Lyckliga på landet
Tio procent av alla svenskar som bor i storstan skulle helst av allt vilja bo på landet, medan bara tre procent av alla som bor på landet skulle vilja bo i stan. Otto Ramsay och Anna Andersson i Södåkra valde att söka lyckan på landet.
FAKTA
Namn: Anna Andersson och Otto Ramsay
Ålder: 26 och 28 år
Bor: På en gård i Södåkra, utanför Jonstorp
Jobbar med: Driver tillsammans Kulla Lamm, Anna har också ett eget företag som grafisk formgivare
Mer. För tre år sedan blev Otto Ramsay, 28, och Anna Andersson, 26, sambos. Men istället för att köpa en lägenhet ihop, som många andra jämnåriga par gör, blev det en gård på landet.
– Det är klart att vårt val sig mycket från vad många andra i vår ålder gör. Men vi tyckte att det skulle vara roligt att göra något tillsammans, i stället för att jobba på vars ett håll. Gården och fåren blev vårt gemensamma projekt, säger Anna Andersson.
Hon är uppvuxen i Hittarp, medan Otto Ramsay har växt upp på gården i Södåkra där de nu bor. Hit flyttade han med sin familj när han gick på mellanstadiet. Men hans föräldrar var inga lantbrukare, utan arbetade inom skolan.
– Jag har alltid längtat tillbaka och har hela tiden velat ta över gården, säger Otto.
Efter att ha gjort lumpen och sedan studerat till lantmästare valde han att tillsammans med Anna att satsa på gården.
– Vi visste nog inte riktigt vad det var vi gav oss in på. Men ibland måste man kasta sig ut lite, det får bära eller brista, säger Anna.
Redan innan de flyttade in betade får på markerna. För Ottos föräldrar var djuren en hobby, men för det nyinflyttade paret blev det en livsstil. Nu bor de här med 300 tackor och deras lamm, tre baggar, sex kor, fyra vallhundar och några katter. Lammen slaktas på ett slakteri i närhet och säljs sedan direkt till restauranger på Kullahalvön, och till de som besöker den lilla butiken på gården.
– Vi fick ett stort gensvar när vi drog i gång och det var vi inte riktigt beredda på, säger Otto.
Sedan de flyttade ut på landet har de inte ångrat sig en dag. Otto skulle aldrig kunna tänka sig att bo i stan. Anna däremot hade aldrig haft en tanke på lantliv innan hon träffade Otto.
– Inte alls. För honom var det ju väldigt naturligt. För mig fanns det inte så mycket att välja på, det var bara att hoppa på tåget. Men nu skulle jag inte vilja bo någon annanstans. Det är så skönt att komma hit efter att ha varit inne i Helsingborg, det är så fridfullt här ute, säger hon.
Pulsen i stan är inget som lockar. Invasionen av turisterna på Kullahalvön på sommaren räcker gott.
– Lika roligt som det är med trycket på sommaren lika skönt är lugnet på vintern, säger Anna.
Att bo på landet innebär dock inte bara lugn och ro. För Anna och Otto blir det inte många hemmakvällar i tv-soffan. På gården finns det hela tiden något som behöver göras.
– Jag kan tycka att många förskönar livsstilen och tycker att vi har det bra som kan vara ute hela dagarna. Men vissa dagar är man ute från fem på morgonen till tolv på natten, då är det inte lika charmigt, säger Otto.
– För oss har arbete och fritid sedan länge flutit ihop. Det är mycket jobb men också ett fantastiskt arbete, säger Anna.
Men trots att gården kräver mycket av dem tror de att det bara påverkat deras relation positivt.
– Man måste hjälpas åt på ett annat sätt. När man har så mycket tillsammans måste förhållandet funka. Samtidigt är det en väldig trygghet eftersom det har gjort oss så sammansvetsade. Hade inte båda velat det här hade det aldrig gått, säger Otto.
– Det är klart att det är lite mer av ett livsprojekt att driva en gård tillsammans än att skaffa en lägenhet. Det är ju lite mer krävande, samtidigt har vi väldigt roligt. Det är kul att bygga upp någonting tillsammans samtidigt som vi båda får göra det vi är bäst på. Det stärker förhållandet tror jag, säger Anna.
Att flytta ut på landet har inte gjort att de blivit mer avskärmade från familj och vänner. Snarare tvärtom. Ottos föräldrar bor precis intill, Annas föräldrar har nyligen flyttat från Hittarp till Södåkra och deras kompisar kommer gärna på besök för att få en nypa lantluft.
– Det fanns en övergångsperiod då jag fick försöka övertala mina kompisar att komma och hälsa på. Men de tycker att det är jätteroligt och häftigt att jag hamnade här, säger Anna.
De dagar de själva vill resa bort är det också till stor hjälp att föräldrarna bor så nära.
– Har man djur är man i stort sett alltid fast, men det är vårt val. Vi har tur som har mina föräldrar som gärna är fårvakt om vi skulle behöva det, säger Otto.
Att vara lantbrukare är annars som att arbeta som i stort sett vilken annan egenföretagare som helst, menar de. Har man drivkraften finns alla förutsättningar för att lyckas, vare sig man har ett företag i stan eller på landet.
– Allting går att lära sig, det finns inga begränsningar. Bara man brinner för det man gör så går det, säger Otto.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus