Ordflörten ledde till ett barn
En snygg bil eller väl valda ord. Vad de föll för skiftar men inte vägen till mötet: nätet. I dag har det blivit så vanligt att träffas via datorn att tangentbordet på allvar kan komma att konkurrera ut raggningsknepen på krogen. Vi har pratat med två par som funnit kärleken på dejtingsajterna.
Bildmaterial
LIV&LUST.
Helén Enqvist halkade in på Niklas Holmqvists sida på Spraydejt och sedan var hon fast. Så fast att paret i dag sitter på golvet i lägenheten i Helsingborg och busar med ettåriga dottern Sonia Enqvist.
-Helén började skriva saker i min gästbok, säger Niclas, och blir avbruten:
-Jag anföll! säger Helén med ett halvt generat skratt.
De skrev så mycket till varandra att de knappt hann göra annat, och efter en vecka skickade Helén första bilden på sig själv. Med en papperspåse över huvudet och snapsglas för ögonen.
-Det var som ett test. Har han humor eller skrämmer jag iväg honom?
Niclas blev allt annat än skrämd och skickade tillbaka en bild på sig själv som han såg ut den dagen. Förkyld med en clownröd näsa. Snabbt förstod de att de kunde ha hittat rätt. Hittat kärleken.
-Jag var förälskad redan då, fast vi inte träffats, åtminstone förförd, betuttad, säger Helén.
För både Niclas och Helén är ord viktiga. Förmågan att uttrycka sig. Helén jobbar som översättare och har just startat ett bokförlag och Niclas är kommunikatör. Att inleda förhållandet via tangentbordet föll sig naturligt.
-Istället för att titta efter vad någon skriver så tittar jag på hur de skriver det, säger Niclas.
De tyckte båda att den andre formulerade sig snyggt, roligt och intelligent.
-Jag gillar att skriva. Och känner själv att jag är mer säker i text än annars, säger Niclas.
I motsats till många andra gjorde han en sida som var konstruerad för att skrämma bort dem som han inte ville prata med. Istället för ett foto hade han skissat en svart högkontrastbild av sig själv.
-Jag tyckte att Niclas layout var snygg och så gillade jag vad som stod, orden. Han hade tänkt till, var välformulerad och lät sann.
Enligt egna iakttagelser tror de att tjejer är mer ärliga och lägger ner mer krut på sina presentationer. Helén kallar sig själv ”ärlig på gränsen till tvångsmässigt”. Andra fejkar alltihop. Men även om man inte går så långt att man ljuger försöker de flesta, precis som på krogen, visa sig från sin bästa sida.
-Det blir lätt en smetig rosa variant av sig själv. Även om min sida inte var sådan så var det ändå bara en del av mig som jag lade ut, säger Niclas.
Helén tycker att det första intrycket blir annorlunda när man får det i form av en personlig presentation.
-Bilden man ger blir som ett koncentrat av en själv.
Att Niclas la upp en sida på Spraydejt såg han mest som ett nyfiket experiment. För Helén, med tidigare dåliga erfarenheter av förhållanden, var det ett medvetet sökande efter den rätte.
-Jag hade dejtat rätt friskt på nätet. Mitt jobb gör att jag sitter hemma och inte träffar så mycket folk, säger Helén.
Det hon hoppades på, att lära känna någon på djupet, såg hon som mer möjligt på nätet än under enstaka krogbesök.
-När man träffar någon rent fysiskt, så handlar det ofta om att man får en kemisk reaktion, man tänder, och alla cylindrar går igång. Men sedan inser man att personen är i det närmaste hjärndöd, säger Helén med ett skratt sedan hon insett att hon kanske tog i.
De är båda kritiska till den rådande åldersfixeringen. Män söker yngre kvinnor och vice versa.
-Men jag var rädd att få tag i en gubbe, så jag sökte på yngre killar också. Jag känner mig inte som någon gumma, säger 44-åriga Helén med ett leende riktat till sin 38-årige sambo.
Efter två veckors ordflört var det dags för det första efterlängtade mötet, ”IRL” (in real life). Niclas tog tåget till Helén i Göteborg och mötesplatsen, pocketbutiken vid stationen. Förväntningarna var höga, nervositeten likaså.
Ändå beskriver de det fysiska mötet som mindre viktigt. Bilden de fått av varandra stämde och det var långt till besvärande tystnad.
-En viktig sak var att vi lyckades laga mat den där första kvällen tillsammans, utan att springa ned varandra i köket eller köra över varandra, minns Niclas.
Efter denna första lyckade helg, för i dag över tre år sedan, åkte Niclas hem till Helsingborg och sin 16-åriga son Victor Holmqvist. Men telefonen gick varm. Maratonsamtal nätterna igenom. Ett år senare var de sambor, fortfarande kära och lyckliga över att ha träffat någon med samma intressen, samma värderingar och samma inställning till vad som är viktigt i livet. Och att Sonia föddes var den största lyckan av alla.
-Allra helst ville jag träffa någon som ville ha barn. Det var ganska ”urgent” för mig, säger Helén.
Hon är noga med att betona att det inte var enda syftet, utan att det viktiga var att träffa någon som i alla fall var öppen för det.
-Och så hade vi sådan tur att vi fick den här lilla gnisseltutan.
Hon kramar om Sonia som med sin alldeles egen stapplande teknik tultar mellan mamma och pappa. För Niclas var det också viktigt att det fungerade mellan Helén och sonen Victor.
-Hade inte det funkat hade det inte gått.
När paret firar årsdagar har de möjlighet att göra något krogparen aldrig kan. Gå tillbaka och läsa allt de skrev till varandra som nyförälskade. Gästböckerna och de flesta mejl finns sparade, vartenda ord intakt. Kanske något för Sonia att nyfiket ta del av en vacker dag? Dottern har just stapplat bort till datorn och de små händerna försöker gripa tag i tangentbordet.
-Ska du börja dejta nu, gumman? säger Helén.
-Det är bara en massa snuskhumrar, säger Niclas och lyfter pekfingret varnande.
-Vi har sagt att hon får vänta tills hon fyller 45.
Hanna Welin
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus