Det var så goda år...
Bildmaterial
Utvecklingen har fram till mot slutet av år 2008 sakta, långsiktigt och ojämnt gått mot en friskare, fredligare, rättvisare och givmildare värld. Men människans värsta gemensamma skamfläck är att många miljoner små barn fortfarande dör i onödan, av svält, undernäring och botbara sjukdomar.
Mot en bättre eller sämre värld?
SAMTIDIGT. Har du möjligen någon gång i förbifarten hört talas om sådant som finanskris, lågkonjunktur, börsras, klimatångest?
Då kan jag tala om för dig att aldrig förut i historien har så många haft det så bra som nu – okej: som till för några månader sedan. Vi levde då faktiskt i den bästa av världar någonsin.
Det påstår i alla fall ”världens mest trovärdiga tidning”, engelska The Economist. Och den svävar inte på målet.
Här bara några stickprov från den kaskad av den långsiktiga statistik tidningen presenterar. För 25 år sedan levde 600 miljoner kineser i extrem fattigdom, de hade mindre än en dollar om dagen att leva på. Nu är det ”bara” 180 miljoner som gör det.
I hela världen befriades mellan åren 1994 och 2004 inte mindre än 135 miljoner människor ur denna fattigdom. Det motsvarar 15 Sverige.
Samtidigt är analfabetismen snart (?) helt utrotad på jorden. År 1975 var tre av fyra i åldern 15 till 25 år läskunniga. Nu är nära nio av tio det.
Ändå är det andra förbättringar som upplevs som ännu viktigare. Fler människor har fått tillgång till rent vatten. Och att det tack vare detta och bättre tillgång på sjukvård, har infektionssjukdomar som malaria och tuberkulos minskat och medellivslängden ökat. Afrika är det tragiska undantaget.
Födelsetalet har i genomsnitt på jorden sjunkit från 4,8 till 2,6 barn per kvinna. Och detta på en enda generation (25 år).
Den globala ekonomin har i fem år, fram mot kalasets slut år 2008, haft en tillväxt på över 4 procent om året. Och den har varit större i utvecklingsländerna än i de industrialiserade nationerna. Tittar man på den fattigaste femtedelen av jordens befolkning, har deras inkomst stigit över allt, utom marginellt i Latinamerika.
De väpnade konflikterna, uppskattar The Economist, har minskat i antal, från över 50 i början på 1990-talet till just över 30, år 2005.
Till slut, och bäst av allt, barndödligheten har trängts tillbaka. För första gången i modern historia, var det år 2007 färre än tio miljoner barn under fem år som dog.
Det är nämligen så världshandeln, globaliseringen, frihandeln, marknaden underbart nog har fungerat i det långa loppet.
Fråga bara en nyckelfigur i det här sammanhanget, historiens störste donator Bill Gates som skänkt bortåt 400 miljarder kronor och skapat begreppet kreativ kapitalism. En kapitalism med vänligt ansikte.
Eller för den delen, den svenske professorn Hans Rosling som åker världen runt och förkunnar globaliseringens hälsa och kraft: utvecklingen håller på (höll på?) att radikalt förbättra människans tillvaro.
Eller författaren Bosse Angelöw som nu i boken Glädjerapporten beskriver hur vi går (länge gick?) mot en friskare, lyckligare, fredligare, rättvisare och givmildare värld.
Mot den här bakgrunden vågar man kanske hoppas på att vi människor på jorden äntligen kommit fram till att ju bättre andra får det dess bättre har vi det själva.
Jag vägrar i alla fall att tro på att människor, inte ens i Mellanöstern, i all framtid, hellre spränger varandra i slamsor än mår bra och lever gott tillsammans.
Men visst, nu står alltså mänskligheten inför ett nytt ödesår. Är det färska globala finanseländet bara ett litet snubbelhinder mot en allt bättre värld eller innebär det världskapitalismens sammanbrott?
Ska vi i vår yrvakna förvirring nu binda marknadskrafterna och reglera riskpengarna och därmed strypa kreativiteten, konkurrensen, idéernas och chansningarnas vilda tumult, och aldrig mer ”låta tusen blommor blomma”?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus