Hennes jobb är att arbeta för fred
Som tonåring åkte Anna Ek på sommarläger hos Flygvapnet. Elva år senare är Gantoftatjejen ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Anna Ek
Ålder: 27 år
Arbetar: Ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Familj: Mamma Kristina, pappa Bo, lillasyster Emeli och storasyster Ulrika.
Anna Ek om...
MUSIKFAMILJEN
"Hela familjen är musikintresserad. Min mamma spelar piano, pappa saxofon. Men det är min lillasyster som tagit det mest på allvar. Hon har spelat trummor och nu har hon sökt till Musikhögskolan i Malmö. Själv spelade jag gitarr, tvärflöjt och piano i kommunala musikskolan. Men jag blev förbannad och lade ner det när jag inte fick spela de låtar jag själv ville."
FAVORITER
"Jag gillar musik med bra texter. Och det kan vara allt möjligt, Peps Persson, System Of A Down eller Svenska Akademin. Schlagersvängen har aldrig tilltalat mig. En av mina första favoriter när jag var liten var "Heaven's on fire" med Kiss. Jag spelade den om och om igen på en liten bärbar bandspelare. Min mamma höll på att bli tokig."
CHILE
"Jag bodde i Santiago ett år och läste spanska. Det var en bra tid. Jag trivdes. Och det var lärorikt på många olika sätt. Jag märkte hur polariserat landet är. Att det fortfarande finns stora grupper som är antingen för eller emot militärkuppen. Och min spanska är fortfarande flytande."
Mer.
För ett halvår sedan satt Anna Ek och undrade vilken riktning livet skulle ta. Hon hade precis fått ännu ett avslag på en jobbansökan och såg sig som en i raden av arbetslösa nyutexaminerade samhällsvetare.
I dag är hon ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, världens äldsta fredsförening med över 6 000 medlemmar. Efter vad som lämpligast kan beskrivas som en kometkarriär.
På hösten 2003 läste Anna Ek i Lund. En kväll frågade en kurskamrat om hon ville hänga med på ett möte med Svenska Freds. Anna nappade och blev mer eller mindre omgående aktiv medlem.
- Jag kände inte till dem så där jättemycket. Men idéerna och tankarna stämde överens med mina egna. Jag är väl en sån som alltid varit förbannad över orättvisor, även om det så bara varit på skolgården, säger Anna Ek när vi träffar henne i föräldrahemmet Gantofta.
Numera bor hon i Stockholm men Gantofta har alltid betytt mycket.
- Det var ett bra ställe att växa upp på. Det blev väl lite gnissel i yngre tonåren när jag började på Elinebergsskolan inne i stan och vi från landet blev mobbade för att vara bönder.
- Jag har fortfarande kontakt med ett gäng tjejkompisar. Vi försöker att träffas då och då. Även om alla är utspridda i dag.
Att Anna en dag skulle arbeta för freden skulle man kanske inte ha kunnat tro om man träffat henne som tonåring. Då åkte hon på sommarläger med Flygvapnet.
- Jag läste en annons i HD och blev intresserad. Först var jag med på ett par träffar på hösten, sen var jag med på ett sommarläger som 16-åring. Vi fick lära oss resa tält, första hjälpen, brandsläckning, ja, hela köret.
- Jag kan själv tycka att det är ironiskt. Och jag kan inte riktigt förklara varför jag gick med. Men det är en erfarenhet som jag inte ångrar.
Efter en tid i Svenska Freds Lund/Malmö-avdelning blev Anna kassör och snart också ordförande. I somras var hon klar med studierna på Lunds universitet och tog en magisterexamen i statsvetenskap och i mänskliga rättigheter.
Hon var också arbetslös. Och började att söka jobb. Det blev ett antal nej. Men så fick hon plötsligt en förfrågan om att bli biträdande generalsekreterare på Svenska Freds kansli i Stockholm. För att avlasta dåvarande ordföranden Frida Blom som varit sjukskriven i perioder. Anna tackade omgående ja till jobbet och flyttade till Stockholm. Men Frida Bloms hälsa fortsatte att spöka och under hösten enades styrelsen om att man behövde en ny ordförande.
Valberedningen gjorde en lista över tänkbara kandidater. Anna Ek var ett av namnen som föreslogs.
- De frågade om jag kunde tänka mig att komma på en intervju och vi träffades en lördag och i slutändan var det jag och en annan kandidat det handlade om.
Ett par dagar senare blev Anna Ek uppringd och fick veta att valberedningen ville se henne som ny ordförande.
- Jag blev jätteglad förstås. Men jag tänkte också ”hjälp, vad ska jag göra av det här nu?”.
Anna ringde sina systrar och blev peppad.
- De sa bara ”klart att du ska hoppa på det”.
Och på extrakongressen i november valdes hon till ny ordförande. Den 21:a i ordningen i en minst sagt historietyngd förening. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen bildades 1883 av Klas Pontus Arnoldsson. En man som senare tilldelades Nobels fredspris (1908 tillsammans med dansken Fredrik Bajer). I år, 2008, firar föreningen sitt 125-årsjubileum.
- Jag är klart medveten om vilken historia föreningen har och att många viktiga människor har varit engagerade. Det är ett stort arv att förvalta, men jag känner det inte som något tryck. Jag känner mig hedrad över att ha blivit vald.
För en del kan föreningen te sig som en ganska anonym lobbyorganisation. Vid en närmare titt har Svenska Freds dock bidragit till flera väldigt uppmärksammade händelser.
När den svenska militären ville skaffa kärnvapen på 1950-talet var Svenska Freds med och satte stopp för detta. Föreningen krävde också och fick igenom rätten till vapenfri tjänst som ett alternativ till militärtjänst. Avslöjade Boforsaffären och bland de senaste framgångarna är stoppet av den svenska vapenexporten till Indonesien.
- Just nu ser vi fram emot Osloprocessen som verkar för att få bort alla klustervapen. Tyvärr har Sverige vacklat fram och tillbaka under processen och vi hoppas att vi kan påverka regeringen i den här frågan. Så att det finns ett förbud mot klustervapen under 2008.
- Men det finns nog en del som fortfarande tror att vi är ett gäng som drömmer om att åka runt i en hippiebil med fredsmärken, säger Anna med ett snett leende.
Själv beskriver hon Svenska Freds som en ganska typisk folkrörelse. Som debatterar, sprider information, uppvaktar politiker och andra makthavare.
Hon ser sig själv som en i skaran som gör det jobbet.
- Jag vill göra något som får andra människor att vakna till. Det handlar inte om att få alla att tänka som vi. Men vi vill ha debatten. Och det går att göra sin röst hörd. Vårt arbete ger resultat. Inte i form av intäkter, men det påverkar samhällsdebatten.
Sveriges roll i en allt oroligare värld har också förändrats på senare år. Att svenska soldater skickas utomlands för att upprätthålla fred i krigszoner har Anna Ek inga större invändningar mot.
- Svenska försvaret har ställt om från att ha varit ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Om man då kan hjälpa utsatta människor är det jättebra. Vi har ett ansvar att skydda människor som far illa. Men det här med att kriga för fred är jättekomplext och alla sådana insatser måste ske under FN-mandat, säger Anna.
Utanför jobbet träffar hon gärna vänner, går på konsert eller tränar (”ett nödvändigt ont”). Hon är nybliven singel efter ett längre förhållande.
- Det tog slut. Eller...ja, vi tog en paus, säger hon och tillägger snabbt:
- Men jag är inte typen som är ute och festar och sådär.
Ibland funderar hon över det här med att ha blivit en offentlig person. Och att folk har uppfattningar om henne som inte stämmer med verkligheten.
- Jag försöker att inte tänka så mycket på det. Jag har säkert också bilder av offentliga personer som inte är sanna.
- Men man blir lite försiktigare. Skaffar hemligt nummer och sådär. Och blir försiktigare med vad man säger och till vem.
Men några skandaler kommer ingen att kunna gräva fram.
- Nä, jag är jobbigt rättskaffens, ha, ha, ha. Bara en sån sak som tv-licensen. Jag var på en fest och vi kom att prata om det där och efter ett tag var jag bara, men förlåt, är jag den enda i det här rummet som betalar tv-licens?
Anna Ek har aldrig satt upp någon övergripande strategi för sitt liv.
- Jag har aldrig funderat i banor om att jag ska bli lärare eller polis. Det var som när jag gick på gymnasiet. Jag valde naturvetenskaplig linje och i dag är det väl bara jag och ytterligare en i klassen som inte blivit fysiker eller något liknande.
Däremot har hon funderat på var hon är om fem år.
- Jag tror att jag jobbar med samma frågor och mål som i dag. Försöker förändra världen på nåt litet jäkla sätt...
Närmast på agendan står årets första styrelsemöte och möjligen en resa till Istanbul för att träffa en tjetjensk samarbetspartner. Och så ska Anna flytta. Från Södermalm.
- Ja, det är sånt folk sagt till mig. Typ ”vilket flyt, Anna, du bor på Sööööööder”, säger Anna med en överdriven version av stockholmsdialekt.
- Men jag var inneboende och i längden blir det så att man vill ha något eget. Nu har jag fått tag på en etta i Huddinge, så nu blir det till att ta pendeltåget istället.














































































Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar