Ingen tröstar en järnlady
Bildmaterial
Patrik Lundberg.
Patrik Lundberg. Visst älskar vi dem? De mjuka hårdingarna till män. Ni vet, de som profilerar sig som grisar, ofta med en karaktär som tar avstånd från feminism, sopsortering och toypudlar. De lägger av brakare på jobbet, blir utslängda från krogen och har varvat internets utkanter.
Hur som helst funkar taktiken. För så fort de gör något med minsta uns av godhet rinner det till hos deras kritiker. Den mjuka hårdingen kanske klappar en kattunge, han kanske hjälper en tant över gatan, han kanske gråter till "Titanic". Det är då han visar sin rätta sida, den ömsinnade pojken som döljer sig i en buses kropp.
Annat är det med hårda mjukingar till män. De som håller sina väninnors hår när de spyr. De som vågar prata om känslor. De som aldrig sa hora.
Kolla bara på Ola Lindholm. Han var chefredaktör för Kamratposten, programledare för "Wild Kids" och ledamot i BRIS. Han var barnens främste förkämpe, en smaragd till svärmorsdröm. En ringa brottsanklagelse senare köade allmänheten för att kölhala herr Lindholm. Och SVT satte honom i karantän.
Om den hårda mjukingen råkar trampa i klaveret bekänner han alltså bara färg; han är ett svin som alla andra och måste genast döden dö.
Samtidigt kan en lirare som Plura Jonsson torska för kokain utan att någon lyfter på ögonbrynet. Det är ju vad vi förväntar oss av en mjuk hårding. Vem bryr sig om lite snö i näsan på en karl som sjunger om kärlekens tunga? Plura har troligen aldrig stoppats från att framträda i public service.
För kvinnor är det tvärtom. En timid jänta tjänar på att hålla mun och fälla tårar på daglig basis. För den dagen hon väl blixtrar till och delar ut en lavett, då haglar hyllningarna. Då visar hon att det finns krut i kvinnan. Då är hon den tuffa bruden i lammförpackning som hon alltid har varit.
Om en till ytan benhård kvinna bryter ihop, då får hon skylla sig själv. Kolla bara på konståkerskan Tonya Harding. Hon gjorde sin första trippel-lutz vid tolv års ålder, hon vek aldrig en tum i sin jakt på ära och berömmelse.
Vid OS 1994 var hon favorittippad, men misslyckades och kom åtta. Tårarna ville inte sluta rinna, men folket hade redan fällt sin dom: hon får skylla sig själv. För ingen tröstar en järnlady.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus