På kryssning i Grönland

Från Kangerlussuaq i syd till Uummannaq norr om 70:e breddgraden, seglar vi bland glödande isberg och dykande valar. Följ med på kryssning i grönländska Diskobukten.

Mer. Mockajacka, ljusbruna chinos och en grön Tuborg i handen. Mannen är i 70-årsåldern, solbränd och rakryggad med kråksparkar som djupa diken runt ögonen. Han sitter på en sliten träbänk, ensam med berghällarna, måsarna och panoramat över en fjord fylld med enorma glittrande, soldränkta isberg.

Hans Möller har varit på kalas för sitt barnbarn som bor i Ilulissat. Flickan fyllde sju år och i ryggsäcken har han resterna från fikat: fryst valkött skuret i små godisbitar.

– Vill du smaka lite mattak? frågar han efter en stund. Vi har pratat om Grönland och Danmark, om Stockholm som han besökte en gång i ungdomen, och han har berättat hur fel han anser att restriktionerna kring valjakt är. Jag tackar nyfiket ja.

Fem minuter senare har jag fortfarande mattak i munnen. Mattak är en bit hud från narval med en köttslamsa kvar på insidan. Den grönländska delikatessen går bara inte att tugga ner. Smaken och konsistensen liknar inget jag känt tidigare. Lite kadaver, en gnutta jord, slemmigt, kallt.

Mina ögon tåras, Hans Möller skrattar. Säger att det är något man måste lära sig att tycka om, men att det är bra mat. Nyttigt. Och förklaringen till att grönländska skolbarn förvånade danska tandläkare när de på 1950-talet kom till ön för att undersöka befolkningens munhälsa. Att tugga det råa valköttet hade gjort tänderna starka och rena.

Ilulissats isfjord är fyra mil lång, världsarvslistad sedan 2004, och en plats vars skönhet tar andan även ur den mest förhärdade storstadsbo. Är du bara en gnutta naturintresserad placeras isfjorden snabbt på samma lista som savannerna i Afrika, Himalayas berg, eller Borneos regnskogar.

Längst in i fjorden finns en av världens mest produktiva glaciärer, Sermeq Kujalleq. Den rör sig upp till 40 meter per dag sommartid och kalvar cirka 20 miljarder ton isberg varje år. Det största isberg man mätt här reste sig 120 meter över havsytan och mycket talar för att det isberg som sänkte Titanic hade sitt ursprung just här.

Med smaken av rå narval i munnen och glänsande isberg på näthinnan, promenerar jag förbi ylande slädhundar tillbaka in till Ilulissat. Grönlands tredje största stad, med drygt 5 000 invånare, har såväl femstjärnigt hotell som Jyskbutik och trafikskyltar som varnar bilisterna för korsande slädspår.

Från den livliga hamnen där valfångstfartyg ligger sida vid sida med trålare och enstaka segelbåtar blir jag utskjutsad i en liten landstigningsbåt till mitt hem för veckan, Hurtigrutens kryssningsfartyg MS Fram. Vi närmar oss slutet på den åtta dagar långa kryssningen i Diskobukten på Grönlands västkust. Efter den första kvällens och nattens täta dimma, när vi seglade från Kangerlussuaq i den 18 mil långa fjorden ut mot kusten, har vädret pendlat mellan vackert och perfekt.

Från det ögonblick vi nådde färgglada Sisimiut, Grönlands näst största stad, har vi haft djupblå sommarhimmel, värmande sol, och uppemot tjugo grader mitt på dagen. Stolarna och de två bubbelpoolerna på ytterdäck har kommit till större användning än man skulle kunna tro.

Den tredje kvällen, när vi kryssade från Qeqertersuaq till Uummannaq, badade Diskobukten i en midnattssol som fick isbergen framför båten att glöda, ja nästan att brinna. Jag stod på däck, i fören på Fram, och tog bild efter bild. Runt om mig rasslade slutarna från andra passagerares kameror. Naturen var så vacker att det nästan inte gick att ta in.

MS Fram togs i trafik 2007 och är nyast i Hurtigrutens flotta. Hon är döpt efter polarforskaren Fritjof Nansens legendariska fartyg och är specialbyggd och isklassad för att kryssa i arktiska områden. Sommartid i Grönland och Svalbard, vintertid i Antarktis.

Stämningen ombord på det förhållandevis lilla fartyget, hon tar 318 passagerare, har väldigt lite gemensamt med kryssningar i Medelhavet eller Karibien.

När kaptenen mitt under middagen meddelar att en knölval siktats på styrbords sida, greppar merparten av matgästerna sina kameror och lämnar borden för några minuter på däck. Känslan av expedition och upptäckarlust är påtaglig.

För den som vill komma hem från en resa lite klokare och kunnigare hålls varje dag föredrag på olika teman. På fartyget finns bland annat glaciärforskare, grönlandskännare och valexperter, som gärna delar med sig av sina kunskaper.

Dygnen på MS Fram följer ett tydligt mönster. Under kvällar och nätter seglar vi till nästa dags anhalt. På morgonen sjösätter besättningen de små landstigningsbåtarna och tar oss till in städer, byar eller glaciärer.

Utflykterna är tydligt graderade efter hur krävande de är, vilket är klokt med tanke på att medelåldern ombord är förhållandevis hög.

Överraskande möte

När vi på den åttonde dagen återvänder till Kangerlussuaq för att ta flyget till Köpenhamn, har vi en utflykt kvar. En dag som visar sig bli minst lika intressant som de till sjöss. I bussar skumpar vi iväg mot den gigantiska grönländska inlandsisen cirka 25 kilometer bort.

Vi har kommit knappt halvvägs när föraren bromsar in så att det dammar av grusvägen. Hundra meter bort, mitt på vägen, tronar en stor myskoxe. Vi hinner precis ut ur bussen och få upp kamerorna innan den sätter av - rakt emot oss.

Pälsen gungar som ett hölass och hovarna klapprar mot marken. Men just när det börjar kännas lite för nära viker det ståtliga djuret av, saktar ner, och sällar sig till en kamrat på en bergssida bredvid vägen.

Kameran rasslar vidare och myskoxarna gör sällskap på minneskortet med valfenor, fiskare, leende grönländska barn, fartyg, glödande isberg – och en öldrickande, mattakätande farbror.

Göran Ingman redaktion@respress.se