Hon blottar själens glipor

Mer Publicerad 16 oktober 2010 kl. 17:50
  • – Alla har en rädsla för att inte vara omtyckta. Inte få bekräftelse.HD/NST Sonny Thoresen

  • Hon har börjat träna igen: styrka, smidighet, hardcore och armhävningar på händerna på en nystartad cirkusskola i Malmö.HD/NST Sonny Thoresen

  • Det vore otänkbart att inte få uppleva att vara mamma. När man blivit 30 har man inte hur mycket tid som helst.HD/NST Sonny Thoresen

  • Sissela Benn plöjer i sitt eget djup. En allvarlig komiker som går till botten. Och vi känner nästan alla igen oss i hennes skyddslösa karaktärer.HD/NST Sonny Thoresen

  • Sissela Benn plöjer i sitt eget djup. En allvarlig komiker som går till botten. Och vi känner igen oss alla i hennes skyddslösa karaktärer.HD/NST Sonny Thoresen

  • HD/NST Sonny Thoresen

  • HD/NST Sonny Thoresen

  • HD/NST Sonny Thoresen

  • Jag har mycket idéer och det är en massa människor jag vill jobba med.HD/NST Sonny Thoresen

  • Knasbollar har blivit mitt gebit.HD/NST Sonny Thoresen

  • En kafégäst har visat sin uppskattning. Lämnar en handskriven servett på bordet.HD/NST Sonny Thoresen

  • Just nu gör Sissela karaktären Anneli Larsson på SVT1.

Akrobatik, lindans och stå på händer var Sisselas Benns discipliner när hon gick på cirkusskola i Köpenhamn. Sen blev hon Filippa Bark med hela svenska folket och nu håller hon oss fången i tevesoffan varje vecka med Anneli. Men Sissela ligger steget före och tränar cirkus igen. Hon vill göra Elvira Madigan.

Prick tio, dyker hon upp på en vit Monark utanför Lilla Kafferosteriet på Baltzarsgatan i Malmö. Blond, förmiddagsmejkad och smart klädd. Inte alls lik sina karaktärer.

– Det skulle kanske vara rösten säger hon.

Då ser jag mellanrummet mellan tänderna. Och under ytan finns det fler likheter.

Teveskribenterna är för en gång skull överens. "Precis när man tycker sig känna igen gängse samtidsironi, vrids alltsammans ytterligare ett varv". De gillar "I Anneli" som går i teve-ettan på måndagkvällarna.

Sissela Benn, och skådisarna som mejslar fram de andra figurerna på kaféet, stretchar våra mungipor och blottar själens glipor. Fast ingen skrattar väl högt. Det är ett lite dämpat kluckande av medlidande med den utsatta människan, som aldrig lyckas leverera det hon helst av allt vill. En påminnelse från djupet av oss själva.

Hon, nej Anneli, börjar varje avsnitt med att säga att hon är 26 år, jobbar på kafé och har ingen kille och inga kompisar. Fast Liket, hennes alltid närvarande alter ego skulle framställt det annorlunda. Tack vare hennes förmåga att lirka sig ur pinsamma situationer, låt vara med nästan vilka medel som helst, klarar de sig hyggligt. Två ska man va!

– Jag är nog lite schitzad själv. En dubbelnatur som Anneli. Jag har också Liket i mig som jag velat begrava, men det kommer fram ur garderoben och spökar.

Sissela Benn går rakt på frukostbuffén. Brer en leverpastej- och en ostmacka, lastar brickan full med juice, kaffe, croissant, clementin, en vattenflaska och fyra glas. Hon har så klart vanan inne från Majsans kafé, som spelades in på ett nerlagt solarium med bordell i källaren. Visserligen har hon kontor på stan, men får panik när det inte blir något gjort, och cykeln hittar snart själv till Kafferosteriet.

– Det är lättare att jobba på kafé. När man väl betalt för sin macka och druckit upp, kan man inte bara gå. Man måste göra något också...

– Jag har skrivit manus innan men bara till mina egna karaktärer. Det här var första gången jag skrev allas repliker. Och min medförfattare Frans Wiklund har låtit mig få sista ordet.

Men hon var osäker på hur "I Anneli" skulle tas emot och när första avsnittet sändes i september, satt Sissela och hennes syster Ellika i en hyrd, automatväxlare på väg ner för Highway one. Hon och Ellika som bor i London, skulle träffas i San Fransisco, och göra sitt livs resa.

– Jag har alltid drömt om en roadtrip. Vi hyrde bil med gps-tant fast körde jättemycket fel ändå.

Men Facebook och sms hann ifatt henne och det positiva mottagandet av feel-bad-komedin, som är hennes egen lek med ord, och en bra produktbeskrivning, fick henne att slappna av.

Hon har svarta kängor, smala, uppkavlade byxor i en rostig ton och svart luvjacka. Den korta trånga kavajen och halsduken hon virat av sig, ligger i soffan. En outfit betydligt säkrare än fjortisen Filippas...

– Jag tycker inte jag har så bra smak. Det tar lång tid att hitta rätt. Det här har jag till exempel haft i tre dagar i rad. Ibland kan man känna, jag orkar inte, nu kör vi på det. Man har bestämt att det funkar.

Sissela och Ellika växte upp bland Åkerögatans tjugotalsvillor på Kirseberg i Malmö. Pappa var skådis på Teater 23, och mamma jobbade i barnomsorgen. Längre ner i gatan bodde Emelie, som hon varit ihop med sedan de var fem.

– Det var hon och jag mot världen.

Ibland iscensatte Sissela små katastrofer för att få uppmärksamhet. En gång när hon var 6, och slagit en kullerbytta i parken, fick hon lust att spela allvarligt skadad. Storasystern fick ge upp försöken att få henne på benen och hämtade mamma.

– Jag skrek att jag nog var förlamad och det fick komma en ambulans som lade upp mig på en bår och körde iväg med blåljusen och sirenerna på. Då var min lycka total. När vi kom fram, hoppade jag av båren, mamma skämdes och sen tog vi bussen hem

I Sisselas dagbok skrev en kompromisslös 15-åring från sitt innersta: Jag vill bli snygg, jag vill bli skådis, jag vill bli älskad av folket. Och hon fick allt...

Efter ett halvårs "tjejlumpen" på en sushibar i London där ingen talade engelska började hon fokusera på målet. När hon var 19, spelade hon strippan i Patrick Marbers "Closer" på Intiman i Malmö. Och till sin dagbok kunde hon rapportera: Schysta recensioner. Tidningarna skrev att hon hade tajming och scennärvaro som ett garvat proffs. I fjor gjorde hon Marilyn Monroe i nyskrivna "Marylinpassionen" på Malmö Stadsteater. Också ett allvarligt porträtt som övertygade.

Det vacklande egot tycker hon att hon har gemensamt med sina karaktärer. Flippa och Anneli och den lite mer okända Zeke Palm dök upp från ingenstans.

– Filippa har talfel, konstig betoning och pratar stackato. Det var en röst som bara kom med kläderna och glasögonen. Liksom Anneli Larsson är hon både stark, lite nördig och patetisk i sitt bekräftelsebehov.

Sissela tycker på något sätt att sorgen är mer intressant att ta tag i, än allt prat om lycka som översvämmar oss.

– Man kan vara en ledsen karaktär som har stunder av lycka. Alla människor strävar efter något bättre och om den kampen är hård, blir det mer tragikomiskt.

– I Anneli har jag plockat fram sådant som är tabu, teman jag velat ta upp. Därför använde jag mycket av mig själv. Som tjej kanske man tycker det är mer normalt att man ska tycka illa om sig själv. Det ligger i kvinnorollen att man ska underlätta för folk och inte vara besvärlig.

– Vi tjejer vill ofta vara omtyckta så att man nästan kan förinta sig själv. Det är väldigt sorgligt att man blir sin egen största fiende. Och jätteintressant och jätteprovocerande.

Som när Anneli äntligen fått den självupptagne rockaren Joel på kroken och bjuder honom på lasagne. För att han ska kunna välja det han helst vill ha, gör hon en med kött, en utan, en vegetarisk, en laktosfri, en utan ost, och en i en rund form och en i fyrkantig...

– "I Anneli" handlar om dåliga relationer. Och alla dessa har jag haft. Det blir ett slags öppen terapi som jag gör till hela svenska folkets angelägenhet. Jag är nog en väldigt polariserad människa. I vissa sammanhang är jag artig, socialt välanpassad, och vill passa in, som Anneli. Vid andra tillfällen kan jag vara helt utflippad som Liket. Det är precis som ytterligheter söker en motpol.

Sissela Benn skippade tilläggsåret på Fridhems Folkhögskola, teaterlinjen, och började på cirkusskola i Köpenhamn.

– Jag ville jobba med kroppen. Man säger egentligen mer med gester och mimik. När jag och min kompis Emma (arbetskollegan Emma Hansson) är ute och fikar brukar vi inte prata med varandra. Vi sitter bara och tittar på folk. Det känns lite oförskämt, men det är bara en glädje över att kunna se något som sticker ut och få ta vara på det.

En kvinna i soffan mittemot reser sig och på väg ut lämnar hon en chokladbit och några rader på en servett: "Tack för att du gör Anneli. Du är underbar." Sen vänder hon oss ryggen, lyfter foten över tröskeln och blir en av de anonyma tv-tittarna igen.

– Det kan bli konstigt med tv. Man får ingen respons från publiken. Därför känns det så himla fint att få ett sådant här erkännande. Då blir allting värt det.

Malmö har lotsat fram många komikerbegåvningar och Malmö-tv ligger bakom flera återkommande humorklassiker. Själv debuterade hon på klubben Extra Allt och Dan Zethreaus som gjort "Mia och Klara", lockade henne till pratshowen Robins.

– Det finns en enklav av människor som jobbat länge ihop här i Malmö. Och stan har många ståuppklubbar där man umgås, pratar jobb och drar av ölen.

Johan Glans och Björn Gustavsson uppträdde tidigt på Oslipat på Tangopalatset. Snart är det hennes egen tur. I december blir Filippa Bark ståuppare.

– Jag har varit sugen på stand up länge men jag tror jag måste klä ut mig och prata med konstig röst för att öppna en kanal till de roliga tankarna. Så det här blir spännande.

Är det något du inte gillar hos dig själv?

– Jag har dåligt samvete för hur jag gjorde slut med min förre pojkvän. Jag var arbetslös, hade sökt scenskolan utan att komma in och så plötsligt öppnade sig nya dörrar. Jag fick vara med i Robins, karriären tog fart och jag blev väldigt ego ett par år. Och när jag träffade en ny kille gjorde jag inte slut på ett snällt sätt.

– Vi hade varit tillsammans i åtta år och han hade varit min stora, stora kärlek. Det kändes som att jag var tvungen att krasa sönder det riktigt. Och jag fick spika många spikar i vår kista. Ibland kan det vara svårt att ha en clean cut.

Är du rädd för döden?

– Ja, men jag är rädd att det ska göra ont, inte för tanken på att jag inte ska finnas mer. Och jag kan vara rädd att förlora någon nära.

Vad vill du inte missa innan dess?

– Barn. Det har jag velat ha sen jag var liten. Så det vore otänkbart att inte få uppleva. När man blivit 30 känner man att man inte har hur mycket tid som helst.

Birgitta Lööf
042-489 90 18

Textförstoring

Dela

Sissela Benn

Ålder: 30.

Familj: Mamma, pappa, syster och pojkvännen Jonatan Unge från P3:s Tankesmedjan.

Bor: I Malmö.

Hårfärg: Just nu fuskblond.

Tre orättvisa ord om mig själv: Snål, tjock, efterhängsen.

Tre rätt bra: Stabil, rolig, snygg röv.

Läs mer

Kommentarer

Flerbilsolycka på E6 En person uppges skadad.
I dag: 14.00 Chatt med HD:s chefredaktör om sammanslagningen med Sydsvenskan

Mer

Huvudnyheter