Kärlek på jobbet

Hur är det att vara tillsammans med den man älskar i stort sett dygnet runt? Precis som Stefan och Lotta Peters, som tillsammans jobbar på Pålsjö krog, är rektorerna Annika och Ulrica Falck ett par – både hemma och på jobbet.

Liv & Lust. ”Viktigt att också kunna vara tillsammans i det tysta”

– Nackdelen är ju att vi är tillsammans konstant, 24 timmar om dygnet. Det kan tära lite grann, men vi klarar det i och med att vi kompletterar varandra, både hemma och jobbet, säger Stefan Peters.

Sedan femton år tillbaka är han delägare i Pålsjö krog, medan hans fru, Lotta Peters, jobbar som restaurangchef. Båda är uppvuxna i Helsingborg och har känt varandra sedan barnsben, men det var först för fjorton år sedan som de blev ett par.

– Man kan säga att vi träffades i jobbet men vi har väl alltid haft ett gott öga till varandra, säger Stefan.

– Jag började servera här på kvällar och helger och till slut blev det du och jag, säger Lotta.

Det har funnits tillfällen då Lotta har tyckt att det varit jobbigt att vara gift med chefen. Både en och två gånger har hon funderat på att gå ifrån både honom och krogen. Men med åren har de hittat ett sätt att arbeta ihop.

– Om vi bråkat har vi pratat igenom det dagen efter och då har det känts bra igen. Man måste ta tag i problemen direkt, fast det kan kännas tufft ibland, säger hon.

Med ett jobb som kräver mycket tid och energi tror Stefan och Lotta att det är viktigt att ha en partner som förstår vad det innebär att arbeta inom krogbranschen. För dem har det blivit en livsstil.

– Det är en stentuff bransch och ett jobb utan normala arbetstider. Det gör att många automatiskt träffas genom jobbet, men jag tror inte att det är så vanligt med par som håller i det långa loppet, säger Stefan.

– Det har faktiskt varit mycket kärlek på jobbet här nere under årens lopp. Men många förhållanden har brakat och det har bildats grupperingar, säger Lotta.

Att de är gifta med varandra och driver krogen tillsammans tror de inte är något negativt, varken för personalen eller gästerna.

– Vi har många stamgäster och jag tror att de tycker att det är mysigt att vi är ett par, det ger lite hemmakänsla till krogen, säger Stefan.

För de restauranggäster som inte vet det sedan tidigare är det inte lika lätt att avgöra om Stefan och Lotta är ett par. De är noga med integriteten. Pussarna och kramarna sparar de till de kommer hem. På samma sätt försöker de lämna jobbet på jobbet.

– Jag tycker att det är viktigt att skilja på det som är jobb och det som är privat och inte prata för mycket jobb hemma. Jag tror inte att man kan göra det om förhållandet ska hålla i längden, säger Stefan.

Under några veckor veckor varje år reser Stefan och Lotta Peters bort på semester för att få tid för varandra. Sedan ett par år tillbaka har de hittat sitt paradis – på Sri Lanka.

– Jag tror att det är när man åker bort på en lite längre tripp som det visar sig om man passar ihop eller inte. Då märker man om man fortfarande har någonting att prata om, säger Stefan.

– Allra bäst har vi det när det bara är vi. Och då behöver vi inte prata så mycket. Det är viktigt att också kunna vara tillsammans i det tysta, säger Lotta.

– Ja, tystnaden är också en form av kommunikation. Efter så många år tillsammans förstår vi varandra ändå. Jag kan börja en mening och sen kan Lotta avsluta den. Det klickar mellan oss, säger Stefan.

Men visst händer det att de också kan tröttna på varandra efter att ha spenderat mycket tid ihop. Då åker Stefan gärna ut på landet och fiskar, medan Lotta går en runda i butikerna på Väla eller går ut och tar en drink med vännerna på stan.

– Det är också viktigt att kunna vara ifrån varandra ibland och känna att man saknar varandra, säger Lotta.

– Och man måste kunna lita på varandra även när man inte är tillsammans. Vissa par är oroliga för att någon annan ska dyka upp om de är ifrån varandra, men i vårt förhållande finns ingen misstänksamhet, säger Stefan.

”I början var det tufft att ha Ulrica som chef”

– Ulrica och jag spenderar all tid tillsammans. Egentligen är det konstigt att vi inte har jobbat ihop tidigare, nu skulle jag inte kunna tänka mig något annat, säger Annika Falck.

Den senaste tiden har varit intensiv för Annika och Ulrica Falck. Vid terminstarten i år tog de över som rektorer på Västra Alléskolan i Helsingborg. Det har blivit många sena kvällar och mycket jobbsnack, även hemma i villan i Eskilsminne.

– Vissa kan vara skeptiska till att ha gifta par på arbetsplatsen, men jag vet inte något gift par som själva är skeptiska till det, säger Annika.

Hon och Ulrica träffades på internet för drygt tio år sedan. Då läste Annika till lärare i Växjö och Ulrica på ett familjeföretag i Karlshamn.

– Vi började prata med varandra och sedan dess har vi inte slutat, säger Ulrica.

– Båda ville ha Svenssonlivet, men själv trodde jag aldrig att jag skulle kunna få det eftersom jag inte gillade killar. Allt föll på plats när vi pratade, det var så självklart att det skulle bli vi, säger Annika.

Och ett Svenssonliv var precis vad det fick. Året efter de träffades förlovade de sig. Sedan stundade bröllop, barn och villa under loppet av några år. 2006 blev Ulrica, med en bakgrund som förskollärare, chef för förskolan Pärlan i Helsingborgs centrum. Då jobbade Annika som lärare på Kunskapsskolan men värvades sedan av sin fru.

– I början var det tufft att ha Ulrica som chef. Hon brukar vara rätt så tillmötesgående hemma men var väldigt bestämd på jobbet. Det var svårt att se henne i en roll som jag inte kände igen.

Nu driver de Västra Alléskolan och Pärlan tillsammans som ett företag inom koncernen Pysslingen Förskolor och Skolor. Att ha frun som närmsta kollega har inte varit något problem, snarare tvärtom.

– Det finns stor sekretess inom skolvärlden, men eftersom vi är rektorer på samma skola kan vi dela allt. Vi kan prata om löner, avtal och våra elever, det hade vi inte kunnat göra annars, säger Ulrica.

– Många i vår omgivning undrar säker hur vi kan skilja på privatliv och yrkesliv, men det är klart vi kan. Å andra sidan, nu när vi jobbar så mycket finns inte den möjligheten, men jag tror inte att vår relation har lidit av det. Vi tycker ju så mycket om vårt jobb, säger Annika.

På skolan har de aldrig upplevt det som något negativt att de är gifta. I början var det många föräldrar som frågade om de var systrar eller släkt på något vis och vissa elever kunde fnittra åt att rektorerna var kära i varandra.

– För oss är det viktigt att ha dörren öppen och vara en nära del av skolan. Samtidigt är det skönt att vi kan stänga dörren om det behövs, uppstår det problem behöver vi inte hålla masken till vi kommer hem, säger Ulrica.

– Vi bjuder mycket på oss själva, vi kan visa att vi är oense och vi driver mycket med varandra. Det är viktigt för att de andra på skolan kan känna sig trygga och veta att de kan prata med oss om samma saker. Men samtidigt finns det en gräns för det som är privat, säger Annika.

Att de delar samma grundvärderingar tror Annika och Ulrica är en av de främsta anledningarna till att de trivs så bra tillsammans och kan spendera så mycket tid ihop.

– Dessutom har vi ett väldigt jämställt förhållande, för till skillnad från våra heterosexuella vänner har vi inga normer att följa, säger Annika.

Cecilia Franck cecilia.franck@hd.se042-489 91 00