Vilda vingslag över Fredensborg

Världens snabbaste djur, klotets största vråkar och en amerikansk pyttefalk vid namn Einstein. Allt finns just på andra sidan Sundet. Edith Wenzel svingar sitt lockbete, ett stycke kycklingkött från den egna gården, och en rysk stäppörn går ner för landning.

Mer. De flesta har en fiende någonstans. Även en slagfalk som kallas Ophelia, och som har en radiosändare dinglande kring benet.

– Arten lever av vaktlar, duvor och andra småfåglar och normalt finns den i Nordafrika och Sydeuropa. Just den här är upplärd i England, berättar Edith Wenzel.

– Men nu ser hon lite skrämd ut för det är en hund i närheten. Hennes naturliga hot är annars rovdjur på marken och större fåglar. Och så vi människor förstås... Och bränder och oväder. Det finns faror lite överallt.

Sedan svingar Edith sin falklockare, en lina med ett rejält stycke kycklingkött. Fågel gillar nämligen fågel. Runt, runt, runt – och hennes ögonsten lyfter från sittpålen. Hon står mitt ute slänten utanför huset och rovdjurets skugga svischar över gräset när den svävar fram och tillbaka. Plötsligt dyker Ophelia upp i skogskanten och går till attack.

Slagfalken har sju, åtta gånger bättre syn än en människa. Den tar höjd igen, fokuserar kycklingköttet och dyker mot falklockaren. Efter ett par utfall ger Edith Wenzel efter och låter fågeln slå sina överdimensionerade klor i skrovmålet. Den krökta näbben gör resten av jobbet med stor effektivitet.

Runt benet har den en radiosändare, för även om det dresserade rovdjuret oftast dras till lockbetet så finns risken att det av en eller annan anledning hamnar på villovägar.

– Under 21 år har jag blivit av med en enda fågel. Det var en tartarfalk som försvann. Jag vet inte vad som hänt den, men vi spårade långt och länge utan att hitta den.

Mycket kan förstås hända en flygare som far fram i över 100 knyck. Dessutom finns det större rovfåglar i en glupsk värld där mycket handlar om att äta eller ätas.

Islandshästar, tamfåglar och dresserade attackvråkar delar bo på Falkonergården i Fredensborg. Bara någon mil från färjeläget i Helsingör.

Här finns Einstein, en amerikansk tornfalk på bara 100 gram, och Astana, en rysk stäppörn på tre kilo och med två mäktiga meter mellan vingspetsarna. Pilgrimsfalkarna Brimir och Parcival tillhör de snabbaste varelserna på jordklotet. När de störtdyker kommer de upp i en hastighet på 360 kilometer i timmen. Columbus har hunnit bli 16 år och är en kungsormvråk, världens största.

Kontrasterna är stora i Edith Wenzels rymliga voljärer, där de 13 rovfåglarna huserar.

Just här, i det böljande landskapet mellan slotten Kronborg och Fredensborg på Nordsjälland drog de kungliga jaktsällskapen fram under flera århundraden. På den tiden var falkenering både uppskattat och tillåtet. I dag är det ifrågasatt, förbjudet i hela Norden men nyligen utsett till immateriellt kulturarv av FN-organet Unesco.

Det sägs att Kristian IV försedde kungahusen i Europa och ända ner till Tripoli med jaktfåglar under 1600-talet och att Harald Blåtand redan 700 år tidigare inkasserade 200 falkar i skatt per år från Hakon Jarl, som hade Norge i förläning.

På väggen i den publika utställningshallen finns en målning av drottning Kristina på 1600-talsäventyr med hästar, hundar och falk. Bredvid hänger samtida dansk-norska drottningen Sophie Amalie med en vit jaktpippi.

Nu för Edith Wenzel arvet vidare på sin gård intill Esrum sø. Hon har det onekligen i blodet. Hennes pappa, Frank Wenzel, är falkenerare på Jyllands nordspets. För drygt 30 år sedan öppnade han Örnens värld, Danmarks första falkenergård på 200 år. Han, pappa Frank alltså, finns också porträtterad i utställningshallens galleri. På ett foto överräcker han en falk i present till saudiarabiska kungligheter.

I orientaliska hov har jaktfåglar alltid stått högt i kurs och i Pakistan, Afghanistan och Mellanöstern lever traditionerna som allra starkast.

Under andra världskriget tog engelska piloter falkeneringens kunskaper till USA. Även en liten pippi kan nämligen ställa till elände för stora, krigsutrustade flygplan och det gällde att hålla luftrummet fritt från alla sorters inkräktare. Och fåglar jagar som bekant fåglar.

– Nu har det här utvecklats till en sportgren i USA och själv har jag varit i bland annat Tyskland och Storbritannien och studerat jakt med fågel. Men allt började med att jag följde med far och lärde mig grunderna som mycket liten. Det är som med hästar, växer du upp med intresset så fastnar du gärna och jag tränade och dresserade själv höns och duvor som barn.

– Djur har stor glädje av att lära. Fördelen med fåglar är att de är lättare att handskas med, de lär sig helt enkelt mycket snabbare än hundar och hästar.

– Det första och viktigaste momentet är att få fågeln och förstå att jag inte är en fiende. Den måste sluta att uppfatta mig som ett mycket stort och farligt rovdjur. Därför gäller det att ha ständig närkontakt inledningsvis, att bära omkring en ny fågel på handsken och uppmuntra den med mat. Jag tränar dem inne första tiden, sedan med lina utomhus.

Edith Wenzel presenterar världens näst minsta rovfågel, en amerikansk tornfalk. En liten, charmig krabat – inte större än en koltrast.

– Det är sociala djur. Den här lilla heter Einstein och är populär bland besökarna på gården eftersom den inte är blyg, förklarar hon.

– Titta, den är sandfärgad och anpassad efter speciell terräng, ökennatur och annan form av öppet landskap. Den livnär sig på lärkor, skorpioner och insekter och den kommer gärna och sätter sig på handen om du håller ut den såhär.

– Men, det är konstigt, de tycker inte om att bli klappade, rovfåglarna. Se men inte röra, så vill de ha det.

Falkonergården har öppet från april till oktober och tar emot ungefär 7 000 besökare per säsong, varav en tiondel är svenskar.

– Det märks att ni har mer natur och vistas mer ute i den än vad vi danskar gör. För ni vet mer om rovfåglar, säger Edith Wenzel.

På våra breddgrader är falkenering förbjudet. Kritikerna anser att företeelsen för med sig boplundring och kriminalitet samt påverkar rovfågelstammen negativt. Förespråkarna hävdar att samspelet mellan människa och fågel är naturligt och att formen är mer skonsam än "tvåbent" prickskytte med eldvapen där bytesdjuren exempelvis riskerar att bli skadeskjutna.

I Fredensborg handlar allt om uppvisning. En närstudie i rovfåglar och rovfåglars beteende är gott nog. Kunskapsjakt i stället för blodigt allvar.

Per Ohlsson per.ohlsson@hd.se042-489 90 28