Får han leva över jul?
Bildmaterial
Roberto Saviano lämnade för en tid sedan sitt land: ”Jag vill ha ett liv. Jag är ju för fan bara 28 år gammal.” Hans bok har bara i Italien sålts i nära halvannan miljon ex och översatts till 43 språk.
SAMTIDIGT. Före juldagens slut ska den italienske författaren Roberto Saviano ”tas om hand”. Med det menar den neapolitanska maffian camorran att han innan dess ska mördas. Detta därför att han skrivit boken ”Gomorra”.
Där visade han inte tillbörlig RESPEKT, detta nyckelbegrepp när det gäller mafiosis sociala kompetens (om det nu är rätt ord i sammanhanget).
Nu står det blodbestänkt prestige på spel. Ska maffian lyckas hålla sitt ”löfte” och avrätta 29-åringen inom avsatt tid? Detta trots att han och hans familj gått i landsflykt och bevakas av fem specialutbildade bodyguards?
Flera stater har förklarat blixtkrig mot den globala brottsligheten. Så har till exempel den sicilianska ursprungsmaffian cosa nostras första kvinnliga(!) boss, ”Mafia Mamma”, Giuseppina Vitale, återigen arresterats.
Denna gång har hon lovat det oerhörda. Som första ”gudfader” i maffians blodiga historia bryter hon mot Omertà, gangsterlagen vars värsta dödssynd (bokstavligt menad) är att skvallra. ”Jag vill inte för alltid förlora mina två barn”, förklarar hon.
Vid täta serietillslag har sedan hundratals bandidos gripits, bland dem bossarnas boss Barnardo Provenzano. Ett par av de fem en gång så mäktiga ”familjerna” är splittrade.
Cosa nostra (”Vår sak”) som all maffia härstammat ifrån, har sin egen speciella historia (kanske bäst skildrad av Tomas Lappalainen i boken ”Maffia”).
Sicilien är den mest ockuperade bit mark i hela världshistorien. 20 olika erövrare har under århundradenas gång intagit ön. Som alla härskare, krigsherrar och nationer tog de över våldsmonopolet.
Deras, och endast deras hantlangare/poliser fick beskatta, arrestera, straffa, misshandla och avrätta människor. Deras motprestation var att skydda folket mot andra som ville göra likadant.
Exakt så agerade cosa nostra. Och sicilianarna, trötta på den eviga raden av angripare, kunde ju lika väl överlämna sig till den inhemska maffian, vars medlemmar de i alla fall kände till. Och som knappast var värre och krävde större pizzo (beskyddaravgift) än vilken stat eller småkung som helst.
Och det står ju i alla fall klart: ingen maffiaboss i världen kommer i närheten av till exempel Hitlers, Stalins och Maos mördarkapacitet. Citera gärna Stanley Kubrick: ”De stora nationerna har alltid burit sig åt som gangsters och de små som prostituerade”.
Så småningom urartade även cosa nostra, och än värre alla dess efterföljare, till renodlade banditvälden.
Mot den bakgrunden är det svårt att fatta den våldsromantik, den magi som lockar unga vilsekomna pojkar in i brottsvärlden, vars mytologiska dragkraft alla vanliga deckarfantaster och aktionfans förstärker!
Den unge förbrytaren drömmer som maffia-elev om gränslös lyx, obegränsad frihet och framförallt om egouppumpande respekt.
Och vad får han?
Han får ett helvete. Visst, guldlänk kring handleden, men en evig malande skräck i magen. En handgranat i bilen? Ett skott från mörkret utanför lyxkrogen? Polisen bankar på?
Från första handslaget gäller total underkastelse, han blir förnedrad slav under bossen och alla äldre ”bröder”. Han får de vidrigaste jobben. Hela tiden hotar honom yngre, starkare, våldsammare nykomlingar. Alltid spänd, alltid taggad, alltid på vakt. Känslokyla, sömnproblem, magsår...
Han kan aldrig ha ett varmt förhållande till en kvinna, han hatar sig själv för att han sviker sina barn. Han förråas snabbt, pengarna tar andra hand om. Skräcken äter honom inifrån...
Han har bara en enda tröst. Detta hans liv blir kort. Och han får en snabb död.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar