Fotbollsfru och färgstark bloggröst

Jordens katastrofer och underverk, den privata sfären eller elitfotbollens sorger och succéer. Stort och smått – inget är främmande när My Gerndt bloggar.

Porträttet. Hon hade nyss fyllt 20 när hon började leverera sina tankar under titeln "Amor vincit omnia" (Kärleken övervinner allt). I sitt första offentliga inlägg sensommaren 2008 skrev My Gerndt:

"Jag har tagit studenten, varit gravid, flyttat från Gotland, blivit sambo, haft fyra olika lägenheter, fött en underbar son, varit 'mammaledig', fått nya vänner, varit 'fotbollsfru', älskat, blivit sviken, gift mig och nu förmodligen separerat. Ja det är sant, helt sjukt!"

Några sorger, många glädjeämnen och en liten dotter senare är hon rena bloggkändisen – hennes utlämnande texter har till och med skapat kvällstidningsrubriker. Som nyligen när hon tyckte till om Dulee Johnson, den våldtäktsanklagade fotbollsstjärnan som varit i blåsväder otaliga gånger.

– Jag har ingen respekt för honom. När Alexander spelade i AIK bodde vi i våningen under hans i Solna. Jag umgicks en del med hans sambo i början, men jag hörde och förstod att allt inte stod rätt till. När jag sa ifrån och ville stötta så bröts kontakten. Allt var och är tragiskt, inte minst för barnen, säger My.

Då är det roligare på hemmaplan, som alltså är Helsingborg och Olympia numera.

Tvåbarnsmamman kommer några minuter sent till vårt möte. Från ett hem i euforiskt kaos.

Det blev helt enkelt aningen stökigt i Rausvillan när hon skulle åka från Leo och Leia, tre respektive ett år. I samma veva fick barnens pappa nämligen samtal med besked om att han för första gången blivit uttagen i landslaget. Vi enas om att situationen är lite speciell.

Äkta hälften Alexander Gerndt är färsk skyttekung och silvermedaljör i allsvenskan. Om Helsingborgs IF gör sitt jobb på Söderstadion i dag kan han dessutom titulera sig svensk cupmästare framåt 18-tiden.

På måndag sitter de unga föräldrarna uppklädda i Malmö arena när "Fotbollsgalan" sänds i TV4. HIF-aren är nominerad i två klasser – Årets forward och Årets allsvenska spelare.

Och sedan smäller det mot Tyskland i Göteborg på onsdag. Allt talar för blågul debut för maken.

Raskt marscherat och stora omvälvningar för paret som träffades på en gymnasiefest i Visby 2006.

– Alexander gick på teknikprogrammet och jag på samhälle. Jag var glad och smällde av ett leende när vi sprang på varandra den där kvällen. Det var så det började.

– Jag kände igen honom men hade ingen koll på att han var fotbollskille. Själv hade jag bara spelat lite basket men fått problem med ett knä.

Sedan gick saker och ting rätt fort.

– Jag fick reda på att jag var gravid i augusti, trots att jag käkade p-piller, och i november skulle vi flytta till Solna och Alexander skulle börja spela med AIK. Ja, du förstår att det verkligen inte var planerat.

My Gerndt har rött hår, grönstylade naglar och åtta tatueringar. Det är lite Beckhamsk kaxighet över ingångsbilden på hennes blogg, där hon går i hudnära clinch med sin egen fotbollsstjärna.

Om rollen som offentlig megafon, säger hon:

– Jag började blogga mest för att lägga ut bilder på barnen, så att släktingarna på Gotland kunde se dem. Men allt är inte en dans på rosor. Jag kände mig inte hemma i Gävle i början och så hade jag en jobbig förlossning. Under fyra månader när jag mådde riktigt dåligt flyttade jag hem till föräldrarna i Visby.

– Jag har mycket tankar som jag vill få ur mig. Ibland går det fort, kanske för fort. Såhär i efterhand känner jag att jag kanske borde formulerat mig annorlunda någon gång.

Hela bloggidén föddes när förhållandet svajade, och de första inläggen andas tvivel.

– Vi var unga när vi fick barn, det har varit kämpigt och upp och ner. Nu måste vi mest ha lite lugn och tid för varandra. Jag hoppas att vi kan stanna här i Helsingborg, men man vet inte. Även om Alexander förlängt kontraktet med HIF så kan det ju att brytas om något annat dyker upp. Det har hänt förr.

Efter en tung period i AIK lånades Alexander Gerndt ut till Sirius, vilket innebar att han pendlade mellan Solna och Uppsala i ett halvår. Därefter bar det vidare till Gävle 2008, innan HIF lockade familjen till Helsingborg nu i somras.

– Jag har faktiskt inte börjat umgås med någon här än. Det är jobbigt med avsked och jag knöt inte så starka relationer på de andra platserna heller. Just nu är det mycket familjeliv. Är vi lediga så gör vi saker med ungarna, som att åka till Landskrona och bada eller kanske besöka Busfabriken eller Tropikariet.

– När vi var barnfria för lite sedan passade vi på att gå på bio för första gången på jättelänge. Vi hade hört att "The other guys" skulle vara rolig. Och det var den... i fem minuter. Sedan somnade vi båda. Så är det att vara småbarnsföräldrar.

– Själv har jag äntligen kommit igång med träningen igen. Jag går på gym och kör spinning, bodypump och allt möjligt. Core är fascinerande och en personlig favorit som framför allt stärker magmusklerna. Det känns rätt bra att hitta dem igen efter två förlossningar. Under julruschen ska jag hoppa in och hjälpa till i en sportaffär. Men jag letar efter något mer långvarigt jobb.

Leo och Leia går på dagis och vardagen börjar bli strukturerad. Något ytterligare syskon är inte aktuellt, åtminstone inte för tillfället.

– Vi är ju så unga, så det är verkligen ingen panik.

Självklart förändrades mycket den dagen My fick veta att hon var gravid.

– Det första jag gjorde var att sluta röka, och då hade jag ändå hållit på sedan jag var 13.

– Förresten, alkohol dricker jag inte heller. Varför ska jag utsätta kroppen för det? Jag tycker inte om det, jag mår dåligt och man kan ha kul ändå. Tyvärr blir många provocerade av det, och det är trist. Men jag bryr mig inte och dömer inte andra om de tar ett glas.

Sex år har gått sedan tsunamikatastrofen i Sydöstasien. Alexander Gerndt var i Thailand tillsammans med sina två yngre bröder och föräldrar när flodvågen överraskade familjen. Alla klarade sig, mycket tack vare rådigt ingripande av storebror. My har övertalat sin man att återvända till Phi Phi Islands under HIF-spelarnas vintersemester.

– Jag tror det är bra, ett sätt att bearbeta händelserna och gå vidare. Vi ska åka dit bara vi två, så att han kan slappna av.

Alla som följer "Amor vincit omnia"-tankarna kastas mellan bagateller och stora världshändelser. De får veta att ett visst nyförvärv från Gefle IF snabbt rusat upp som största bidragsgivaren till HIF:s interna lagkassa – den som finansieras av spelarnas böter, typ sen ankomst, mobilsamtal vid fel tillfällen och andra disciplinära snedsteg. Men bloggläsarna rekommenderas också att skänka pengar till klotets mest utsatta.

– Jag är väldigt känslig, gråter för minsta lilla. En del saker berör mig extra, som hur vissa kan drabbas av allt. Se på Haiti – jordbävning, kolera och nu senast en jävla orkan.

Så halkar vi in på ämnet curlingföräldrar, aktuellt lite varstans i media med anledning av tv-programmet "Ung och bortskämd".

– Jag har bara sett trailern, och jag känner att jag inte klarar mer utan att bli helt tokig. Visst, mina föräldrar har alltid ställt upp och jag måste nog erkänna att jag faktiskt är bortskämd, men jag har ändå perspektiv. Det verkar ju de där ungarna fullständigt sakna.

Och så var det tatueringarna. Hon sträcker fram vänster hand och visar.

– Jag har åtta nu, men den här på handleden är på väg att försvinna med hjälp av laser. I stället funderar jag på en som går ner lite på armen, och på en Buddhafigur på ryggen. Jag har läst en del religion och buddhismen tilltalar mig mest, känns liksom självklar. Men jag har inte lyckats övertyga de andra om en ny tatuering än.

I det här sammanhanget visar sig "de andra" vara familjerådet.

– Mamma och Alexander är emot, jag och Leo för. Vi får se vem som vinner.

My Gerndt skrattar och tandsmycket glittrar. Det känns helt klart som ett segervisst leende.

Per Ohlsson per.ohlsson@hd.se042-489 90 28