Alla längtar till torsdag kväll
Vissa av dem red som barn men slutade när killar eller andra intressen tog överhanden. Andra har förverkligat en gammal dröm och börjat i mogen ålder. Nu träffas de en kväll i veckan, när ridskolan har lektioner för vuxna.
Bildmaterial
Hmmm... Var hänger Mickeys prylar? Lina Carlsson botaniserar i sadelkammaren.
Foto: JOHAN PERSSON
Grimma på innan Christina Unic tar ut Lobo i stallgången.
Foto: JOHAN PERSSON
Christina Unic är en av vuxenryttarna som längtar till torsdagskvällarna. Nu ska hon rida Lobo under fyra lektioner.
Foto: JOHAN PERSSON
Lina Carlsson sadlar Mickey. Bekvämt att han inte är så hög...
Foto: JOHAN PERSSON
Mot manegen! Eivor Brown har ridit i vuxengruppen i 13 år. I kväll bildar hon team med Kotten.
Foto: JOHAN PERSSON
En pall och en hjälpande hand kommer väl till pass när man ska upp på en hög kuse.
Foto: JOHAN PERSSON
"Det roliga med vuxengrupperna är att det blir kommunikation på samma nivå", förklarar ridläraren Malin Hjelte. Hon får medhåll av veteranen Liberty.
Foto: JOHAN PERSSON
Örjan Brun är gruppens ende man. Här i samspel med Joy.
Foto: JOHAN PERSSON
Skritt på lång tygel. Lina Carlsson och Mickey har täten före Kajsa Karlsson på Hamilton och Örjan Brun på Joy.
Foto: JOHAN PERSSON
Ridlektioner för vuxna
• På Helsingborgs ridskola kostar lektionerna 3,,276 kronor per termin. 18 lektioner på höstterminen och 21 på vårterminen. Då ingår också en vecka med föreläsning eller clinic. Vanligen innehåller en lektion 45 minuters ridning och 45 minuters teori. Men varianten med en timmas ridning, där teorin är inbakad finns också.
• Vuxenridning förekommer på flera av ridskolorna och ridklubbarna i regionen. Ring din lokala förening, om de inte redan har vuxenridning kanske de kan starta en grupp.
FRITID.
Klockan är strax efter sju. Ute har det börjat blåsa och duggregnet hänger i luften. Men lugnet i lektionshästarnas stallgång är orubbligt. Hästar och ponnyer tar igen sig mellan passen. De flesta stora hästar har egen box och sticker gärna ut en mule för att hälsa på nykomlingen som går omkring med ett smakligt anteckningsblock i handen.
Damerna droppar in, en efter en. Men jo, vi hittar en man också, Örjan Brun. Han står och sadlar ljusa fuxen Joy.
-Det är tufft, ler han. Men jag har fått vänja mig. Jag tror att vi är runt 650 ryttare här på ridskolan, och 30 av dem är killar. Själv började jag rida för tio år sedan, när jag skulle till Norge och delta i en fjällritt.
En person av det kön som är i majoritet går förbi med en ryktborste i handen.
-Vi hade gärna sett fler män här, skriv det! säger hon.
De är tolv i gruppen, men ofta har inte mer än åtta, tio stycken tid att komma. Det blir så när fritidsintresset konkurrerar med familj, karriär, kurser eller kvällsarbete.
Liina Tui är en av gruppens veteraner. I 13 år har hon ridit i vuxengruppen.
-När jag var liten brukade vi åka upp till Halmstad och där kunde jag rida på ponnyer. Alla andra hade egna hästar, och jag fick hänga med. Sedan dess har jag alltid haft en dröm att börja rida mer organiserat. Så fick min väninna Eivor ridning i 50-årspresent, och då tänkte jag ”Kan hon så kan jag!”
Eivor, det är Eivor Brown. Hon är annars organiserad stavgångare i Pålsjö skog. Men nu står hon här och försöker komma till tals med den något tjurige Kotten. Han dänger en bakhov i boxväggen och gör fula miner åt Eivor. Fast när han flyttas ut i stallgången är det dåliga humöret som bortblåst och Eivor pustar ut.
-Jo, det stämmer. Jag kidnappades till stallet när jag fyllde 50. Sedan dess har jag varit här varje vecka.
Susanne Mårtensson började lite tidigare. När hon var tre år fick hon en egen ponny, men någon riktig ordning med ridandet blev det inte förrän långt senare.
-2001 gick jag med i vuxenridningen. Lite kämpigt att hinna med ibland, när man har gård och samtidigt studerar i Malmö. Men jag känner att jag måste komma hit och rida varje torsdagskväll. Det är bra för det sociala livet, och för hela mig. Både fysiskt och psykiskt. När jag är här glömmer jag allt om ungarnas läxor och andra måsten.
Alla har de sina historier. Som Åsa Hartman, som står och ryktar läromästaren Liberty.
-Min dotter red, och så fick hon hit mig också. Dottern har slutat men själv måste jag helt enkelt komma hit.
Eller som Lina Carlsson säger:
-Äntligen har jag hittat en hobby som är så rolig att man inte känner att man anstränger sig.
Hästarna är sadlade och tränsade och klampar iväg genom stallgångarna till stora manegen. Ridläraren Malin Hjelte, taggad inför dagens sjätte och sista lektion, hjälper till att kolla stigläderlängder och ger ett handtag vid uppsittningen.
-Jag har jobbat här i över 20 år. Vi har hela åldersspannet, från barn på fem år, och den äldsta ryttaren tror jag är 75. Det roliga med vuxengrupperna är att det blir kommunikation på samma nivå.
Eftersom alla har lite olika bakgrund och erfarenheter har var och en fått ställa upp personliga mål. Ändå ser det ganska homogent ut när ekipagen skrittar ut på fyrkantspåret och värmer upp.
-Christina och Lobo tar täten. Släpp stigbyglarna och känn hur ni kommer djupt ner i sadlarna. Ta en halvhalt och flytta hästarna lite till vänster. Slappna av i axlarna... sänk hälarna.
Den här kvällen är det dressyr som gäller, med mycket sitsövningar för att ryttarna ska hitta känslan när hästen går i rätt form.
-Vi kör dressyr fyra gånger i sträck, sedan blir det hoppning fyra gånger. Två av dem med markbomsarbete och två med riktiga hinder. Ryttarna får ha samma häst i fyra lektioner, så att de lär känna dem. Sedan byter vi - det är viktigt att kunna rida alla typer av hästar.
Skritt, trav och galopp, med eller utan stigbyglar. Fyrkantspår eller två mindre volter. Och Malin Hjelte ser allt!
-Hon har örnkoll, väser en av damerna.
Malin ler och fortsätter recensera sina adepter.
-Tryck ut honom ordentligt i hörnorna, Örjan... Han vill gärna snedda. Bra!!! Det ser bra ut, Winnie. Flash passar dig. Kajsa! Nu älgar han på! Ta små halvhalter hela tiden... så där ja! Känner du skillnaden?
Snart är torsdagstimman till ända. Ekipagen vänder upp på medellinjen och gör halt. Ryttarna pustar ut och kinderna glänser i kapp med ögonen. Svettiga hästar klappas om och får en godbit. De leds tillbaka till sina spiltor och boxar. Svetten torkas av, ben och hovar kontrolleras. Sadlar och träns hängs upp på rätt platser i sadelkammaren.
Hästarna sneglar förhoppningsfullt bortåt gången, och snart kommer den, den efterlängtade kvällsmaten. Efter ett visst stojande under utdelandet sänker sig det där lugnet igen. Kraftiga käkar maler. Trötta men nöjda ryttare droppar iväg ut i natten. En hel vecka till nästa gång.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus