Istiden fick ett hastigt slut
Nya rön från iskärnor ur Grönlandisen visar att klimatet kan slå om dramatiskt på bara några få år. Samtidigt har jakten börjat på kunskaper om vår tvillingepok i det förflutna: eemtiden som inföll mellan två nedisningar för cirka 130 000 år sedan.
Bildmaterial
En tusentals år gammal iskärna ser ut som vilken isbit som helst. Tittar man noga kan man ofta se årsringar, som består av stoft från atmosfären när snön en gång föll.
Sune Olander-Rasmussen i Niels Bohr-institutets välfyllda fryshus, där iskärnorna lagras. En valfri tidsperiod ned till enskilda år kan plockas ut och analyseras.
Foto: barbro hallin
Tre iskärneprojekt på Grönand: Camp Century, där Villi Dansgaard inledde glaciärborrningarna på 1960-talet, det betydligt större North Grip-projektet 2000–2004 samt Neem som började förberedas 2007.
Neem kallas ett nytt borrprojekt i Grönlandisen, som kan hjälpa oss att förstå mekanismerna bakom en snabb global uppvärmning. I somras började baslägret växa till sig så pass att vägvisare blev nödvändiga. Foto: Thomas Overly/Neem team
UTBLICK. Hotet om en global uppvärmning har gjort klimatforskningen glödhet. Det gäller även studier av klimatet långt bakåt i tiden, som är en specialitet för Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet. Iskärnor som borrats ur den grönländska landisen har visat sig erbjuda ett detaljerat arkiv över klimatet, ända ner till enskilda år, som sträcker sig mer än 100 000 år tillbaka i tiden.
Nyligen kunde ett forskarlag berätta att analys av iskärnor från senaste istidens slutskede visat att klimatet gjorde helomvändningar vid minst tre tillfällen.
Resultaten väckte stor uppmärksamhet i forskarvärlden, och inte minst medierna med Science i spetsen hakade på. Intresset säger något om den klimatneuros som vi genomlider just nu.
– Vi drar förstås paralleller till vår egen tid, säger Sune Olander Rasmussen, som var med om att göra studien.
Har klimatet ändrats i grunden så snabbt förr så kan det göra det igen.
Speciellt en episod då det blev varmare sticker ut. Den inträffade för ungefär 11 700 år sedan och markerar istidens egentliga slut.
– Klimatet slog i princip om totalt från det ena året till det andra. Först ändrade sig cirkulationen, sedan steg temperaturen med 10 grader på 50 år och havsisen smälte undan.
Bevisen för en så snabb klimatförändring är ny information.
Sune Olander Rasmussen menar att undersökningens största värde ligger i att den utmanar de nu existerande klimatmodellerna, som har att hantera hotbilden för de närmaste hundra åren.
– De klarar inte av att ta höjd för det som skedde för 11 700 år sedan, som ju ändå var inom ramen för de naturliga svängningarna . I dag stressar vi dessutom systemet genom att släppa ut växthusgaser. Det är inget tvivel om att vi påverkar klimatet många gånger mer än vad den naturliga variationen gjort de sista 600 000 åren.
Analyserna visar att en värmeperiod först avslöjar sig genom att stoftinnehållet i atmosfären börjar minska kraftigt. Därefter ändras cirkulationen, och därefter klimatets olika parametrar.
– Vi menar att det är en trestegsraket, men det håller inte alla med oss om, säger Sune Olander Rasmussen.
En klimatförändring tycks få kraftigast utslag närmast polerna. Det är något som kan skönjas även i vår tid, när glaciärerna krymper och drivisen tunnas ut. Men det betyder enligt Sune Olander Rasmussen inte att processen startar där, utan snarare tvärtom: Stoftet som faller över Grönland kommer från Asiens stora öknar. En starkare monsun skulle kunna förklara varför halterna drastiskt minskar innan klimatat ändras. Monsunen ökar nederbörden och tvättar ur atmosfären. Någonstans i orsakskedjan överskrids en tröskel och då går allt plötsligt väldigt fort.
– Klimatet är mycket komplext. Det handlar om att ta reda på vilka faktorer som triggar systemet. Det finns många återkopplingsmekanismer. En del förstärker klimatförändringar men andra försvagar dem, säger Sune Olander Rasmussen.
För att komma dessa mekanismer in på livet letar forskarna exempel ur jordens historia som liknar vår tid.
Ett sådant finns i eemtiden, en interglacial, det vill säga en värmeperiod mellan två istider, för 115 000–130 000 år sedan. Man har inte lyckats få upp kärnor från hela eemtiden vid någon av de fem tidigare borrningarna i Grönlandsisen. Antingen har islagren så långt nere smält eller blivit deformerade på grund av närheten till berggrunden. Men nu har man hittat ett bättre ställe att borra på. ”The Neem ice coring project” har redan startat, men det tar några somrar att få fram en komplett iskärna. Forskare från flera länder, däribland Sverige, deltar.
Temperaturen på Grönland under eemtiden var 3–5 grader högre än i dag. Det gör den till ett bra jämförelseobjekt, eftersom den globala uppvärmningen antas höja temperaturen på jorden med 2–4 grader de närmaste hundra åren. Svaret på vartåt det barkar med vårt klimat finns kanske på 2 500 meters isdjup, där eemtiden ruvar på sina hemligheter.
Kommentarer