Frukt som maktfaktor
Apropå kriget i Gaza och debatten om bojkott gentemot Israel ringde vi upp Eva Ossiansson som är ekonomie doktor på Handelshögskolan i Göteborg. Hon har konsumentmakt som ett av sina forskningsintressen och nyligen publicerade hon en rapport om konsumenternas makt på nätet.
Bildmaterial
Eva Ossiansson studerar konsumentmakten i dagens internetvärld.
Israeliska varor är sällsynta i fruktdiskarna just nu. Konsumenterna ratar dem – och handlarna anpassar sig till de nya konsumtionsmönstren. I några upmärksammade fall har det visat sig att handlarna helt sonika märkt om de israeliska varorna.
Bakgrund
Bojkottkraven mot Israel är inte de första i historien.
I början av 1960-talet kom de spontana protesterna mot raslagarna och våldet mot den svarta befolkningen i Sydafrika men först 1987 beslöt FN:s säkerhetsråd om total handelsbojkott.
1968 skulle Sverige möta apartheidlandet Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) i Davis Cup i Båstad. ”Stoppa matchen” skrek demonstranter som tågade genom byn. Efter sammanstötningar med polisen flyttades matchen och spelades utomlands.
1980 bojkottades OS i Moskva av ett 60-tal västländer som protest mot Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan, 1984 svarade hela östblocket utom Rumänien med bojkott av OS i Los Angeles.
1995 provsprängde Frankrike en atombomb i Muroroa. Händelsen föranledde en svensk bojkott av franska viner.
2008 restes krav på bojkott av OS i Peking som protest mot Kinas brist på demokrati och mänskliga rättigheter.
APROPÅ.
Det Eva Ossiansson framförallt tittat på är vår konsumentmakt.
— Jag har skrivit en rapport om hur man på olika sätt kan driva på när det är något man inte tycker om när det gäller företags beteenden - eller som i det här fallet ett helt lands beteende.
Protesterna brukar rikta in sig på det som har ett stort symbolvärde för ett företag eller ett land, förklarar hon. När Frankrike gjorde sina kärnvapensprängningar vid Mururoa-atollen på 90-talet blev det spontana köpbojkotter av framförallt franska viner, vilket ledde till att konsumenterna upptäckte andra vinländer.
— Om vi skulle tala om Italien blev det kanske olivolja eller parmaskinka. Och när vi nu pratar om Israel så är det framförallt apelsiner och andra frukter man lyfter fram. Genom att inte köpa dem kan man skada varumärket Israel, om man uttrycker det företagsekonomiskt.
Symbolhandlingen blir ett redskap för den som vill ta ställning.
— Det är ofta där en protest har sin grund. Den största skillnaden om vi jämför med de första bojkotterna är förmågan att sprida konsekvenserna med hjälp av vägar som inte funnits tidigare.
Hon syftar på internet med alla sina sajter och bloggar och olika former av nya medier, som kan sprida budskapet vidare.
— Bojkotten mot Frankrike höll i sig rätt länge, och konsumenterna förändrade sina konsumtionsmönster.
Nu kan man se vad som hänt i spåren av debatten om Israel; det har det lett till att vissa butiker märkt om sina varor. Eva Ossiansson är nyfiken på vad som händer i kölvattnet av att butiker försöker att aktivt lura konsumenter som försöker ta ställning.
På det sättet erkänner väl handlarna att konsumenterna har makt?
— Ja, det gör de. Och nästa steg är också intressant. Vad händer om det här får stor genomslagskraft? Hur snabbt sprider det sig? Och vad händer i den processen? Finns det anledning att omvärdera, förändra, intensifiera? Det är svårt att säga nu.
Eva Ossiansson frågar sig också vad som händer i nästa led.
— Kan konsumenterna förmå matkedjorna att inte ta in vissa varor? Kan de tvingas att i stället för att märka om och luras säga att nu tar vi inte hem de här varorna.
Idag finns sajter på nätet för just klagomål och bojkotter, påpekar hon.
— Det finns det klassiska exemplet med en kund till dataföretaget Dell. Han startade sajterna "I hate Dell" och "Dell sucks" där han skrev hur man blev behandlad när det gällde kundservice.
Det skapade en debatt som blev så stor att den hamnade högst upp på alla sökmotorer.
— Skulle det hända nu, då skulle den här bojkotten komma upp på Google och då slår den igenom på nätet. Och där kan "lilla jag" synas.
Sydafrika har använts som exempel på bojkotters effektivitet. I början av 1960-talet kom de spontana protesterna mot raslagarna och våldet mot den svarta befolkningen. Först 1987 beslöt FN:s säkerhetsråd om total handelsbojkott.
— Ja, jag har hört att några har uttalat sig, att "snälla nån" det tog ju så lång tid. Men jag tror inte det är jämförbart med idag. Jag tror att de som säger att vi kan bortse från skillnaden, de inser inte vilken kraft det kan utgöra om man kan organisera sig och kommunicera med varandra.
Miljödebatten har också fått en helt annan dignitet idag, tack vare allt vi ser och hör om bland annat den globala uppvärmningen.
— Titta på hela fordonsindustrin som gått fullkomligt ner på knäna. De brydde sig inte om att lyssna på alla som sa "gör mindre bilar som släpper ut mindre skit". Lyhördheten för debatten som förs på nätet måste man ha.
Det gäller för alla makthavare att inse att konsumentmakten finns, vare sig man vill eller ej, påpekar hon.
— Bara för att ett företag eller ett land inte lyssnar eller bryr sig om vad som skrivs eller sägs, så betyder det inte att budskapet inte kommer att få någon genomslagskraft. Ordet sprids ändå. Det går inte att negligera.
Den makten hos vanliga människor är ny, påpekar hon. Och den passar in i vår tid, när människor vill engagera sig och uttrycka sina åsikter.
— Det är väldigt tydligt idag att vilja säga: "Det här tycker jag inte om. Det här är inte rätt." Och det ger känslan av att nu har jag gjort något.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus