I väntan på heroin

Mer. På en soffa i en nyöppnad klinik en bit utanför centrala Köpenhamn ligger en ung prostituerad kvinna och sover. Hon är heroinist och ska inom kort börja få läkarordinerat heroin. Som danska staten betalar. Bilden symboliserar väldigt tydligt skillnaderna mellan dansk och svensk narkotikapolitik. I Sverige pratar politikerna om "nolltolerans" och missbrukarna måste rätta sig efter strikta behandlingsregler. Vi har besökt heroinkliniken på Tomsgårdsvej och träffat missbrukare som ser fram emot att få leva ett värdigt liv på ålderns höst.

Det knackar på dörren och Steen Nielsen tittar in.

— Ursäkta, men det har kommit nu, jag måste bara få visa, säger han och sträcker fram ett papper till Jörgen Kjær. Det är ett besked om att Steen Nielsen är välkommen till ett inledande samtal som förhoppningsvis ska leda till att han blir en av de danska narkomaner som får tillgång till gratis heroin framöver.

58-årige Steen Nielsen är så glad att han hoppar upp och ner.

— Tänk dig, jag har använt knark i nästan 45 år och nu kan jag äntligen få ett värdigt liv på äldre dar, säger han.

Han ursäktar ännu en gång att han har stört.

— Men jag var bara tvungen att berätta.

Området kring Blågårds Plads på Nørrebro är en av Köpenhamns hårdaste miljöer. På torget leker barn och deras föräldrar medan alkoholister och heroinister sitter på bänkarna runt om. Olika gäng är ständigt i krig om haschhandeln i kvarteren.

Här har danska Brugerforeningen sina lokaler.

— Att vi nu har fått läkarordinerat heroin är superviktigt och människovärdigt. Vi har kämpat för det i femton års tid, säger Jørgen Kjær, ordförande i Brugerforeningen och själv heroinist sedan 35 år tillbaka.

Frågan om gratis heroin dök upp för mer tio år sedan i Danmark och politikerna har sagt bestämt nej varje gång frågan varit på tapeten.

Inte minst sedan de borgerliga partierna Venstre och Konservative Folkeparti vann valet 2005 och fortsatte den hårda linjen mot narkotika i form av krafttag mot haschhandeln i Christiania och nolltolerans mot innehav.

Men debatten började förändras för några år sedan. "Harm reduction" blev ett modeuttryck som spred sig bland narkotikaexperter och politiker. Det innebär att samhället istället för att försöka lagstifta bort narkotikan och lägga alla resurser på polisiärt arbete, istället börjar inrikta sig på att minska narkotikans skadeverkningar. Framförallt genom att få bort missbrukarna från den kriminella miljö som de flesta av dem lever i. En del av harm reduction innebär att erbjuda läkarordinerat heroin.

De danska socialdemokraterna sade tidigt ja till heroinförskrivning, några andra mindre partier på vänsterkanten gick på samma linje. I samband med en hearing i Folketinget 2007 började en svängning märkas bland övriga danska partier. Under hearingen berättade experter från Holland, Tyskland och Schweiz om goda resultat vid heroinförskrivning. Fallande kriminalitet, bättre hälsa hos narkomanerna, färre fängelsevistelser, godare sociala relationer.

Även främlingsfientliga Dansk Folkeparti kom att svänga helt i frågan. Från en väldigt restriktiv syn till villiga att pröva heroinförskrivning.

Enligt flera danska politiker medverkade också en tidningsartikel till den förändrade synen. I januari 2007 publicerade Berlingske Tidendes söndagsbilaga ett reportage om prostituerade Linda, som precis som många andra kvinnor på gatan går på heroin.

I reportaget berättade Linda om en av sina kunder, en 71-årig man som tänder på nekrofili. Mannen får varje gång Linda att ta en stor mängd sömntabletter och när hon somnat in har mannen sex med henne. Efteråt får hon en större mängd receptbelagda tabletter av mannen som hon sedan säljer vidare för att få pengar till heroin.

Berlingske Tidende gjorde nyligen en uppföljning om Linda. Hon har varit nära att dö sex gånger i hjärtstillestånd efter att det första reportaget publicerades. Och hon har mist nio vänner. Men hon är inte med i den första omgången av heroinförskrivningsprojektet.

Hon tycker att kraven är för höga. Däremot träffar hon fortfarande torsken som gillar nekrofili.

Folketinget fattade beslutet om läkarordinerat heroin i början av 2008. Projektet ska pågå under en försöksperiod på tre år. Under 2010 kommer knappt 100 missbrukare att ingå. Kostnaden är beräknad till ca 70 miljoner danska kronor. De två nästkommande åren räknar man med att ytterligare 300 missbrukare ska få gratis heroin på speciella kliniker.

Annemarie Outze har fortfarande svårt att förstå vad som egentligen hände när Folketinget fattade sitt beslut.

— Allt svängde över en natt. Det var som om politikerna bara gav upp, säger hon.

Det är inte så lätt att hitta kritiska röster i Danmark mot heroinprojektet. Men Annemarie Outze är en av dessa.

För nio år sedan förlorade hon sin son. Han hade varit heroinmissbrukare sedan han var sexton. Han försökte sluta åtskilliga gånger och till sist lyckades han, men 2001 avled han av hepatit C, en smitta som han fått under tiden som missbrukare.

Annemarie Outze var redan 1994 med och startade anhörigföreningen LPS, Landsforeningen af pårørende til stofmisbruge,

Eftersom hennes son var emot ersättningsdroger som exempelvis metadon, fortsatte hon kampen i samma anda. Hon stred mot gratis heroin i tio år innan det blev verklighet.

Annemarie Outze tycker att försöket är helt förkastligt.

— Det här håller bara kvar folk i ett missbruk, det hjälper inte dem att bli av med det, säger hon.

Annemarie Outze menar att politikerna köpt argumenten för lättvindigt. Att kriminaliteten skulle minska för att man delar ut gratis heroin tycker hon bara låter dumt.

— Vi pratar om 400 missbrukare som ska få det. De begår väl inte alla brott i Danmark?

— Och kan du föreställa dig hur det ska fungera om heroinister ska dyka upp två gånger varje dag på en klinik. Hur fungerar det i praktiken om du samtidigt ska studera eller ha ett arbete? Det är som att göra dem stavnsbåndet, säger Annemarie Outze.

Stavsbåndet var en form av livegenskap som infördes i Danmark 1733 efter krav från godsägare och som tvingade män mellan 18 och 36 år att bli kvar på det gods eller gård där de var födda. En variant på de svenska statarna, bara lite mer extrem.

Lustigt nog säger Jørgen Kjær exakt samma sak.

— Vet du vad stavsbåndet är? Det avskaffades 1788 och nu återinför vi det igen i Danmark.

Jørgen Kjær tycker förvisso att heroinprojektet är bra, men långt ifrån perfekt. Framförallt tycker han att det är en dålig idé att tvinga heroinisterna att dyka upp två gånger varje dag på kliniken för att få sin fix.

— Om du är diabetiker är det ingen som tvingar dig att dyka upp två gånger per dag för att du ska få ditt insulin.

Han menar också att det borde erbjudas fler alternativ än att bara ta heroinet i sprutform.

— I England kan 400 heroinister gå in på sitt lokala apotek och få ut en hel veckas förbrukning på en gång. Det tror jag blir nästa steg även i Danmark om några få år, säger Jørgen Kjær.

Annemarie Outze är däremot bekymrad över framtiden.

— Det här borde aldrig ha införts. Jag tror att vi kommer att få fler och fler missbrukare framöver. Och hur ska föräldrar kunna förklara farorna med narkotika för sina barn när staten delar ut heroin?

Uppe hos Brugerforeningen undrar jag hur Jørgen Kjær ställer sig till tanken på staten som heroininköpare och distributör.

— Du säger inte statspencillin, eller hur? Och jag som är diabetiker får inte statsinsulin. Heroin är ett medicinskt preparat och fungerar som smärtstillande medel. I England ger man ger det till folk som är döende i cancer och som nässpray när man ska söva barn.

— Om du är beroende av heroin blir du inte påverkad av heroin, du blir normal.

Jørgen Kjær tycker att det stora problemet med narkotika är att marknaden är illegal.

— Men ingen slutar ta droger för att det är illegalt. Istället får vi en försäljning på gatan och alla de problem som det för med sig.

Så det bästa vore att släppa knarket fritt?

— Inte fritt. Jag skulle kunna tänka mig ett statligt drogbolag, så som ni har Systembolaget i Sverige som säljer alkohol. Skulle vi ha drogbolag skulle ingen handla på gatan och då skulle den illegala marknaden implodera.

— Och helt ärligt tror jag att det är bättre och mer etiskt korrekt om staten säljer drogerna än om mc- och invandrargängen gör det, säger Jørgen Kjær.

Han ler när vi börjar prata svensk narkotikapolitik och försöken att lagstifta bort narkotikan från samhället.

— Det där är en fantasi. Det har aldrig funnits några drogfria samhällen och kommer aldrig att finnas. Det ligger i människans natur att självmedicinera. Och att nå en annan nivå av medvetenhet.

En av de svenska politiker som engagerat sig hårt i kampen mot narkotika är riksdagsmannen och ängelholmaren Hans Wallmark (M). Han ser inga fördelar med de danska heroinklinikerna. Och beskriver det som en perspektivskillnad, mellan honom och förespråkarna för klinikerna.

— Målet måste vara att hjälpa missbrukare att bli fria från sitt beroende, inte hjälpa dem att leva med det.

Att det lagliga heroinet skulle hjälpa missbrukarna att komma ifrån den kriminella marknaden, att få dem från prostitution och brottslighet är han inte säker på.

— Det vet vi ju inte ännu. Och sen ska vi komma ihåg att de här klinikerna inte är gratis för samhället. Vilken vård för missbrukare hade man kunnat få för de cirka 50 miljoner danska kronor det kostar per år?

Hans Wallmark tror också att införandet av lagliga heroinkliniker kan öka acceptansen för narkotika. Och att de som vill legalisera narkotika kan få ett starkare stöd bland folk.

En annan svensk politiker, Björn Fries (S), säger att han fått en mer pragmatisk hållning i frågan efter att han under perioden 2002-2007 var regeringens narkotikasamordnare. Han är visserligen ingen direkt anhängare av gratis heroin, men konstaterar i samma andetag att grava heroinmissbrukare får nästan ingen vård alls i Sverige i dag.

— Vi har ett regelverk som inte tar hänsyn till individen. Allting ska föregå inom ramen för behandlingspremisserna och om man misslyckas blir man utkastad och får en spärrtid på sex månader.

— Vilket är helt makabert, med tanke på att vi pratar om de som är i allra sämst skick. Jämför med om vi skulle gjort samma sak med svårt sjuka cancerpatienter.

Björn Fries tycker att det är all idé att följa vad som händer på andra sidan Sundet.

— I grunden ska vi ha en politik som syftar till att minimera skadorna för individerna och samhället. Vi ska inte skita i folk som vi gör nu, det har vi ingenting att vinna på, säger Björn Fries.

Han tycker att den nuvarande regeringen har lagt locket på vad gäller narkotikapolitiken.

— Det enda jag hört folkhälsoministern Maria Larsson säga är "vi är för nolltolerans".

— Jamen, hallå! Vad är det för politik? Det finns bara förlorare om vi väljer att gå tillbaka mot en mer regressiv narkotikapolitik.

På Blågårds Plads tar vi farväl av Jørgen Kjær.

— Du vet, vi börjar inte äta barn för att vi får läkarordinerat heroin. Och det är inte hela Danmarks befolkning som står på kö. Det är bara en fråga om sunt förnuft.

Stefan Lindqvist stefan.lindqvist@hd.se042-489 90 36