När kärleken är blind
Det sägs att kärlek kan uppstå vid första ögonkastet. På flera meters håll kan någon annans utseende väcka attraktion. En flirt kan pågå i flera månader då blickar och leende utväxlas, men inga ord. Men hur fungerar flirten, attraktionen och kärleken för den som inte kan se?
Louise Andersson och Christian Tiberg
Ålder: 27 och 45 år.
Bor: I en lägenhet i Kristianstad med katten Isbit.
Gör: I höst ska Louise studera upp sina gymnasiebetyg på Komvux. Efter det hoppas hon
bli antagen till en radioutbildning i Båstad. Christian jobbar som programmerare på ett
litet datorföretag i Kristianstad.
Liv&Lust. – Många synskadade tror inte att de kan flirta, men det går visst. Man får ge komplimanger och kompensera med lite extra fysisk kontakt, som att hålla kvar lite längre i en hand, säger Christian Tiberg.
Både Christian och hans flickvän Louise Andersson är synskadade sedan födseln. Louise föddes för tidigt, vilket gjorde att näthinnan brast och hon blev helblind. En fosterskada ledde till att Christians synnerv inte utvecklades tillräckligt och han har sedan dess haft så kallad ledsyn. Det innebär att synen är kraftigt nedsatt men tillräckligt bra för att han ska kunna orientera sig.
– För min del är det jättebra att Christian lever mellan två världar. Samtidigt som han kan förklara hur saker är för mig i den seende världen har han förståelse för hur det är att inte kunna se, säger Louise Andersson.
Christian och Louise lärde känna varandra genom olika aktiviteter som Synskadades förening i Skåne arrangerade. Men det var först då Louise behövde hjälp med ledsagning över en helg som de fick nära kontakt.
– Då såg han sin chans, skrattar Louise.
För ett och ett halvt år sedan blev de tillsammans och några månader senare flyttade de ihop. Louise Andersson föll för Christians händer. Christian Tiberg för Louises hår. Men inte för hur händerna och håret ser ut, utan för hur de känns.
– Med tiden lär man sig tycka om hela kroppen, och då behöver man inte se den, säger Louise.
Både Louise och Christian uppfattar det som att deras andra sinnen, som till exempel hörseln och känseln, har förstärkts av att deras syn är sämre.
– Som synskadad blir man tvungen att möta världen på ett helt annat vis. Vi är uppvuxna med sinnena utåt, säger Louise.
– Jag tror att man skapar en intuition och att man lär sig att känna av hur andra personer mår på ett helt annat sätt än seende, säger Christian.
När utseendet inte spelar någon roll blir andra attribut desto viktigare för attraktionen.
– Rösten blir framför allt väldigt viktig. Jag föll också för Christians sätt att vara på, hans smarta tankar och idéer. Jag tycker att bra diskussioner kan vara väldigt attraherande och tilldragande, säger Louise.
För snart ett år sedan flyttade Louise från sin hemstad Helsingborg till Christians lägenhet i Kristianstad. Under sin uppväxt hade hon hunnit lära känna Helsingborg och kunde ibland ta sig fram själv utan ledsagare.
– Beslutet att flytta var inte svårt att ta. Jag har längtat hemifrån sedan jag var 15 år, som många andra tonåringar. Men det är klart att jag var lite osäker inför att lämna min hemstad, säger hon.
I Kristianstad går hon inte ut utan Christian vid sin sida. Att han är 18 år äldre än Louise kan ibland skapa förvirring bland personer de möter, men för de själva har åldersskillnaden aldrig varit något problem.
– Vissa kan få för sig att vi är ledsagare och brukare, eller far och dotter. Ingen vågar tro att vi är ett par, och ingen vågar fråga, säger Christian.
– Det är lite synd men man kan inte bli bitter över det. Vi brukar skratta åt det och tycka att det är lite roligt, det är det enda vi kan göra. För min del handlar det också om att acceptera att jag behöver mer hjälp än andra. Det många ser är att jag bara blir omhändertagen, men vi har faktiskt valt varandra, säger Louise.
Att hon inte vågar gå ut ensam ser hon lite som sitt eget fel. Många helblinda kan ta sig fram utan problem, men Louise tror att det också kan påverka ens relationer med andra.
– Jag tror att många blinda som klarar sig själva riskerar att bli väldigt ensamma. Folk tittar och tänker ”vad duktig hon är som kan själv” men går inte fram och tar kontakt. Att be om hjälp har för mig varit en bra början till att få kontakt med andra.
Även om de möter många fördomar och förutfattade meningar har varken Louise eller Christian varit oroliga över att deras handikapp skulle stå i vägen för att hitta kärleken.
– Jag har alltid hoppats att det skulle finnas någon som var så pass förstående, jag har ju vänner som har varit det, säger Louise.
– Det enda jag varit lite orolig över är hur det skulle gå till. Krogmiljön fungerar ju överhuvudtaget inte för synskadade, säger Christian.
En sådan miljö kan lätt bli opersonlig och obehaglig för en person som inte kan se eftersom det är lätt att vara anonym. Då är det bättre och säkrare att försöka träffa någon i skolan eller på arbetsplatsen.
– Då kommer alla sidor fram för eller senare, säger Louise.
Under sin uppväxt i Helsingborg umgicks Louise både med seende och ickeseende och hon har både dejtat killar med och utan synfel.
– Många icke-handikappade vågar inte inleda en relation även som de skulle vilja. Det kanske blir en dejt men sedan tar det stopp. Jag tror att de är rädda för hur mycket de ska behöva hjälpa till och ta hand om den andra. De ser till handikappet och inte till människan, säger hon.
Hon har fått intrycket av att många seende är ytliga och bryr sig för mycket om hur de blir sedda av andra. Därför blir de också mer rädda för att släppa andra nära inpå livet, tror hon.
– Även om de är djupseende är det som att de inte vill kännas vid det. Jag tror att många inte vill uppfattas som svåra för omvärlden. Jag brukar alltid öppna upp mig när jag startar en ny relation. Jag har märkt att jag då får bättre kontakt med människor och jag tror att jag hade kunnat råka mer illa ut om jag inte var öppen, säger Louise.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus