäller serietecknarskolan ser Fredrik Strömberg bara utvecklingsmöjligheter.
— Och vad som är skönt är att skolan står på egna ben nu, den är inte längre beroende av mig. Det är bra. För jag en rastlös själ.
— Och seriestaden Malmö kommer att fortsätta utvecklas. Vi siktar på att ta oss in på högskolan och jag ser gärna fler förlag. Idag har serier fått ett konstnärligt erkännande. Det är ingen längre som ser serier bara som fånig underhållning för barn.

Stefan Lindqvist
042-489 90 36

Textförstoring

Ordlista

Manga = helt enkelt det japanska ordet för serier. I Japan har serierna en tusenårig tradition.
Storyboard = filmmanus där varje scen representeras av en teckning, avsedd att förtydliga filmens visuella stil för exempelvis fotografen och scenografen.

Svensk seriehistoria i korthet:

1790-talet: De första sammanhängande bildberättelserna skapas av konstnärerna John Tobias Sergel och Carl August Ehrensvärd.
1860-talet: En svensk skämtpress växer fram. Pehr Nordquist, Fritz von Dardel och Bruno Liljefors är några av dem som ägnar sig åt bildberättelser. Mot slutet av seklet dyker stilbildaren Oskar Emil Andersson (OA) upp med sin klassiska "Mannen som gör vad som faller honom in".
Runt 1900: Serierna återfinns i jultidningar och efter ett tiotal år får de också sitt genomslag i veckopressen.
1929: Bulls Presstjänst grundas och börjar erbjuda svenska tidningar serier. Det stora serieintåget i dagtidningarna sker under 1930-talet.
1937: Sveriges första serietidning - Musse Pigg-Tidningen - startar. Den innehöll bland annat svensktecknade Disneyserier, men blev relativt kortlivad.
1942: Veckans Serier startar.
1946: Debut för serietidningen Karl Alfred. I slutet av 1940-talet fick serietidningarna sitt stora genombrott i Sverige
1954: En mycket hätsk debatt om serietidningarna kulminerar. Serier anses förstöra barn och ungdomar.
1965: Via popkonsten gör serierna sitt intåg i konstvärlden och en serieutställning anordnas på Galleri Kalrsson i Stockholm. Svenska Serieakademin grundas.
1968: Seriefrämjandet bildas.
1970: De europeiska albumserierna gör sitt stora intåg i Sverige. Inte minst Tintin, Lucky Luke med flera. Seriealbumförlaget Carlsen/IF dominerar albummarknaden.
1979: Under 1970-talet ser många amatörserietidningar - seriefanzines - dagens ljus. Och 1979 startas två tidningar, Svenska Serier och Galago, som tar tillvara många av de nya svenska seriebegåvningarna.
1984: De europeiska vuxenserierna gör sitt intåg på den svenska marknaden i form av tidningen Epix. Horst Schröder blir den store pionjären på området.
1985: Den första svenska seriemässan arrangeras.
1993: Horst Schröder tvingas lägga ned samtliga sina vuxenserietidningar. Under 1990-talet kollapsar sedan hela hela vuxenserieutgivningen och albummarknaden. Även serietidningsmarknaden går in i en lång upplagesvacka. Orsakerna är flera. Under 1970- och 80-talen var serierna kassakor åt förlagen, men vinsterna investerades aldrig i att utveckla marknaden. I Schröders fall drev han en kamp mot Bonniers dominans på distributionssidan, som han till sist gav upp.
1997: Seriemarknaden i Sverige har sitt sämsta år någonsin och Bonnierägda Semic säljer sin utgivning till danskägda Egmont.
2000-talet: Ett försiktigt ökat intresse för serier, flera nya mindre förlag etablerar sig och inte minst har de japanska mangaserierna kopplar grepp om läsarna. Biblioteken börjar ta serier på allvar och i Stockholm finns numera ett renodlat seriebibliotek - Serieteket.
Källa; Seriefrämjandet

Kommentarer

Mer

Veckans mest klickade

Djurbladet

Huvudnyheter