Rätten till bra mat
Bildmaterial
Rostade genmodifierade sojaböner till drinken?
Alla har rätt till bra mat. Men producent och konsument är inte alltid helt överens om vad som är bra – och för vad och vem den är bra. Den enkla, naturliga, närproducerade råvaran har svårt att hävda sig i priskriget.
Det är mer än tio år sedan den här bilden togs vid en demonstration mot import av genmanipulerade soyaprodukter från USA, utanför Unilever i Hamburg. Men Sverige går en annan väg. Försöker påtvinga andra EU-länder en frisinnad inställning till genmodifierad majs.
Skulle du vilja äta en tomat med en mänsklig gen?
Värsta skagenröran har 23 olika e-nummer. (Inte den på bilden.)
GOD TID. Viker upp ett jättestort reklamblad. Alla har rätt till bra mat, står det. Man lockar med ett fempack färdigmat för 89 kronor. Det blir knappt 18 kronor paketet. När butiken och tillverkaren tagit sin vinst, är råvarukostnaden nere på tre, fyra kronor.
Hur i hela friden kan man inbilla konsumenten att detta är bra mat.
I stora matfabriker pumpas ingredienserna i långa rörsystem innan de blandas och skvätts ner i sterila förpackningar. Det är okej enligt livsmedelsverket.
Självklart försvinner delar av smak, färg och doft. Förlusten kompenserar man med aromämnen, smakförstärkare och färgämnen, konstgjorda produkter så kallade e-nummer.
På internet finns en lista med mat som innehåller flest antal e-nummer. Och vinnaren är Rydbergs lätta skagenröra med 23 e-nummer. Bon appétit.
Mats-Eric Nilssons bok, Den hemlige kocken, har blivit en väckarklocka för konsumenten. Den har sålts i över 110 000 exemplar.
Och glädjande nog har den också väckt stora matproducenter som Unilever, Scan, Kronfågel, Findus och Felix ur deras Törnrosasömn. ”Företagen vill ju inte tillverka något som konsumenterna inte vill ha”, säger vd:n på livsmedelsföretagen. Så nu arbetar alla febrilt på att ta bort så många tillsatser och e-nummer som möjligt.
När försäljningen minskar, reagerar man. Ett klassiskt mönster skapad av konsumentens makt.
Skulle du vilja äta en tomat där man infört en mänsklig gen, för att ge tomaten högre motståndskraft mot tungmetaller?
Sju länder i Europa har infört nationella förbud mot genmodifierade organismer: Polen, Grekland, Frankrike, Österrike, Tyskland, Luxemburg och Ungern. EU:s största jordbruksland Polen har till och med infört förbud mot genmodifierat foder.
I Skottland och många andra länder etiketteras maten med GM-free. Medan Sverige har röstat för att tvinga länder som Österrike och Ungern att tillåta genmodifierad majs. Sverige försökte alltså tvinga på andra medlemsländer en genmajs som länderna inte ville ha. Varför?
Kanske beror det på att Sverige är ett land som gillar ny teknik. Och säkert finns det ekonomiska intressen som bryr sig mer om en tjusig balansräkning, mindre om kvalitet och konsument.
Argentina har satsat mycket på genmodifierade grödor som sojabönor. Man har skövlat skogar och marker för att odla den konstgjorda bönan på gigantiska arealer. Patentet på sojabönan och de kemiska bekämpningsmedel som används, ägs av samma företag, amerikanska Monsanto.
Som resultat har man nu råkat ut för en skördekatastrof. Torkan har slagit till, boskap dör och sojabönorna vissnar.
En del framhäver ofta gentekniken som ett sätt att lösa världssvälten, medan andra menar att den löser ”svälten bland aktieägarna”. Här hemma är åsikterna i Lantbrukarnas Riksförbund delade.
Men som tur är, är de flesta av landets bönder mot genmodifierade organismer. Några regioner har utropat sig till Gmo-fria zoner som Jämtland, Gotland. Östra Göinge är på gång.
Som konsument har man rätt till bra mat utan tillsatser och trixande med gener.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus