Skåningen – en komplex figur utan komplex

Ännu lever idén om skåningen. Sävlig, styv i korken, godmodig, livsnjutande, rasistisk och en jävel på att göra business av grisar. Vad mer? Ja, ofta helt obegriplig. Men numera har klichéerna lämnat skolböckerna för att ta plats i sällskapsspel, turistbroschyrer, dokusåpor, komedier och livsstilsmagasin.

Mer. Vi analyserar bilden av skåningen i de norra delarna av Sverige – på andra sidan Hallandsåsen – och vi möter författaren som drar paralleller med Danmark. Men först ut: den verklige genomsnittsskåningen i all sin prakt.

En svensk flicka eller pojke som gick i tredje klass på 30-, 40- eller 50-talet kunde få den här texten i läxa: "Skåningen liknar sitt land. Det vilar slättens lugn och ro över honom. Han är trygg och säker. Han förhastar sig inte i sina beslut. Han är stolt över att vara skåning. Han håller styvt på det som är skånskt, så att främlingen ibland tycker, att han är skrytsam och självgod. Skåningen har ord om sig att tycka om god mat. Han vill ha 'möen mad å go mad å mad i rättan ti å madaro'. Skåningen är gladlynt och godmodig. Han har humor. Alla skåningar tala skånska".

Citatet är hämtat ur Hugo Forsbergs läro- och läsebok "Skåne" från 1957, men är nästan identiskt i första upplagan från 1924. Flera generationer svenskar har alltså fått plugga in denna smått imponerande och heltäckande skildring av skåningens stereotypiska egenskaper (inklusive det manliga könet). Numera har vi kanske vett att skratta åt pseudovetenskapliga mentalitetsbeskrivningar, men vi behöver inte leta länge för att hitta ett samtida uppkok på idéerna. Det finns alltid pengar, politik, marknadsföring och humor att göra på klichéer.

Att Skåne ännu uppfattas som Sveriges kornbod, en plats för "möen mad å go mad", syns hos speltillverkaren Vincit i Lidköping som inför julen 2010 lanserar sällskapsspelet "Skåne". Spelet utspelar sig på en djurmarknad. Vinner gör den som är bäst på att göra affärer med grisar och getter. Skånska bönder är spelpjäser.

– Det är ett tyskt spel från början. Det heter "Schweinenbande", men "grisgänget" lät som ett barnspel. Så vi tänkte på de mest klassiska djurmarknaderna och att de finns i Skåne. Så fick det bli, säger produktansvarige Peter Lövhagen.

Speciellt säljande har namnet inte varit.

– Spelet borde sälja i Skåne, men det har det inte gjort.

Under hösten har Kanal 5 visat serien "Skånefruar". "Fem framgångsrika, snygga, glada och mycket skånska kvinnor som inte låter jantelagen styra", löd pressmeddelandet. Serien hamnade i Skåne för att Skåne är "tydligt", enligt Dan Panas, presschef på Kanal 5.

– Det finns en tydlig dialekt, en tydlig historia. Storytelling om Skåne kan handla om allt från Edvard Persson och Nils Holgersson till Sveriges modernaste bro, Turning Torso och Zlatan.

Det handlar om bekanta föreställningar, eller fördomar, om vad som är skånskt. Och Anna Anka krattade manegen i genren bonnigt nyrika skånskor. Men vad menas med att Skånefruarna är "mycket skånska"?

– Ja...att det finns både kontinental flärd och en koppling till myllan i Skåne. Det går att påstå att väldigt mycket är skånskt.

Dialekten är den uppenbara vallgraven mellan skåning och icke-skåning. "Att tala skånska är att kräkas en smula", skrev Alex Schulman.

Åke Pettersson är programledare för "Publicerat" i P1, med tämligen bred skånska som sitt signum. När han började som radiojournalist för snart 30 år sedan protesterade många lyssnare.

– Jag minns speciellt en rubrik riktad mot mig då jag vikarierade som korre i Oslo. "Ynkligt att höra löss hosta", stod det i Göteborgsposten. I dag reagerar inte folk på samma sätt. Däremot har jag noterat lite av en motreaktion på lokalkanalnivå, att man protesterar mot rikssvenska och exempelvis efterlyser skånska i Radio Malmöhus.

Men ännu blossar det då och då upp en dialektdebatt över landskapsgränserna. Då ställs rikslikaren Stockholm mot det annorlunda Skåne. Då ges skåningen ett tillfälle att putsa på sin "vi klarar oss nog ändå"-attityd. När författaren PC Jersild 2008 skrev en krönika om dålig ljudkvalitet i radio och tv passade han på att förklara att skånska är en styggelse. En härlig omgång "PC Jersild vs Skåne" följde. Komikern Lena Frisk undrade om Jersild legat sövd någonstans de senaste 30 åren.

– Det blev ju en rötmånadshistoria, säger PC Jersild.

Finns det starkare fördomar om skåningar än svenskar i andra landskap?

– Det finns en vulgärföreställning, åtminstone i min generation, att skåningar skulle vara drygare än andra och att man ännu inte riktigt har kommit över förlusten av Danmark. Det är också så att vissa högerextrema strömningar väcker berättigad undran.

PC Jersilds pappa kom från Limhamn, mamma var från Malmö. Båda hans föräldrar talade skånska.

– Skåne var för dem "Det förlovade landet", särskilt under kriget då våra skånska släktingar verkade ha tillgång till mycket av det vi i Stockholm saknade på grund av ransoneringarna.

Det förlovade landet är Magasinet Skånes hela affärsidé. Tidningen, med adress Kivik, har förvandlat landskap till livsstil. Jesper Heimerson – ja, pappa är världsreportern Staffan – heter chefredaktören.

– Vår tidning handlar om att ha ett gott liv. Det mesta man behöver finns i Skåne och det lilla man behöver som inte finns här finns i Köpenhamn.

Lät inte det misstänkt likt en skåning som är "sig själv nock"?

– Nja, att göra Magasinet Närke hade varit svårt. Dalarna har också en speciell känsla, och Värmland, men sörmlänningarna – känner de "yes, jag är sörmlänning"? Skåning är man så tydligt, antingen är man det eller inte. Göteborgare verkar ha ett mindervärdeskomplex mot Stockholm, men skåningar tittar inte ens så långt norrut.

På ett av de första omslagen kunde man se Bromöllatösen Sanna Nielsen brottas med en gås.

– Men vi har aldrig haft med Edvard Persson i tidningen. Vi försöker hålla oss till det nya Skåne, men vi kan inte glömma bort vår historia.

I bilden finns också det natursköna och bördiga, ett Toscana med diftonger. Den skånska turistnäringen håller idén vid liv och får eldunderstöd av Magasinet Skåne. Det stressiga, moderna livet ställs mot ett medelklassliv där brasan i korsvirkesgården sprakar behagligt och de egna hönorna lägger så goda ägg att Tina Nordström när som helst knackar på dörren.

– Vi hade en grej om en reklamare som flyttade till Osby med familjen och startade en butik. Han sa: "För att vi vill ge barnen en första tjing på livet". Det gillar jag.

Nysvenska skåningar med en första tjing på livet är däremot sällsynta i Magasinet Skåne. Chefredaktören försvarar sig med att man har skrivit om Behrang Miri och hyllat Möllevången.

– Det är klart att vi kan vara ännu duktigare på det, men vi vill inte sätta upp murar. Vi vill bjuda in alla till Skåne, säger Jesper Heimerson.

Den tydlige skåningen är en tacksam komisk plattform. Det inskränkta kommunalrådet i Svinarp, Lars-Göran Bengtsson i Anders Janssons gestalt, skulle bara kunna vara skåning. Men hack i häl med inskränktheten kommer främlingsfientligheten. En bild av skåningen som har förstärkts av högst verkliga valresultat. I ett avsnitt av "Grotesco" på SVT reser svinbonden Jöns Jönsson till Stockholm för att representera Svindemokraterna i riksdagen. Efter en orgie i klichéer håller Jöns ett tal som slutar i en tourettesmässig rasistsvada.

Författaren och journalisten Lena Sundström växte upp i Kristianstad. Precis som i närbelägna Sölvesborg, där Jimmie Åkesson formades, fanns det knappast några invandrare i hennes nordöstskånska barn- och ungdomsvärld.

– Jag tror vi hade en speciell klass på gymnasiet med fem, sex nyanlända tonåringar från Jugoslavien. De satt för sig själva och var timida men det gick snart rykten om att de var sämre på att plocka undan brickor i matsalen och liknande.

Som Stockholmsbaserad immigrant har Lena Sundström ett ambivalent förhållande till sin hembygd. Och till Danmark, där hon bott periodvis och som hon förra året beskrev i "Världens lyckligaste folk", en reportagebok där fokus ligger på främlingsfientliga Dansk Folkepartis vågmästarroll. Hade hon rent av kunnat slå sig ner i Sjöbo, Bjuv eller Malmö för att skriva motsvarande betraktelse ur ett skånskt perspektiv?

– Förhållandena i Danmark är lättare att jämföra med eftersom det handlar om riksplanet. Man kan följa hur retoriken i medierna har förändrats och hur de etablerade partierna har influerats av ett främlingsfientligt parti i Folketinget. Det vore inte lika lätt att spegla de stora förändringarna på kommunal nivå.

Visst har vi i Sveriges sydligaste landskap påverkats av våra grannar, menar Lena Sundström. Något som i sin tur har påverkat omvärldens syn på skåningen.

– Det finns en annan sorts retorik. Ribban sänks och till slut finns inte skämsfaktorn kvar. Av tradition har det funnits många småpartier i Skåne, ofta på kommunnivå. Sedan har det utbrutit politisk kannibalism och SD har ersatt flera av dem.

Tidigare hjärtefrågor, som fri sprit, låg skatt och frihet, har nu bytts mot islamkritik och mjuka värden. Klassisk långt-till-högerpolitik korsbefruktad med socialdemokratisk välfärdsretorik.

– Dansk riksradio påminner numera mycket om det jag kunde höra från skånepartisten Carl P Herslows kanal när jag var liten. Men jag upplever inte att skånsk press är fixerad vid utlänningsfrågan på samma sätt som kollegorna på andra sidan Sundet. I Skåne finns snarare en större medvetenhet kring de här frågorna än på riksplanet.

Hon tycker att skjutningarna i Malmö beskrevs på ett sunt sätt i lokala medier.

– Man pratade om att det sköts på Malmöbor. Annars är det lätt att uttrycka sig lite slarvigt. Den rasistiska retoriken säger att man skjuter mot invandrare när det lika gärna kan vara Martin Dahlins barn man siktar på. Det optimala löpet hade ju varit: "Rasistisk skytt skjuter mot människor".

Vi träffar Lena Sundström en kall vinterdag på Knutpunkten i Helsingborg. Hon blickar över Sundet precis där det är som smalast och Själland som närmast, och hon noterar ytterligare en beröringspunkt mellan grannfolken. Hur delar av etablissemanget ser de främlingsfientliga strömningarna som ett provinsiellt fenomen.

– Jag stötte ofta på åsikten att allt hade varit bättre om man sprängde bort Jylland från övriga landet och lät det flyta rakt ut i Nordsjön. Men statistiken säger något helt annat. Sympatierna för Dansk Folkeparti är spridda i hela Danmark.

Att frigöra sig från en oregerlig region löser inga problem, varken i Köpenhamn eller i Stockholm. Nej, vi får nog leva med varandra.

Skåne kommer inte sprängas bort från resten av Sverige. I varje fall inte så länge Zlatan spelar i landslaget.

Peter Fällmar Andersson peter.f.andersson@hd.se042-489 93 97

Per Ohlsson per.ohlsson@hd.se042-489 90 28