Hur leva ett liv i Gaza?

Ett kustområde vid Medelhavet med milda vintrar, citrusfrukter och en intressant kulturhistoria. Det låter möjligen fint, men är ett hopplöst slagfält. Vi ställde tio frågor om Gazaremsan till Mellanösternexperten Isabell Schierenbeck och islamologen Philip Halldén.

UTBLICK. 1. Det bor 1,5 miljoner människor på Gazaremsan på en yta stor som Klippans kommun. Hur har det blivit så?

ISABELL SCHIERENBECK: En anledning är hur FN:s delningsplan från 40-talet såg ut. Västbanken och Gaza var de områden som den palestinska befolkningen fick sig tilldelade och redan då fanns det en stor andel palestinier där. Området var överbefolkat från början, men sedan gjorde de efterföljande krigen i området att internflyktingar lämnade det nyetablerade Israel för Gazaremsan. Dessutom har vi sett en mycket hög befolkningsökning bland palestinierna.

2. Nästan hälften av befolkningen är under 14 år. Vad får det för betydelse?

ISABELL SCHIERENBECK: En mycket ung befolkning ser vi i många fattiga områden i världen där dödligheten är hög. Vi har också sett en utflyttning av vuxna män som söker jobb i andra arabstater. Att så många är unga innebär att vi får ännu mer folk på den här lilla landsremsan i framtiden.

Philip halldèn: En ung befolkning som den på Gazaremsan, som inte har några utsikter att skapa sig en dräglig tillvaro, talar för att vi får se en ökad radikalisering efterhand. I unga år har vi lättare att ta åt oss radikala idéer.

3. Arbetslösheten på Gazaremsan var i somras 45 procent och har förvärrats sedan dess. Varför är det så illa?

ISABELL SCHIERENBECK: Arbetslösheten har ökat sedan Israel stängt gränserna. Fram till i början av 90-talet fanns det en stor grupp palestinska arbetare från Gaza och Västbanken som jobbade inne i Israel, men 1993 började Israel stänga sina gränser som svar på självmordsbombningarna inne i Israel. Israel valde att stänga igen för att kontrollera eller bestraffa, hur man nu ser det, de palestinska grupperna. Det som hände då var att de israeliska arbetsgivarna bytte ut de palestinska arbetarna mot arbetskraft från Thailand, Filippinerna, Rumänien och afrikanska stater. Efter det har Israel inte varit en arbetsmarknad för den palestinska befolkningen.

4. En fråga från tv-soffan: så många har flytt, men varför flyr inte allihop ifrån en hopplös plats?

ISABELL SCHIERENBECK: För då måste man veta att andra länder tar emot en. Och så är det inte. Det är inte självklart att man får uppehållstillstånd i europeiska länder om man kommer från Gaza. En annan anledning är att man inte har ekonomiska möjligheter att fly. Sedan måste du kunna ta dig ut ur området. Under de senaste veckorna har vi sett hur många människor, svenska och tyska medborgare, inte har kunnat lämna Gaza. Sedan är det så klart så att är du född och uppväxt, har din släkt, ditt hus och allting på en plats, så ska det rätt mycket till för att lämna den – hur svårt man än har det.

5. Vad vill Israel med Gazaremsan?

ISABELL SCHIERENBECK: När Ariel Sharons regering drog sig ur 2005 så var det inte bara för att visa att man är redo för fredsansträngningar utan för att det inte lönade sig att behålla Gaza. Det väckte oerhört heta känslor i delar av Israel, men man menade att Gaza hade minimal betydelse tills Hamas tog över och missilerna började komma över gränsen. I Israel i dag vill man inte ha en återockupation, men en vanlig åsikt – som också är högerns paroll är: ”Vi lämnade Gaza, men fick bara raketer tillbaka. Så går det om man förhandlar med palestinierna”. På lång sikt vill Israel ha bort Hamas från Gaza. Det kortsiktiga målet är att slå ut missilramperna och tunnlarna till Egypten. Det finns en ständig rädsla för att Hamas raketer får allt bättre räckvidd.

6. ”Gaza är i dag en militärdiktatur enväldigt styrd av Hamas”, skrev kristdemokraten Anneli Enochson i en debattartikel i Expressen. Hur skulle du beskriva Hamas styre?

ISABELL SCHIERENBECK: Jag skulle inte använda den kategoriseringen. Hamas vann ett val, men sedan tog de över styret med våld i en form av kupp. Det är absolut inte ett demokratiskt styre utifrån de kriterier vi har i väst. Det finns ingen maktdelning, ingen opposition och medierna kontrolleras av Hamas. Jag skulle kalla det ett auktoritärt styre, men man kan inte börja och sluta med att kalla det en militärdiktatur. Man måste lyfta in vad som föregått styret och samtidigt rikta kritik mot Hamas politiska ledarskap.

7. Vad vill Hamas uppnå?

Philip halldèn:Den här frågan diskuteras mycket. Huruvida Hamas mål verkligen är att utplåna Israel eller om det är en mer pragmatisk organisation som kan anpassa sig. Jag tror att det var ett misstag av omvärlden att isolera Hamas. Det faktum att Hamas ändå deltog i en parlamentarisk process tyder på att de kan vara öppna för att förändras i någon mån. Det skulle kanske ha varit bättre att låtit Hamas ta ansvar än att isolera dem. Om man ser islamismen som ett brett fenomen så tillhör inte Hamas de mest radikala delarna. Men genom den senaste konflikten finns risken för att de kommer att göra det. På Gaza finns marginaliserade grupper som sympatiserar med al-Qaida och som har kritiserat Hamas för att de lät sig luras in i en demokratisk process. Nu kan de säga: ”Nu ser ni hur det går när ni ställer upp i val”.

8. Hur har synen på självmordsdåd förändrats på Gazaremsan sedan Hamas grundades 1987? Är det sant att Hamas skjuter missiler från skolgårdar?

PHilip halldèn: Självmordsbombningarna har upphört av olika skäl, dels har det varit omöjligt att komma in i Israel och genomföra dem. Men också för att man har valt att gå en annan väg. Nu har Hamas hotat att använda dem igen, men frågan är om man lyckas. Den senaste konflikten bidrar till att stödet för självmordsbombningar inom Hamas har ökat. Raketer från skolgårdar är en anklagelse som Israel alltid använder och jag tror inte att den är fullständigt ogrundad. Men Hamas befinner sig också i ett tättbefolkat område där det är svårt att skilja på civila och stridande. En del av den israeliska strategin kan vara att befolkningen på Gaza ska ta avstånd från Hamas, att bombningarna ska få folk att inse: ”röstar ni fram Hamas så får ni problem”. Det är kanske en cynisk tanke och strategin kan lyckas, men den kan också göra större delar av befolkningen mer radikal.

9. ”Att döda palestinier är en israelisk valtradition”, säger Israelkritiker. Vilken roll har det kommande israeliska valet spelat?

ISABELL SCHIERENBECK: Valet är viktigt för det som händer, även om jag inte skulle uttrycka det på det sättet. Valet spelar roll, liksom att alla väntar på Barack Obamas tillträde, men också att den palestinske presidenten Mahmoud Abbas tidspe riod går ut. Det har varit en period av vakum och det var olyckligt att vapenvilan upphörde precis nu. Även om det inte hade varit val hade inte en israelisk regering suttit stilla när de attackerades av 100 missiler på en dag, men man hade kanske mildrat sina aktioner. Vi vet inte om Israel hade planerat det här länge. Kanske de hade planerat attacker mot tunnlarna in i Egypten, men efter raketbeskjutningarna blev insatsen hårdare.

10. Vad talar för att freden kommer till Gaza?

ISABELL SCHIERENBECK: Inte mycket just nu. Under några år i början på 90-talet tyckte jag att det började gå i en intressant riktning, men kring 1998–99 började det gå åt fel håll igen. Men en gång i tiden så erkände Israel och PLO inte varandra. Tiden har förändrat deras förhållande, så kanske det är möjligt någon gång i framtiden även mellan Hamas och Israel. En långsiktig fred bygger på att de två parterna accepterar och erkänner varandra.

Philip Halldèn: Jag är väldigt pessimistisk. Jag kan inte se det just nu. Det har gjorts så många försök på senare år. Ska man vara riktigt cynisk, så kan man hoppas att de grupper inom Hamas som finns kvar inser att man behöver en annan strategi och kanske accepterar Israel. Men jag tror inte mycket på det.

Peter Fällmar Andersson peter.f.andersson@hd.se042-489 93 97