Samsø -ön som lever på vindkraftverk och solsken

Världens största klimatneutrala samhälle finns bara några timmar bort. På danska Samsø snurrar vindmöllorna på hav och land, glimmar solfångarna på taken och puttrar rapsoljan i Erik Kochs traktor. Dynamon själv, Søren Hermansen, uppmärksammades i höstas av amerikanska Time Magazine.

Mer. Precis mitt i Danmark tronar Samsø. Det är snart tolv år sedan ön utsågs till försökskanin i ett statligt danskt energiexperiment. Nu överöses den med studiebesök från hela världen. Befolkningen börjar bli van att umgås med studenter, diplomater, politiker och journalister.

Pärlbandet av bronsåldershögar längs kusten berättar att det har bott folk här i många tusen år. På vikingatiden var Samsø en viktig samlingsplats, därav namnet. En ännu synlig 800 meter lång kanal grävdes på 700-talet som en genväg för drakskepp och bredbukiga fraktfartyg.

Samsø har varitklimatsmart under större delen av sin bebodda tid. Under millennier var eldstaden den fasta punkten i tillvaron. 1683 fick ön sin första vindkraft, en stubbamölla som byggdes i början av 1600-talet och skeppades över från grannön Endelave. 1899 restes en stor holländare. Båda finns kvar, till de många turisternas förtjusning.

I dag är det andra vingar som drivs av vinden och ger energi. Men det är en sen företeelse. Under 1900-talet var ön lika oljeberoende som västvärlden i övrigt. I Kalundborg på Själland, två timmars färjeresa bort, spyr Danmarks största oljeraffinaderi och Nordens största kolkraftverk fortfarande ut miljontals ton koldioxid varje år.

Men ödet ville annorlunda med Samsø.

Vi kör i land i västkustbyn Kolby Kås från behändiga bilfärjan Kyholm. Det tar tio minuter att på vindlande, lätt kuperade vägar ta sig tvärs över ön till samhället Ballen. Strax norr om fiskehamnen ligger Samsø Energi–akademi. Den spännande byggnaden påminner om ett vikingatida långhus och invigdes i maj 2007.
– Här håller vi både seminarier och möten, berättar Søren Hermansen, motorn i det nya energitänkandet.

Det var 1997 som staten utlyste en tävling om Danmarks hållbara energi-ö. Ingenjörerna räknade och kalkylerade och utsåg Samsø till den mest utvecklingsbara. De flesta öborna var helt ovetande om utnämningen, men miljöläraren Søren tände på de utsocknes ingenjörernas idéer och försökte få befolkningen med sig. Det ryktas att han åkte runt på ett otal möten, placerade en back öl på bordet och pratade sig hes för vindmöllor, solceller och flispannor.
– Men det där att jag mutade folk med öl är något som journalister har hittat på, säger han förtrytsamt. Vid sammankomster här i Danmark står det alltid kaffekannor och ölflaskor på borden. Det hade varit helt onödigt att ta med sig extra...

Med list och lock och pock fick han några med sig. Och när väl bollen kommit i rullning, följde fler och fler efter. Søren Hermansen ler lite och rycker på axlarna.
– När man startar något nytt tar det tid för folk att vänja sig vid tanken – det får man räkna med. De vill veta ”Vilka är mina möjligheter?” och ”Vad tjänar jag på detta?” Men om man ska göra något så pass storskaligt är det otroligt viktigt att lokalbefolkningen är enig.

1998 definierade man tre huvudmål där fossilt bränsle skulle ersättas med förnybar energi: värme, el och transport. Man bildade Samsø Energiselskab, och samma år beslutade man bygga elva landbaserade vindkraftverk på 1 megawatt var. Två år senare kunde de resas och producerar nu hela öns elförbrukning.

Husen i de större samhällena värms med fjärrvärme från tre halmeldade fjärrvärmeverk samt ett fliseldat verk kombinerat med 2 500 kvadratmeter solfångare. Dessa stod klara 2004 och privatpersoner kunde ansluta sig till fjärrvärmen för beskedliga 100 danska kronor. I dag är 1 000 hushåll, drygt 60 procent, inkopplade. Mellan 300 och 400 bostäder utanför fjärrvärmens räckvidd använder flispannor, värmepumpar, ved eller solenergi.
– Den tredje huvuddelen, transporterna, har vi alltså inte löst ännu, säger Søren Hermansen. Jag kör en gammal elbil som fungerar alldeles utmärkt. Den laddas på natten när elpriset är som lägst och produktionen som störst. Vi hoppas på vätgas i framtiden, och på mer effektiva elbilar. Men bilarna, bussarna och färjorna drivs i huvudsak fortfarande av fossilt bränsle.

2003 tillkom tio havsbaserade vindmöllor à 2,3 megawatt. Mycket av den el de genererar exporteras till fastlandet och kompenserar för Samsøbornas bil-, buss- och båttransporter till hela 140 procent.
– I genomsnitt släpper varje dansk ut nio ton koldioxid per år, men vi på Samsø står på minus 3,7 ton per person och år.

När det gäller energiomställningen på Samsø är alla med, i varierande grad, och av olika anledningar.
– Vissa är engagerade av ideologiska skäl och har ändrat hela sin livsstil, byggt om hus och bil. Andra har gått med av ekonomiska skäl, och ser det som en investering att äga andelar i vindkraftverk.

Ytterliga andra har valt att stå utanför, men är ändå med eftersom kommunen äger fem av de tio havsbaserade vindmöllorna som ger el till skolorna, sjukhuset och vägbelysningen.

Är det lättare att genomföra en förändring på en ö än i ett samhälle på fastlandet?

Søren Hermansen funderar lite.
– På sätt och vis, kanske. En ö är ett slutet samhälle där alla känner varandra. Det räcker att informera en person, sedan sprider sig nyheten blixtsnabbt med djungeltelegrafen.

Ingen tvekan om att fjärrvärmekunderna tjänar på omställningen, men hur är det med kostnaderna för hela produktionen?
– Kanske kostar det lite mer att producera energi på det här sättet, erkänner han. Men eftersom många är delaktiga gynnar det ändå öborna. Det är vanligt att äga lönsamma andelar i vindkraftverk, och omsättningen har ökat för lantbrukare som levererar halm och flis, och för öbor som erbjuder mat & logi. För att inte tala om det goda ryktet som flyger över världen.

Han förklarar att självförsörjningen skapar arbetstillfällen och en positiv näringslivsutveckling. Och att stabiliteten är viktig.
– Medan oljepriset åker berg- och dalbana, skriver vi femårskontrakt med bönderna på halm och flis.

Två av de havsbaserade och två av de landbaserade möllorna är andelsägda, och delas mellan cirka 500 hushåll. En andel kostar runt 15 000 danska kronor, och ger en årlig intäkt på 3 000 kronor, skattefritt. Detta, ägandet och delaktigheten, har varit en viktig drivkraft för den snabba omställningen.

Med tanke på det motstånd som vindkraftverk kan väcka frågar vi om det är annorlunda på den gamla vikingaön. Søren Hermansen får en lätt irriterad rynka mellan ögonbrynen.
– Vi har hört allt från att rotorbladen skulle orsaka massdöd bland fåglarna, till att utsikten skulle förstöras för att Danmark skulle kunna producera högst fem procent av landets elbehov. Herregud... Vi har Europas längsta kuststräcka och vindmöllorna har satts upp på ett fåtal platser. I dag kommer över 20 procent av Danmarks energi från vindkraft, och när det blåser bra är Jylland uppe i över 100 procent. Vad beträffar den befarade fågeldöden är de rönen baserade på högst oseriösa dokumentationer.

Samsøs omvälvning uppmärksammas internationellt, och Søren Hermansens oförtröttliga arbete har belönats. I oktober gav amerikanska nyhetsmagasinet ”Time” ut en specialupplaga där man korat 2008 års Heroes of the Environment, Miljöhjältar. Där får han ett helt uppslag för sig och sitt Samsøprojekt.

Han reser och missionerar. Nu senast var han i Sydnorge. Varje år vallfärdar cirka 4 000 politiker, forskare och mediafolk till den lilla ön för att lära och inspireras. Vid vårt besök fann vi en delegation från norska Tromsø, ett tv-team från Sydkorea samt en hel klass från Luther college i Iowa, USA. Vi genskjuter dem i Kolby vackra medeltidskyrka. Där diskuterar studenterna och deras två lärare miljö med sockenprästen Lisa Palstrøm.
– Vi är i Europa under tre veckor, berättar en av lärarna, Ruth Kath. Vi har bland annat besökt en miljöskola och en ekoby i norra Tyskland, och efter Samsø ska vi till Island och studera geotermisk värme från de heta källorna.

Studenterna är 20–22 år och läser på universitetsnivå. Biträdande professorn Craig R Mosher förklarar att man försöker omvandla Luther college till en grön skola och att både studenter och lärare är mycket engagerade.
– Ni i Europa ligger så långt före oss.

Han berättar att skolan på tre år sänkt sin energiförbrukning med 22 procent och sina koldioxidutsläpp med 14 procent.
– Vi har bytt glödlamporna till lågenergilampor och skaffat flera elbilar. Nu planerar vi för två vindkraftverk, samt att tillverka biodiesel av oljerester från köket. Vi kommer också att odla egna grönsaker och köpa råvaror direkt från bönderna runt omkring.

När president Obama kommer på tal ler de båda lärarna stort och lyckligt.
– Vi är mycket hoppfulla, och tror att miljöutvecklingen med honom kommer att gå snabbt i USA. Bush var inte intresserad och många år har gått förlorade, säger Ruth Kath.

Craig R Mosher tillägger:
– Obama har deklarerat att han ska satsa på förnybar energi. Och han kommer att sätta press på bilindustrin. Det är ju löjligt med de där stora stadsjeeparna som dricker mängder av bensin...

Vi åker vidare till byn Besser. Här bor lantbrukaren Erik Koch Andersen, en ur kärntruppen som genast lät sig svepas med av förändringens vindar då de började blåsa för tio år sedan. Med bordercollien Jaco svansande runt overallbenen pekar han ut sina bidrag för en renare miljö.
– Här på taket har jag solfångare och solceller. Solcellerna har fotoceller som omvandlar solstrålarna till el. Solfångarna värmer vatten som används i hushållet och till golvvärme.

Han kikar på elmätaren och nickar belåtet. Denna vackra vinterdag producerar hans små kraftverk däruppe tillräckligt för att värma huset.
– Annars får jag komplettera med vedeldning. På sommaren producerar solen ett överskott som jag säljer till Samsø Energi. Sommargästerna förbrukar mycket el, och varmvatten till duscharna.

Han har också andelar i flera av vindmöllorna. Men inte nog med det. Erik Koch Andersen blinkar förtroligt och visar oss in i ett skjul.
– Det här är min rapspress.

Han är ekologisk lantbrukare och på fyra hektar odlar han sitt eget motorbränsle. Ur de energirika rapsfröna pressas olja som han använder till både traktorn och bilen.
– Med hjälp av smeden har jag byggt om den gamla Passaten. Det krävs ett filter och en förvärmare. När oljan är kall är den för tjock, så den måste hettas upp. Det sker med en värmeväxlare som tar värme från kylaren.

Den nya gröna John Deeretraktorn var lite lättare att ställa om. Den har två tankar, en med diesel, som den startas på, och en för rapsoljan, som tar över när temperaturen stigit.
– Det är inte alls komplicerat att bygga om dem, försäkrar Erik.

Fast då ska man förstås ha en finurlig by–smed som samarbetspartner...

Från pressen ringlar gröna korvar, biprodukten när oljkan pressats ur rapsfröna. Utmärkt foder till de 16 röda korna av gammal dansk lantras, förvillande lika vår gamla fina rödkulla.

Är det sant att ni kan använda oljan i matlagningen också?

Erik blinkar igen. Sticker ner fingret i den stora plasttanken och slickar av det. Med viss tvekan följer vi hans exempel, och... mmmmm... som färska hasselnötter i flytande form. Plötsligt blir man avundsjuk på bilen och traktorn som får sörpla i sig litervis av denna delikatess.
– Nu ska smeden och jag bygga om den gamla oljepannan, så att också den går på rapsolja. Då kan jag och hustrun resa bort utan att behöva oroa oss för uppvärmningen.

Vi bjuds in på kaffe. Erik tassar runt barfota på det varma klinkergolvet och tar ett keramikkrus ur kylen med nymjölkad mjölk. Han berättar att Samsø är en genuin jordbruksö. Grisproduktionen och mejeriverksamheten har visserligen gått tillbaka något. Den berömda Samsøosten slutade tillverkas, men har återuppstått i något annorlunda form.
– Vi är också kända för vår potatis, och för lök och rödkål. Det finns en konservfabrik på ön som tar hand om mycket av grönsakerna.

Vi förstår att alla lantbrukare inte har varit lika förändringsbenägna som Erik. Många vill vara säkra på att få avkastning för sina investeringar innan de vidtar några åtgärder.
– Vi försökte få igång en biogasanläggning med svingödsel, men än så länge har det varit trögt. Bönder är ofta konservativa. Det är de riktigt små, som jag, och de riktigt stora som får visa vägen. Sedan, när alla barnsjukdomar botats och systemen visar sig lönsamma, kan resten möjligen tänka sig att komma med.

En sanning som gäller för Samsø. Som gäller för Danmark. Och som förmodligen gäller för hela jordklotet.

Erica Elmberg