Åren gör oss inte dummare
Din hjärna utvecklas mest före tio, är redo att möta livets alla utmaningar vid 18 och maxar vid 20. Sedan börjar det gå utför. Men lugn, du har kvar nästan hela skärpan ännu i 80-årsåldern. En frisk hjärna åldras med värdighet.
Bildmaterial
Mer. När du blir gammal blir du tom i bollen. Kom ihåg det, för det återkommer vi till.
Men annars kan man säga att det börjar bra för oss, för vi föds med långt fler nervceller i hjärnan än vi har bruk för. Det är en beprövad evolutionär princip för hur man garderar sig mot tillvarons alla hot och möjligheter. Men bara de nervbanor som får träning blir kvar, resten förtvinar.
– Det gäller inte bara nyfödda. Så där fortsätter det hela livet, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik i Linköping.
Det lilla barnet har mycket att lära sig och det är hjärnan beredd på. Den utvecklas som snabbast i åldrarna 5 till 12. Energiomsättningen är flera gånger högre än i en vuxen människas hjärna, och det är i de här åren som den formas till den suveräna styrdator som vi behåller resten av livet.
– Det vi inte lyckas åstadkomma i uppfostringsväg av våra barn före högstadiet är mycket svårare att korrigera framöver, säger Jan Marcusson.
Vi blir myndiga vid 18 och det verkar vara en passande ålder. Ungefär då är hjärnan i stort sett färdigutvecklad. Det sista som blir färdigt är centrum för vår förmåga att få ett vidare perspektiv på tillvaron både i tid och rum.
Är man då mentalt fullfjädrad redan före 20? Knappast.
Hjärnans maximala kapacitet uppnås visserligen i 20–25-årsåldern men tillvaron handlar ju inte enbart om hjärnans råa datorstyrka utan också om livserfarenhet, som i allmänhet är en bristvara i unga år.
Efter 25 går hjärnan in i en lång platåfas, då vi varken blir särskilt mycket smartare eller dummare. Men det går inte att komma ifrån att åldrandet faktiskt har börjat.
– För varje år som går påverkas någon procent av nervcellerna. De dör eller tunnar ut och blir liksom avlövade, säger Jan Marcusson.
Förmågan till kreativt tänkande är bland det första som försämras. Men det är ingenting som ligger oss i fatet eller ens observerar så länge som vi har har andra kvaliteter som väger upp.
Det som vi märker av först är att sinnena trubbas av. En vacker dag hör vi inte syrsorna längre, därför att örat har fått svårare att uppfatta högfrekventa ljud.
Många klagar på att synen försämras; det kan till exempel gälla förmågan att se i mörker som är bättre när man är yngre. Ett annat trist faktum är att maten kanske inte smakar så bra som förr. Det beror på att smaksinnet försvagas men kanske ännu mer på ett avtagande luktsinne. Det är det sinne som försämras allra mest.
Jan Marcusson berättar att tröskeln för vissa lukter har visat sig vara upp till nio gånger högre för en äldre person än för en ung. Även känseln påverkas negativt medan det är mer tveksamt hur det förhåller sig med smärtsinnet. Olika undersökningar har gett motstridiga resultat.
När det gäller våra intellektuella funktioner handlar det mycket om hur vi har det med minneskapaciteten. Vår förmåga att lära oss nya saker verkar vara det som tar mest stryk i åldrandet. Det går till exempel mycket långsammare för en 75-åring än för en 25-åring att lära ett nytt språk.
Likaså får hjärnan svårare att lösa problem med stigande ålder. De originella idéerna och de oväntade lösningarna börjar kanske lysa med sin frånvaro. Kreativiteten avtar och även förmågan till rumsligt tänkande, som är viktig för vår verklighetsuppfattning, försämras.
Men det går för det mesta att kompensera sig. Här kommer livserfarenheten till nytta och med lite längre betänketid löser en äldre person ett problem lika bra som en yngre.
Det finns forskare som anser att vår mentala kapacitet snarare ökar med åren, åtminstone i vissa avseenden. Det är vad som kallas för visdomens paradox: Enligt neuropsykologen lkhonon Goldberg kan den mogna hjärnan trots förlusten av vissa kognitiva förmågor fatta effektiva beslut på en mer intuitiv nivå, baserad på visdom.
Väl belagt är att vårt semantiska minne, som hanterar fakta, begrepp och föreställningar, bevaras väl genom hela livet. Det kan till och med förbättras med åren. Åtminstone har mätningar av ordförråd och faktakunskap visat att vi faktiskt fortsätter att bli bättre även i hög ålder.
Kan man som äldre träna hjärnan för att hålla den i trim? Ja, troligen menar Jan Marcusson. Det är känt att nervceller kan växa till efter skador, och det gäller sannolikt också om de får ordentlig stimulering. Minnesträning har visat sig effektiv, och enligt en studie satt förbättringarna i även efter tre år.
– En rimlig tolkning är att ett aktivt liv med både mänsklig och intellektuell stimulering är en förutsättning för ett hälsosamt mentalt åldrande, säger Jan Marcusson.
Men tom i bollen blir man förstås ändå. Den åldrade hjärnan har tappat mellan 20 och 30 procent av sin ursprungliga volym! Som tur är räddas vi av den medfödda överkapaciteten även om det blivit lite glesare mellan öronen. En frisk person hänger med på de flesta intellektuella utmaningar ända upp till 80. Och kanske längre:
– Vi testar 85-åringar nu. Inga problem där heller, säger Jan Marcusson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus