Med 50-talet i backspegeln

Fotograf Sonny Thoresen tog med sig kamera och mikrofon till Fyn för att skildra Rockbillykulturen i ljud och bild. Se resultatet här under och läs Per Ohlssons reportage.

Mer. Plymouth släppte sin Plazamodell 1954 och tonåringen Elvis Presley skivdebuterade med "That's all right". Ett bra år att återvända till. Nostalgiker i DePalma-jackor, uppvikta Levisjeans och skarpa frisyrer tar tidsmaskinen till rockabillyns guldålder. På Fyn landar de i en grusgrop där dollargrin spinner upp sandmoln och fåfängan dansar till gitarr och ståbas.

Well, I think we oughta go steady
On a cozy night like this, let's fall in love
(The Go Getters: "Whenever you are ready")

Dansken från Bjuv, Klaus Gardan, var på väg till baren i den stora musikhallen i engelska Hemsby när han passerade en fräck brud. Något fångade hans uppmärksamhet i folkvimlet – en bit av en dödskalle och en T-shirttext utan synlig början och avslutning i läderjackans smala glipa. Alltså tog han några steg tillbaka, pekade i brösthöjd och levererade en fråga förklädd till påstående.

"The Go Getters!?"

Sedan en subjektiv tydlighet: "I love them."

Cindy Ritz från New Jersey, USA, mötte främlingen med sprudlande bekräftelse:

"So do I."

Det som varit galet löpte amok och i dag delar de 87 kvadratmeter i Klippan, där väggar och stringhyllor belamras med 1950-talsprylar. De är vigda dubbelt upp – en gång i Helsingborgs rådhus och en i Las Vegas.

Kärleken till ett rockabillyband från Västerås, The Go Getters, förde dem samman. På något sätt var det självklart att de skulle träffas under Hemsby Rock'n'roll Weekend – festivalernas festival, nördarnas nördparty.

Cindy hade aldrig reflekterat över att hon levde i en nostalgibubbla. Det blir kanske så när man har en mamma som såg Elvis Presley spela i Jackson, Mississippi 1956 och när man exakt 20 år senare, som tonåring, själv fick hänga med och uppleva en något rundare "The King" live i... just det, Las Vegas.

Klaus hade mekat med bilar, sett "Grease", fått en aha-upplevelse och snöat in på amerikansk livsstil. De provade att bo i USA ett tag, men kom snart fram till att Sverige var ett ekonomiskt mer tilltalande alternativ, och att rockabilllykulturen faktiskt frodas även i Skåne.

I feel it in my leg, I feel it in my shoe
Tell me pretty baby
If you think you feel it too
Let's have a party
(Elvis Presley: "Party")

Mellan Klippan och Aarup skiljer 25 mil... och 57 år. På vägen passeras Roskilde domkyrka, med en till världsarv uppgraderad 1100-talsdomkyrka, samt Stora Bältförbindelsen, Europas längsta hängbro som stod färdig 1998.

För Cindy Ritz Gardan och Klaus Gardan är det sommartradition att besöka Bedrock Weekend – ibland på Fyn, ibland på Jylland. Resan tar dryga fyra timmar, men avståndet till de märkliga händelserna i en grusgrop någonstans i Danmark växer med ett år för varje besök.

Så måste det förstås vara när man gör en nostalgitripp till avkroken där tiden stannat. Där brylkräm, sydstatssymboler och överdimensionerade bilar regerar. Till 1954.

I terrängen runt gropen har besökare från Danmark, Tyskland och Sverige slagit tält- och husbilsläger. "Devil's hole" står det på en skylt vid den regnsörjiga vägen som leder ner i grustaget. Det är fredag, partyt har börjat.

– Välkomna till råtthålan! hälsar Klaus.

A nickel is a nickel, a dime is a dime
You shake yours and baby I'll shake mine, ya just...
(Cherry Casino & The Gamblers: "Bottle up and go")

Grusgropens näringsnav är som en kulisstad, byggd för en westernfilm. Bakom några halmbalar surrar ett aggregat som genererar ström till ett stycke isolerat 1950-tal.

Hamburgare, hot dogs och öl kostar en handfull mynt. T-shirtsförsäljare kränger sina prylar, motivmålare erbjuder sirliga konstverk på billack och Annita & The Starbombers soundcheckar på scenen. Cherry Casino & The Gamblers, Skinny Jim & The Wildcats och The Excellos är några andra av helgens dragplåster.

Eftermiddagens hotande skyar har blåst bort och nu står den där, ögonstenen, och glittrar i kvällssolen. Den blå skönheten blänker av nyvunnet självförtroende.

Äkta paret Gardan började jobba med den i mitten av februari, precis efter Alla hjärtans dag. De har tillbringat 1 000 timmar i garaget i Fleninge. Tillsammans har de dykt under motorhuven, lackat, finputsat och lagt nytt trägolv.

De hittade renoveringsobjektet i bedrövligt skick i USA och betalade 900 dollar. Tullavgifter och reservdelar har kostat oändligt mycket mer.

– Jag har aldrig räddat något liknande förut och jag hade aldrig vågat mig på det utan Klaus, säger Cindy.

Hon är lycklig och blandar amerikanska med skånska.

I was crusin around
in my fiftyone
I got the fastest car in town
(Skinny Jim & The Wildcats: "Firecracker Cadillac")

Rösten far upp och ner i en rätt osammanhängande kärleksförklaring till en pickup med drygt 60 år på nacken.

– Hon startade av sig själv. I feel så proud. Fattar ni?

– Jag har byggt om många bilar, lagt ner så mycket tid, men just den här har störst plats i mitt hjärta. I'm in love!

Vänner och storögda främlingar kommer fram och strör beröm över en blå International Harvester L-121 av 1950 års modell. Cindy poserar med korpsvart hår i hästsvans och maken fotograferar sina båda skönheter ur alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår.

– Hon har slitit, hon ville ge henne lite stolthet.... och hon har lyckats, säger Klaus.

En grön Plymouth och en mossröd Packard står uppställda intill kulissbyn, medan en hederlig, gul Cadillac sprätter upp sand- och grusmoln med däcken. Improviserade handbromssladdar ger en föraning om kommande äventyr.

Det skymmer över ett stycke nostalgi. Geografiskt skulle vi kunna befinna oss var som helst – i Arkansas, Texas eller en håla kallad Tombstone. Men vi är i Devils hole i utkanten av Aarup på Fyn

And It Burns, Burns, Burns
The Ring Of Fire
The Ring Of Fire
(Johnny Cash: "Ring of fire")

Fredagskvällen var blöt för en del och mörka moln kastar åter sin skugga över folket i krom- och tältlägret. Någon vaknar med huvudet under kudden. En albyl och två frukostbullar senare öppnar himlen sig, men dansbanans tak erbjuder förmiddagsskulande.

I en husvagn där Johnny Cash går på repeat förbereder Michael Honoré från Skælskør på Sydsjälland eftermiddagens höjdpunkt. För även en vattensjuk djävulsgrop kan brinna och mullrande motorer kan skrämma åskväder på flykt.

– Jag gillar hela kulturen – bilarna förstås, stilen och gemenskapen. Vi är en stor familj och alla hälsar på alla, säger han och jobbar upp sin frisyr framför spegeln.

Grovkorniga högar fylls av förväntansfull publik. Ett rockabillykollektiv bestående av hundratals exhibitionister, med pomada i håret och tjocka kedjor som landar i fickor på Levisjeans med breda slag. Eller i DePalma-jackor, tjejluggar med volym, vida klänningar och högklackat.

"Vill du ha en pilsner?", frågar grustoppsgrannen som släpat upp en hel back på bästa utsiktsplatsen. Utan att vänta på svar öppnar han en grön Tuborg med tänderna och sträcker fram den uppfodrande.

Sedan börjar rallyt. Egentligen en individuell tävling där det gäller att köra två gånger på en snirklig bana och försöka göra det på så identisk tid som möjligt.

Jeppe Skov styr en härjad mc med huliganens omdöme och snor showen från alla dollargrin. Publiken står kvar och jublar trots att regnet återvänder.

Snart nytt soundtrack, snart nya danssteg, snart fler hamburgare och pilsner och snart ännu vildare spontanturer i den regnblöta gropen.

Tidsmaskinen är ständigt startklar. Ibland stannar den på närmare håll, som nästa helg, 2–4 september, då Höör lockar med rallyt Twin Lake Run för amerikanska vrålåk och festplatsen Jägersbo bjuder in till party med Wildfire Willie & The Ramblers. 1950-talet rockar och rullar.

Per Ohlsson per.ohlsson@hd.se042-489 90 28