Salt och EU har satt färg på Kolobrzeg

Det är många härskare som har försökt att kuva det polska folket. Men alla har misslyckats. 1945 låg den dåvarande tyska staden Kolberg i ruiner. I dag är Kolobrzeg en av de viktigaste städerna i Polen och invånarna känner sig som europeer.

Den 1 maj 2004 tog Polen klivet in i den europeiska gemenskapen. I dag, tre år senare, kan polackerna konstatera att EU-inträdet innebar ett ordentligt ekonomiskt uppsving.

Även de mest skeptiska rösterna har tystnat i samma takt som pengarna har rullat in. I staden Kolobrzeg, som ligger vid kusten cirka tio mil öster om Swinoujscie i nordvästra Polen, är byggarbetsplatser en vanlig syn.
Janusz Gromek är nyvald president — motsvarande kommunstyrelsens ordförande — i Kolobrzeg. För honom är det viktigt att Kolobrzeg behåller sin identitet som den lilla lugna kurorten.
— Nu är det många som vill tjäna pengar på turisterna. Här i Kolobrzeg ser de möjlighet att bygga nya hotell och bygga ut de som redan finns, säger Janusz Gromek och poängterar att det är viktigt att skynda långsamt.

Kolobrzeg har varit känt i 200 år för sitt salt, sin gyttja och sin oändliga sandstrand. I Kolobrzeg berättas historien om den sjuke och deprimerade Hans Heinrich von Held från Poznan som år 1802 dömdes till ett 18 månader långt fängelsestraff i Kolobrzeg. När han lämnade staden var han frisk, pigg och livfull. Det var starten på dagens hälsoindustri.

Polen har en både händelserik — och blodig — historia. "Polackerna har alltid fått lida för sitt strategiska läge", är en av många sanningar om det centraleuropeiska landet.

1945 låg stora delar av Polen i spillror. Kolobrzeg, som fram till och med krigsslutet tillhörde Tyskland, var totalt sönderbombat av ryssarna. När Polen övertog staden den 1 juni 1945 började ett målmedvetet återuppbyggnadsarbete. Kommunisterna brydde sig aldrig om att bygga upp den gigantiska 1400-talskyrkan mitt i centrum. Det dröjde till en bit in på 1980-talet innan den var helt återuppbyggd med specialbeställt tegel. På 80-talet började man också att återställa Gamla stan efter tidigare ritningar och nu är de smala och fantasifulla fasaderna i stadskärnan en turistattraktion i sig.

För den moderna polacken är kriget långt borta. Vi träffar Hania Pigla och Kaska Michalowska på ett kafé i en galleria i centrala Kolobrzeg. Resterna av hamburgare och cocacola ligger på bordet framför dem. De berättar att de precis har fått löfte om sommarjobb som servitriser. Det är havet som lockar de två 18-åringarna till stan.
— Kolobrzeg är inte speciellt kul på vintern. Då är det bara gamla människor här, säger Hania Pigla. Men på sommaren är det ok.

De pratar engelska utan problem men vill egentligen hellre prata tyska eftersom de kan det språket bättre. Kaska Michalowska har fått höra en hel del om hur det var under kommunisttiden, men kriget, nej, då var föräldrarna inte ens födda.
— Min mormor kan ibland berätta om hur det var under kriget, säger Hania Pigla. Men vi läser mycket historia i skolan.
Efter sommaren i Kolobrzeg blir det läkar- respektive veterinärstudier i Posnan. Och efter det vill de flytta tillbaka till sina familjer. Att bo utomlands är ingenting som lockar.
— Det bästa med EU är att det har blivit lättare att resa på semester.

Familjen Mieczkowski bor i ett tre våningar högt parhus mitt i ett välmående villområde utanför centrum. Mamma Anna är lärare och pappa Jurek har en egen juristfirma. Till hösten väntar juridikstudier i Gdansk för den 18-åriga Damian. Tolvåriga Kaja hoppas att så småningom bli journalist.
Jurek Mieczkowski pratar om de skenande fastighetspriserna i Kolobrzeg. Som jurist med näringslivsfrågor som specialitet kan han konstatera att bilden av framgång även har en baksida.
— Det mynnar ut i en hel del jobb för honom som jurist, säger Jerzy Mikolajewski som är tolk och översätter polskan till svenska. När Anna och Jurek Mieczkowski gick i skolan lärde de sig varken engelska eller tyska.

De tittar ut genom fönstret, Jurek Mieczkowski pekar på ett hus en liten bit därifrån. Det är tomt.
— Det är sommargäster som investerar i fastigheter. De kommer bara hit under semestern.
Kaffet är framdukat i vardagsrummet på andra våningen. Den gräddvita soffgruppen i skinn, bardisken i ena hörnet och prydnadsglasen från Ikea kan vara inredningsdetaljer från vilket svenskt hem som helst. Det enda som sticker ut en aning är den blommiga kaffeservisen och de läckra — och många — bakverken. De är något mindre än sin svenska motsvarighet men å andra sidan ska man helst pröva alla sorterna.
För Anna och Jurek Mieczkowski betyder EU att polackerna har fått en bättre levnadsstandard. De ser också att mentaliteten har förändrats. Den vanlige "medel-Kowalski" är på väg att bli en 100-procentig EU-medborgare.

För snart 27 år sedan, den 31 augusti 1980, bildades den polska fackföreningen Solidaritet — en organisation som kom att gå till historien som kommunismens baneman i Europa. Presidenten, Janusz Gromek, minns tiden mycket väl. Även om han inte var aktiv politiker på den tiden.
— Jag stöttade Solidaritet men jag var nygift och höll på att bygga hus. Jag var inte särskilt engagerad.

Jerzy Mikolajewski är med även här och översätter. Han ger sin upplevelse av det historiska skeendet.
— De första fria valen hölls 1989. Det var förstås en stor händelse, säger han.
Janusz Gromek är en omtyckt president. Vi träffas när han tar en kort paus i ett möte med den lokala diabetesföreningen. Det är många som drar i karismatiske politikern.
— Jag har två engagemang till i dag, säger han och säger skämtsamt att han är gäst i sitt eget hem.

Det är lätt att förstå hans popularitet. Den 51-årige Janusz Gromek ger ett vänligt intryck, han har lätt för att skratta och byter gärna ett ord med alla som kommer fram. Han representerar — utan att vara medlem — partiet PO som fritt översatt betyder medborgarplattform. Ett liberalt mittenparti som har haft makten i Kolobrzeg till och från i många år.
Jerzy Mikolajewski förklarar att Gromek egentligen skulle ha titeln borgmästare. Precis som i alla andra städer med färre än 50 000 invånare. (I Kolobrzeg bor det cirka 45 000 personer). Men regeringen vill signalera att Kolobrzeg är en viktig stad och därför fick borgmästaren stiga i graderna.

Förutom att dämpa utvecklingstakten i Kolobrzeg är kustskyddet en prioriterad fråga. De breda sandstränderna håller på att ätas upp av havet, och nu väntar Janusz Gromek på att EU-pengar ska sättas in på de kuststräckor som har drabbats hårdast.
— Vi väntar på resultat från forskning på det här området.
Eftersom det råder byggboom i Kolobrzeg har både byggmaterial och arbetskraft blivit en bristvara. Två miljoner arbetare har flytt Polen för bättre löner i andra länder.
— Hela Polen har svårt att rekrytera arbetskraft, säger Janusz Gromek.
Nu håller landet istället dörren öppen för arbetskraft från andra östeuropeiska länder.

I Stadshuset arbetar tre EU-samordnare. Deras jobb innebär att söka så mycket pengar som möjligt från EU och alla andra tänkbara ställen. Jolanta Milewska och Piotr Cieszczyc — deras chef Lidia Szyper-Machowska är på tjänsteresa — berättar att det lönar sig att lägga ner mycket arbete på lobbyverksamheten.
— Det handlar om att göra ett bra jobb. Vi har visat att de pengar vi har fått har använts till det som var meningen. Då blir det lättare att få ett ja nästa gång.

Hon berättar att Kolobrzeg fick en hel del norska EU-pengar (Även om Norge står utanför EU måste man betala för de fördelar som kommer landet till godo) i hård konkurrens.
— Det var över tusen ansökningar och femton fick bifall. Vi var en av dem. Tack vare de pengarna kunde vi renovera ett antal skolor.
Både Jolanta Milewska och Piotr Cieszczyc bekräftar att invånarna i Kolobrzeg har svängt i EU-frågan.
— Det är svårt att inte vara positiv när det strömmar in pengar utan att man behöver prestera någonting, säger Jolanta Milewska. Allt vi gör innebär i slutändan att Kolobrzeg blir bättre på att ta emot turister. Och de flesta lever direkt eller indirekt på turismen.

Om två år kommer ett stort kulturcentrum att stå klart i Kolobrzeg. Tack vare de totalt 20 miljoner zloty som EU bidrar med.
— Det kommer att bli väldigt uppskattat, eftersom vi inte har haft någon teater överhuvudtaget, säger Jolanta Milewska.
En utbyggd hamn för färjetrafik står högt på önskelistan. Det skulle innebära ett ordentligt lyft för stan, säger EU-samordnarna och nämner Sverige som en självklar destination.

För Dominik Musial har kontakten med EU inte varit lika lyckad. Som företagare ville han ha hjälp med att bygga ut fabrikerna för att kunna anställa fler — men de tre månader det tog honom att formulera sin ansökan gav inget resultat.
— Nu har vi lagt ner de planerna. I alla fall tillfälligt, säger han och visar runt i företaget Kol-Pols ena anläggning.
— Vi har två fabriker i Kolobrzeg. Kol-Pol är ett monteringsföretag inom bilindustrin och vi har 130 anställda, mestadels kvinnor.

I ett rum sitter ett 30-tal kvinnor i rad och monterar plastkomponenter. De har alla vita hättor på huvudet och de hanterar vant de små delarna som så småningom kommer att hamna i en bilmotor.
— Vi anställer helst kvinnor från landsbygden. De arbetar hårdare, säger Dominik Musial.
Han och hans pappa startade företaget för tio år sedan och nu söker de nya kontakter. De samarbetar med bland annat Audi och Porsche, och vill gärna komma in på den svenska marknaden.
— Efter EU-inträdet har det blivit mycket lättare att importera och exportera varor.

Jerzy Mikolajewski är en livlina i ett land där de flesta äldre inte pratar något annat språk än polska. Han pratar flytande svenska och han är van att guida svenska besökare runt i Kolobrzeg.
Han kom till Sverige redan 1966 som äventyrslysten tonåring för att tjäna västvaluta. Han fick jobb som diskare på Ramlösa brunnshotell och minns vilken förmögenhet han kom hem med.
— Jag tjänade fyra kronor i timmen. I Polen fick jag 15 zloty för en krona, säger Jerzy Mikolajewski. Jag köpte en bandspelare för det mesta av pengarna och tog med hem till Posnan. Jag har aldrig varit så populär som då. Speciellt bland flickorna. Men det dröjde inte länge förrän Grundig etablerade sig i Polen och då var jag inte så spännande längre. Men jag har bandspelaren kvar i källaren.

Hotellen i Kolobrzeg håller sig på avstånd från stranden. Ett stort grönområde skiljer strandpromenaden och de stora hotellkomplexen åt. Det är många som promenerar på de många stigar som slingrar sig genom hav av vitsippor. I Kolobrzeg andas besökarna den friska luften när de inte får någon av det 40-tal behandlingar som erbjuds på de många behandlingshemmen. Och det gör ingenting att aprilvädret är en aning kyligt.
— Det är skönt att vara här när det inte är alltför varmt, säger Astrid Digerås från Valdemarsvik och hugger in på soppan som inleder lunchen för den svenska gruppen på hotell Wegiel Brunatny.
Hon är här tillsammans med sin make Lennart. Vid bordet sitter också Tyra och Åke Eriksson från Boxholm.

Alla har varit i Kolobrzeg och hotell Wegiel Brunatny tidigare. Flera gånger.
— Vi behöver det här, kontaterar de allihop och berättar att i den tio dagar långa resan ingår 16 olika behandlingar. Vilka kommer de överens om tillsammans med en läkare.
— Man behöver inte vara sjuk, säger Astrid Digerås.

Wegiel Brunatny har blivit något av ett "svenskhotell" och tar emot cirka 1 500 svenskar varje år. Bland annat är behandlingarna populära bland reumatiker, enligt Wlodzimierz Mukucki som skickar de flesta svenskar till Kolobrzeg genom resebyrån Östersjöresor.
— Här finns allt från klassisk massage och gyttjeinpackning till magnetterapi och ultraljud. Numera finns här också en tandläkare eftersom fler och fler fixar sina tänder i Polen. Till en bråkdel av vad det kostar i Sverige.
Wegiel Brunatny ägs av en statlig brunkolsgruva. Under många år skickade den polska staten sina arbetare till Kolobrzeg för ett par sommarveckors rekreation. Numera har de kommersiella krafterna tagit över, även om vissa polacker kommer hit på statens bekostnad.
— De får betala en del själva och de måste ha ett läkarintyg.

Enligt statistik är cirka 50 procent av besökarna här för behandlingarnas skull. Den andra hälften är "vanliga" sommarturister. Tillsammans handlar det om en miljon övernattningar.
Nu byggs det för att stan ska kunna ta emot ännu fler turister — och jämsides med de traditionella behandlingarna handlar det allt oftare om det som betecknas "wellness". En motsvarighet till våra spa-anläggningar.

Ann Stensman
ann.stensman@hd.se
0418-49 65 24