Hemlöshetens många ansikten
Bildmaterial
Stockholm har 500 uteliggare.
F LEIF R JANSSON / SCANPIX
Det är lätt att tycka de liknar varandra; människor utan bostad. Men de skiljer sig åt som alla vi andra; det är unga och äldre, akademiker och invandrare, mammor och pappor, farmödrar och mormödrar. Hur kan vi låta dem ligga därute. Vad gör vi för dem?
STOCKHOLM NU. Alumas Stockholmsmotsvarighet Situation Stockholm gav förra året ut en samling texter skrivna av hemlösa som under de senaste tio åren sålt tidningen men också själva skrivit om sin vardag i den. Boken ”Hemlös – med egna ord” bjuder på en mängd verkligheter som egentligen bara har en sak gemensamt; att de överträffar mänsklig ork och hopp. Många av skribenterna lever inte längre.
Hemlösa föds sällan hemlösa. Men enligt Stadsmissionen i Stockholm har ett sextiotal barn vräkts hittills i år. De allra flesta hemlösa har hamnat utanför på grund av droger, alkohol eller otrygga hemmiljöer. Andra klarar av olika anledningar inte av att ta ansvar för ett boende eller att bo ensamma på grund av sjukdom.
Stockholm har drygt 3000 hemlösa. Upp emot 500 av dem räknas som uteliggare. Ändå har staden bara tvåhundra nattplatser på härbärgen. De 2500 övriga bor på lägenhetshotell, hos vänner, flyttar runt mellan korta andrahandskontrakt eller bor i husvagn. På sista tiden har just denna skara uppmärksammats.
Ett antal boende i husvagnar tvångsförflyttades från ett övergivet industriområde i Sollentuna i november. Kommunen menade att det var nödvändigt, att de inte kunde ta ansvar för de boendes säkerhet. Det är lätt att förstå båda sidor. Å ena sidan, hur det skulle kännas att inte ha någonstans att ta vägen. Å andra sidan, att kommunen måste kunna ställa krav och garantera en dräglig och ofarlig levnadsnivå för sina invånare.
Det är enklare för andra. Göran har som nyårslöfte att bara flytta en gång till under 2009. Han har redan flyttat en gång i år. Från ett andrahandskontrakt som sades upp strax innan jul med utflyttning direkt efter nyår. Nu bor han hos en vän. Göran har ett jobb och äter sig mätt så ofta han vill. Han kommer klara sig fint. Han vet inget om hur det är att leta portuppgång med lagom varmt element. Inte så man fryser, men inte heller så att det ger brännskador. Allt Göran behöver är att få tummarna loss och köpa sig en lägenhet.
Det var betydligt svårare för mina afghanska vänner som bodde i andrahand på nio ställen innan de hade turen att få ta över ett förstahandskontrakt från en svensk vän. Eller för dem som letat mat med utgånget bäst-före-datum. För att hindra hemlösa från att hämta slängda varor i en container vid en Lidl-butik i Solna, hällde personalen gift i soporna. Händelsen uppmärksammades och polisanmäldes. Aftonbladets webb var inte sen att ställa den smått absurda frågan ”Är det fel av Lidl att förgifta maten?” till sina läsare. Tretton procent svarade nej.
Jag skulle vilja att just de tretton procenten läser ”Hemlös – med egna ord”. Boken förmedlar framför allt en påminnelse om mångfald. Det finns ingen enhetslösning som ger alla tak över huvudet. Bland de hemlösa i Stockholm finns lika stor variation som i resten av samhället; akademiker, invandrare, unga och gamla. Mammor och pappor – som ofta skäms och inte vågar kontakta sina barn och familjer. Susanna skriver i bokens förord: ”Jag är inte bara mamma, jag är skitfull också”. Den meningen stannar kvar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus