Han dokumenterar Europas största bordell

Ett sexvaruhus. Elva våningar där män kan välja och vraka bland prostituerade i olika prisklasser. Svante Tidholm har gjort en dokumentärfilm om Europas största bordell och frågat sig vad sex egentligen fyller för funktion i mäns liv.

Mer. Ett höghus fullt av prostituerade, som säljer "illusionen om paradiset på jorden". Elva våningar med 200 kvinnor från olika delar av världen. Bordellen heter Pascha, ligger i Köln och är Europas största. På bottenvåningen utlovas snabb "garanterad orgasm för 30 euro", någon våning upp kan man leka doktor och sjuksköterska, på en annan står en bil för den som så önskar. Längst upp gäller lyxförpackningar och på taket ordnas klubborgier för den som kan betala.

Kvinnorna är frilansande prostituerade och driver sina egna firmor. Hyran för rummen går på 1500 kronor om dagen. Här finns restaurangmatsal, gym, läkare och manikyrsalong. Droger är förbjudna. Vissa av kvinnorna bor i sina rum, andra har en vanlig lägenhet och tar sig till jobbet som de flesta gör mest. I en värld av hallickverksamhet, droger och människohandel är förhållandena på Pascha trygga, en välorganiserad industri.

— Det är en jättemaskin. Bordellen är en del av en kedja i Europa med fem bordeller till, säger Svante Tidholm.

Under tre års tid har han rest ner till Pascha tiotalet gånger för att försöka ta reda på vad männen egentligen gör där. Resultatet är dokumentärfilmen Som en Pascha, som nyligen visades på Göteborgs filmfestival.

— Ganska snabbt blev det tydligt för mig att sexet inte var det viktiga för männen. Snarare att få en stund i livet där de kände sig tillfredsställda och avslappnade.

Samma sak vittnade många av kvinnorna om. Männen ville ha en stunds naken närhet, ofta räckte det med det.

— Det som säljs är egentligen en känsla av något slags kärlek och välbefinnande. Även om den är artificiell. För självklart vet männen att den är det, säger Svante Tidholm.

Han jämför med shopping. Hur vi handlar för att få stimulans, för att känna oss nöjda och belönade. En enkel form av tillfredsställelse som vi vet inte är varaktig.

Men en vara är en vara, en människa människa.

— Ja, men det handlar nog om den sociala acceptansen som finns. I Tyskland är det lagligt, något folk gör. Och kvinnorna är proffs på att sälja på ett bra sätt. De jobbar stenhårt på att männen ska få en känsla av att allt är bra. Det är ett stort skådespel.

Männen Svante Tidholm träffat är alltså mer än väl medvetna om att det är en köpt stund av tillfredsställelse. De vet kännbart väl att det är de riktiga relationerna som räknas: till partnern, barnen och vännerna.

— Även om känslan av närhet och tillfredsställelse snabbt går över är den artificiella lösningen det bästa de har.

Men hur är det möjligt att bli upphetsad när man betalat för det?

— Jag vet inte riktigt. Jag tror att det handlar om reglerna som gäller i en kultur. Och om att gå över en tröskel.

Kärnan i problematiken ligger i mäns oförmåga att skapa och vårda bra relationer, menar Svante Tidholm. Och den här bristen är något de fostras in i som små pojkar.

Redan då får pojkarna lära sig att inte visa känslor, inte gråta, absolut inte krama eller vara kärleksfull mot andra pojkar, "det kan ju verka bögigt". I samma stil fortsätter det: bita ihop och vara stark. Pojkarna blir känslomässigt och fysiskt ensamma.

— När vi sedan blir tonåringar slår det plötsligt till. Nu ska flickorna ge oss allt vi saknar. Och det är då förvirringen sätter in hos oss män. Många kan helt enkelt inte bara vara nära eller kramas, utan det måste knullas.

— Sex blir projektionsytan för att hantera alla mannens problem. Det blir en symbol för ömhet och välbefinnande, en situation där man kan lägga ned sitt försvar och vara i nuet.

För de killar som inte vet andra sätt att komma nära än att ha sex, blir därför kravet på sexuell bekräftelse högt. Och kvinnan kanske varken kan eller har lust att vara den som ska tillgodose mannens behov. Det är här tanken på att köpa sig en stunds avklädd närhet kommer in, menar han. På bordellen finns drömmarna och behoven till salu.

— Ska man dra det här till sin yttersta spets det kan man säga att relationerna på bordellen faktiskt inte är så olik dem i många vanliga svenska hem. Kvinnorna ska vara trevliga, snälla, ställa upp och bekräfta mannen. Skillnaden är att maktsituationen på bordellen naturligtvis är vidrig. Men det är samma mönster.

Hade män bara kunnat hantera sina känslor och relationer, både till kvinnor och till sina vänner, hade det sett annorlunda ut, menar han.

Men lever vi inte mer jämställt i dag?

— Jo, visst har det blivit bättre, män har ett större handlingsutrymme och kvinnorna autonomi och kan ställa krav. Men svenska män har fortfarande problem med att hantera sex. Titta bara på den enorma porrkonsumtionen eller på våldtäkter som sker i relationer. Vi är vana att få och skaffa oss det vi vill ha. Men för vår egen skull har vi ett ansvar att skynda på utvecklingen mot en förändrad mansroll.

Ett problem är att få män pratar öppet om de här frågorna. Överhuvud taget pratar man sällan innerligt med sina manliga vänner. Ännu färre skulle berätta om besök hos prostituerade eller sätta ord på varför man gick dit, menar Svante Tidholm. Och kan man inte prata om problemen är lösningen långt borta.

De män som regelbundet besökte Pascha betraktade det som ett slutet universum, berättar han. Ett universum där männen delade stigmatiseringen det innebär att vara en bordellkund.

— Har man väl gått över gränsen är det som att man vill rättfärdiga sitt agerande, och kanske bearbeta det, genom att gå dit igen. Därför tror jag att det är viktigt att avdramatisera det hela och behandla männen som vilka som helst, inte som en annan sorts människor.

Sexköparna på Pascha var verkligen vilka män som helst: affärsresenärer, gifta medelklassmän, berusade killgäng om nätterna, pensionärer.

— Många av dem jag pratade med var gifta eller levde i relationer. När jag frågade varför de kom svarade de ofta att de inte fick tillräckligt hemma. Det är själva nekandet till sex och närhet män inte klarar av.

Däremot var det få av de prostituerade kvinnorna Svante Tidholm pratade med som levde i relationer. De klarade inte det.

— De berättade om den förvirring de kände av att tvingas vara nära så många män och ändå vara så ensam. De fixade helt enkelt inte av att ha relationer samtidigt som de sålde. Jag tyckte verkligen att det var svårt att se deras ensamhet.

Hanna Welin hanna.welin@hd.se