"Att förlora potensen inget att skämmas för"
Varje år får 9 000 svenska män reda på att de drabbats av prostatacancer. För många av dem leder det till att de förlorar potensen och sexlusten. Men det är inget att skämmas för, menar Stig Båge från Bjuv. ”Att inte få stånd, det är väl inget att ljuga om. Jag blir väl inte starkare av det”, säger han.
Mer. Det är tidig morgon på onkologen vid universitetssjukhuset i Lund. I väntrummet sitter några kvinnor och män och väntar på att bli inkallade för strålningsbehandling. En av dem är 69-årige Stig Båge från Bjuv. Han är först på plats varje morgon klockan halv åtta, för att slippa sitta i kö för länge.
– Jag har egentligen levt ett helt normalt liv fram till nu. Efter operationen har jag varken behövt ta några hormoner eller gjort några andra behandlingar, säger han.
Stig Båge opererade bort prostatan för knappt åtta år sedan. Samma dag som han fick cancerbeskedet, redan på vägen hem i bilen, bestämde han sig för att boka en tid för operation så fort som möjligt för att minska risken för att cancercellerna spred sig.
– Jag tänkte att det var väl fan att jag skulle få cancer, det är ju ett jävla otyg. Men samtidigt visste jag knappt vad prostatacancer var för det har ju varit tabu att prata om ända fram till nu, säger han.
I samband med beskedet fick Stig Båge kontakt med en sköterska som han kunde ringa och prata med när som helst.
– Hon hade en utstrålning som gjorde att all oro släppte.
Bara någon vecka efter att han bestämt sig fick Stig Båge tid för operation. Prostatan opererades bort och därmed också hans förmåga att få stånd.
– Det är inte manligt att bli av med prostatan, det är ju rent djävulskt. En del tycker ju att man inte är man längre efteråt, men jag tror inte att det påverkar manligheten. Och det har det inte gjort heller.
Redan från allra första början har Stig Båge pratat öppet om sin prostatacancer. Han tycker att det är viktigt att bryta tabut och uppmanar alla i sin närhet att gå och kolla sig innan det är försent. Alltid kan han rädda någon från att också drabbas, menar han.
– Jag har alltid berättat om det för alla. Men det första många då frågat är om jag kan få den att stå, inte om jag mår bra. Om fler hade vågat prata om det hade det varit lindrigare för de som tar åt sig. Det är mycket lättare än att hålla det inom sig, säger han.
Stig Båge tror att fåfänga är en av anledningarna till att så många män inte vågar ta upp sin förlorade potens.
– Att inte få stånd, det är väl inget att ljuga om. Jag blir väl inte starkare av det, säger han.
Erektionsförmågan försämras alltid efter att prostatan opererats bort eftersom flera nerver kring penisen skärs av i samband med operationen. Det finns chans för återhämtning men också en risk att man förblir impotent.
– Det är ingenting vi lider av, eller någonting vi går och tänker på längre. Men det är klart, hade jag varit yngre hade jag nog känt annorlunda. Det finns ju de par som väljer att gå isär, säger Stig Båge.
Han har varit gift med sin fru i 47 år och även om deras samliv har förändrats tycker han att relationen har blivit djupare efter operationen.
– Jag kan leva utan sex, jag mår så bra jag kan, på alla vis, och det gör min fru också. Man får andra värderingar efter att något sånt här händer. Det är svårt att förklara men man tar hand om varandra på ett annat sätt och kommer varandra närmare känslomässigt.
För de män och par som tycker att deras sexliv påverkas negativt finns det hjälp att få. Tabletter, pumpar och injektioner är några alternativ. Efter operationen fick Stig Båge med sig några Viagratabletter hem, men varken han eller hans fru tyckte att det var värt risken att istället kanske drabbas av en hjärtinfarkt. Något som Stig Båge däremot tyckte var jobbigt och kunde kännas skämmigt var inkontinensen. Många män som opererar bort prostatan kan få problem med att hålla tätt efteråt.
– Jag läckte något fruktansvärt. Jag var rädd för att pissa ner mig och när jag i början använde blöja var jag rädd för att det skulle lukta. Var vi än var fick jag hela tiden hålla koll på var närmsta toalett låg. Jag ville ju inte att det plötsligt skulle synas på byxorna.
Under sjukskrivningen började Stig och hans fru gå långa promenader. Det hjälpte. Läckaget minskade och efter ett par månader var han helt återställd. Sedan dess fortlöpte vardagen som vanligt utan några som helst komplikationer. Vid en kontroll i julas upptäckte dock läkaren att hans värden stigit lite. Han hade mycket väl kunnat leva med förhöjda värden i tio år till men valde att istället påbörja en strålningsbehandling.
– Man får inte gå runt och vara nervös. Man måste tro på sig själv, fullt och fast och tänka att nu ska jag bli bra.
Stig Båge är tacksam för all hjälp han har fått av sjukvården, men han är besviken på hur lite hjälp det finns att få för anhöriga till cancersjuka. Som aktiv i patient- och anhörigföreningen Livskvalitet i Helsingborg är det den frågan som engagerar honom mest.
– Som sjuk är man rätt egoistisk, man tänker mycket på sig själv medan ens partner oroar sig för båda två. Det borde finnas en stödpersonsgrupp för anhöriga också, man måste ta tag i detta och ge dem stöd, säger Stig Båge.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Jämfört med andra typer av cancer brukar prognosen vara god. Hälften av de som insjunknar gör det först efter att de fyllt 70 år och eftersom prostatacancern ofta växer långsamt behöver den inte förkorta livet. Stig Båge har själv aldrig oroat sig för döden, eller ens tänkt tanken på att cancern skulle kunna nocka omkull honom.
– Men det har nog min fru gjort. Hon är världens snällaste, enastående och duktig på alla vis. Att jag har henne har betytt väldigt mycket under den här tiden.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus