Singel och sextio

Hur är det att vara singel i 60-årsåldern? Är det gråare, ensammare och inte lika roligt som singellivet i 20-årsåldern? Nej då, livet leker, säger de fyra seniorerna som vi har träffat.

LIV OCH LUST. Det är torsdag kväll på Prästgatan i Helsingborg. Nere i singelföreningen Vänpunktens lokaler är det dags för canasta. En efter en droppar kortspelarna in. I soffgruppen har Per-Åke Persson, Axel Prave, Peter Kruse, och Ann-Christin Svedenhov slagit sig ner med var sin kopp kaffe. Men ingen av dem är här för att spela canasta, utan för att prata om hur det är att vara singel i 60-årsåldern.

– Det är inte så att man springer på krogen och raggar på samma sätt som när man var ung, säger Per-Åke Persson.

– Nej, dessutom går ju vi hem när de unga går ut, tillägger Ann-Christin Svedenhov. Men att ragga på krogen har ändå aldrig varit min grej.

Att vara singel och senior är mycket mer än bara canasta på torsdagskvällarna. Det är fredagskafé, vinprovningar, utflykter, fester och söndagspromenader.

– Även om jag har det gamla umgänget kvar, har jag knappt tid att träffa dem längre, säger Axel Prave.

Helsingborg är en bra singelstad tycker de, även om de saknar fler uteställen med levande musik.

– Det finns inget bra ställe förutom för dem som gillar dansbandsmusik. Jag saknar ställen som Contan, Aveny och Parapeten. De var härliga dansställen både vinter och sommar, säger Ann-Christin Svedenhov.

Att träffa kompisarna i föreningen betyder mycket och det är den största anledningen till att betala in medlemsavgiften varje år. Om man på vägen skulle falla för någon av de andra medlemmarna och bli kär är det bara en bonus.

– Målet med att vara med i Vänpunkten är inte att hitta någon. Jag är med för att träffa nya människor i min egen ålder, säger Per-Åke Persson.

– Jag med, men jag vet att det finns de som har det som en klar målsättning att finna någon ny, säger Peter Kruse.

Per-Åke Persson och Peter Kruse blev båda medlemmar några år efter att de blivit änkemän.

– Min fru gick bort i en hjärnblödning och det var inget som vi var beredda på. Det tog ett tag innan jag var på benen igen och hade slutat tycka synd om mig själv. Jag kände att det var dags att träffa nya bekanta och såg en annons i tidningen. Jag väntade nog 14 dagar innan jag vågade ringa. Första kvällen smög jag in, det var lite nervöst men ju fler aktiviteter jag deltog i, desto lättare blev det att lära känna folk, säger Per-Åke Persson.

– Det är väldigt viktigt att vara med så mycket som möjligt. Mina barn var på farsan och tyckte att jag skulle ge mig ut och träffa nya människor. Sedan tipsade en bekant mig om olika singelföreningar, säger Peter Kruse.

De som vill gå med i Vänpunkten måste vara singlar, man får inte vara förlovad, gift eller sambo. Förr var de som blev tillsammans med någon tvungna att lämna föreningen. Så är det inte längre.

– Men det är rätt naturligt att det blir så ändå, säger Axel Prave.

Han har varit med i föreningen i tre olika omgångar, med uppehåll under de år som han har haft sällskap med någon. Några år efter att han hade separerat stötte han på ett härligt gäng från Vänpunkten ute på krogen. Han gick med i föreningen men gick sedan ur igen när han började dejta en annan medlem. När det förhållandet tog slut blev han aktiv lagom till höstfesten. Men på festen klickade det mellan honom och bordsdamen och de lämnade föreningen tillsammans. Nu är det tredje gången gillt som han är med.

– Det har inte varit meningen att träffa någon, det bara händer när det händer och då är det väldigt trevligt, säger han.

Ann-Christin Svedenhov gick med i föreningen något år efter att hon genomgått en skilsmässa. Det tyckte hon var ett bra beslut. Ingen i föreningen ställde några frågor om varför hon gick med och hon blev snabbt en i gänget.

– Jag brukar säga att det var Vänpunkten och min älskade tennis som räddade mig.

I dag trivs hon med att vara singel. För första gången i vuxet liv bor hon ensam, och det tycker hon är skönt. Nu kan hon äntligen ta egna beslut och själv bestämma över sin dag.

– Jag trivs med mig själv, men det är också viktigt att ha disciplin som gör att man kommer upp på morgonen och får någonting ut av dagen, säger hon.

Det finns så klart också en del nackdelar med att vara ensamstående. Det mesta blir dyrare i ett singelhushåll, och med en partner kan livet ibland bli lite mindre ensamt.

– Det är väldigt individuellt huruvida man trivs bäst i par eller när man är själv. Jag tycker att bördan blir lättare om man har en partner, någon att diskutera och hitta på saker med. Det blir roligare tillsammans med någon man tycker om, säger Peter Kruse.

Men samtidigt är de alla överens om att det skulle krävas en hel del för att de i den här åldern skulle flytta ihop med någon annan. I så fall skulle ett särboförhållande vara att föredra.

– Har man bott ensam länge är det klart svårare att jämka ihop alla ens egenheter. För mig skulle det mycket till för att släppa in någon, säger Per-Åke Persson.

– En kvinna jag känner sa att som nyskild är man som mest formbar, och det ligger nog någonting i det, säger Axel Prave.

Att vara singel och sextio skiljer sig på många sätt från hur det var förr. Bara för att man blir ensamstående betyder inte det att livet är slut.

– Min mor var 50 år när hon blev änkefru och levde sedan 36 år efter det. Vi barn var ofta på henne och sa till henne att försöka skaffa någon ny vän att hålla i handen, men det var aldrig tal om det. På den tiden hade de inte den inställningen. Att man skulle kunna söka en ny vän i livet fanns inte på kartan, Per-Åke Persson.

– Jag tyckte att min mor och hennes vänner var tanter redan när de var i 50-årsåldern. Det är som dag och natt jämfört med idag. Jag sa tidigt till mig själv att jag aldrig ville bli någon ”tant med beige kappa, bruna strumpor och lilla väskan”. Jag tror att jag i född i fel tidsålder, jag har aldrig känt mig i fas med min egen ålder. Det är också skönt att ha barnasinnet kvar, säger Ann-Christin Svedenhov.

– Man är inte äldre än man känner sig, inflikar Peter Kruse.

– De som känner sig gamla är inte med här, men det är däremot de som är gamla men känner sig unga. Sådana som vi, säger Axel Prave.

– Ja, egentligen är det ju bara skalet som har förändrats. Känslorna inuti är ju desamma, säger Ann-Christin Svedenhov.

För henne och herrarna runt bordet är det skillnad på att vara singel och senior jämfört med hur det var när de var i 20-årsåldern. Sättet som man träffar någon ny på har förändrats sedan dess.

– Nu bjuder man på en kaffe, det är väl så det börjar. Det var annat förr, säger Peter Kruse.

– Att vara singel på 60-talet talet var inte att tänka på. Då skulle man helst ha sällskap, flytta hemifrån och gifta sig innan man blev för gammal och hamnade på glasberget.

Släkten var värst med att påpeka detta. Men det var den tiden. Det är tur att tiderna har förändrats. Idag lär vi våra barn att stå på egna ben och se sig om.

– Så var det inte för oss killar. För oss gällde det att träffa så många som möjligt. I 20-årsåldern var det high-life. Det fanns inga bekymmer och livet lekte, säger Per-Åke Persson.

Men leker inte livet som senior och singel längre?

– Jo då, livet leker, säger de alla i en kör.

Det händer fortfarande att de lyfter på blicken och att hjärtat hoppar ett extra slag när en snygging går förbi på stan.

– Ja, det är bara ett hälsotecken. Gör man inte det kan man gå hem och dra något gammalt över sig, säger Per-Åke Persson.

Axel Prave menar att han blivit mognare med åldern. De andra håller med. Nu är de självsäkrare och skjuter inte upp något till morgondagen.

– Att min fru så hastigt gick bort gjorde att jag fick en tankeställare. Livet kan förändras på en sekund. Jag vaknar kanske inte i morgon, därför gäller det att leva i nuet, säger Per-Åke Persson.

– Nej, du vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte. Det gäller att ta för sig medan tid är, säger Peter Kruse.

Bildtext:

Vänpunkten i Helsingborg har omkring hundra medlemmar från hela nordvästra Skåne. Uppskattningsvis är 60 procent kvinnor och 40 procent män. ”Många män är väldigt bekväma av sig och tycker nog att det är enklare att välja soffhörnet”, säger Ann-Christin Svedenhov.

Cecilia Frank