Lagret som räddar liv

Unicef Plads – Det låter lika fräckt som Pennsylvania Avenue, Downing street eller Place de la Concorde. Unicef Plads är i princip en 40 meter lång återvändsgata som slutar framför några magasinsportar i Köpenhamns frihamn. Trots att det är långt från ära och berömmelse så saknar denna asfaltsplätt inte betydelse, för där ligger navet i Unicefs hjälpverksamhet, världskatastroflagret.

Mer. När Helsingörståget passerar stationen Nordhavn är det svårt att missa Unicefs jättelada. Med sin yta på 23 000 kvadratmeter, större än tre fotbollsplaner, är det en imponerande syn.

Bokstavligt i skuggan av det 275 meter långa "Lager 24" hukar kontorsdelen varifrån alla Unicefs hjälpsändningar över hela världen samordnas. Anläggningen i Köpenhamn är Unicefs huvudlager för inköp, packning och distribution. Varje år skeppas cirka 8 500 olika hjälpsändningar ut till behövande i världen. För det mesta går de med fartyg men till akuta katastrof- och krigssituationer flygs förnödenheterna med fraktflyg.

Varje år dör 9, 7 miljoner barn yngre än fem år i Afrika eller Asien. De vanligaste dödsorsakerna är för tidig födsel, lunginflammation, diarré, malaria och mässling. Sjukdomar som det finns vaccin och botemedel mot.

– De nödsituationer som är i fokus för tillfället är svältkatastrofen i Sudan, översvämningarna i Pakistan, efterverkningarna av jordbävningen i Haiti och flyktingsituationen i Kirgizistan, berättar Joan Howe, informationsansvarig på Unicef supply.

Joan Howe är född i Kanada med indonesiskt påbrå, men jobbar sedan tre år på Unicef supplys kommunikationsavdelning i Köpenhamn och hon är väldigt typisk för de som arbetar där.

I Köpenhamn finns cirka 200 medarbetare från 60 länder.

– Vid stora akuta katastrofer, som jordbävningen i Haiti i fjol, ringer vi in extra personal och då kan det vara upp till 400 personer som kämpar här.

Att flyga en hjälpsändning på 100 ton med en fraktjumbo till Afrikas horn kostar ungefär 300 000 dollar, vilket är lika mycket som lastens värde.

– Men lyckligtvis sponsrar flera flygbolag oss och flyger våra hjälpsändningar gratis eller till lägre pris, säger Joan Howe och fortsätter:

– När vi fått en förfrågan ska det ta max 72 timmar innan sändningen är på plats.

Joan Howe pratar fort och energiskt. Innan vi ska titta in i magasinet visar hon en faktaspäckad PowerPoint som tar andan ur en. Men om vi håller oss till hjälpsändningar och överlevnadspaket så började det hela 1953 i källaren på FN-skrapan i New York.

– Det var en filippinsk kvinna som uppfann systemet med färdigpackade katastroflådor. 1962 erbjöd sig Danmarks regering att hålla med lagerlokaler här i Nordhavn, säger Joan Howe.

Vi lämnar den ganska ombonade kontorsdelen och genom en julröd dörr kommer vi in i den del av lagret där hjälpsändningar lastas i containrar.

Vi möts av en svag, men ändå tydlig sågverksdoft.

Nytillverkade trälådor, men även lastpallar, står stapplade oändliga rader och så högt som upp till sju våningars höjd i det varmgula lysrörsskenet .

– Här finns nästan 1 000 artiklar, allt från vattenreningstabletter, första hjälpenutrustning och sjukvårdsmaterial, men också leksaker och sportprylar som fot- och basketbollar, berättar Joan Howe samtidigt som Niels-Bay Lund susar förbi med sin el-truck. På gafflarna står bruna papplådor där man kan läsa att slutdestinationen är Kirgizistan.

Långt borta i det stora lagret hörs en radio:

"There is no political solution

To our troubled evolution

Have no faith in constitution

There is no bloody revolution

We are spirits in the material world" sjunger Sting, en ren tillfällighet kanske, men passade.

– Det är ett organiserat kaos, säger John Roger Nielsen när han visar runt bland de olika paketeringslinjerna.

På hans visitkort står "unite for children", men också "Warehouse Assistant Supervisor".Han har varit här halva sitt liv, sedan 1978.

Vid en linje där man packar leksaker och sportprylar står Mohammed Soidik. Han kom från Frankrike till Köpenhamn för snart 20 år sedan. För några månader sedan var han i Västafrikanska Burkina Faso.

– Jag höll i ett Unicefprojekt som gick ut på att organisera landets egna lagerfaciliteter. Det senaste året har jag även jobbat i de översvämningsdrabbade Pakistan, Liberia och Haiti.

Och det är vanligt att Köpenhamnsmedarbetarna åker ut i världen för att leda och styra olika projekt.

– Just nu är två i Sierra Leone och två i Moçambique där de bygger lagerlokaler, förklara John Roger Nielsen och fortsätter:

– Att våra medarbetare är från så många länder och kulturer är en styrka. Det är inga problem att hitta någon som pratar franska, arabiska eller behärskar en lokal indonesisk dialekt.

På förrådssidan arbetar normalt 40 personer fem dagar i veckan. När det uppstår katastroflägen blir det ett helt annat tempo.

– Vi har 150 listade volontärer som vi kallar in med kort varsel, de flesta är studerande. En del utbildningar har som krav att eleverna ska arbeta minst 20 timmar per termin för någon form av humanitär hjälporganisation.

Vårt rekord är från förra året då vi skulle göra 44 000 paket till översvämning i områdena i Pakistan.

Men man är flexibla. Härom året skulle 200 000 överlevnadslådor sammanställas till Kongo. Då skickades godset till flera olika platser i Kongo. Där anlitades sedan lokalbefolkningen till att plocka ihop hjälplådorna.

– Det finns gott om händer i Afrika som kan packa 200 000 boxar. Vid sådana tillfällen reser personal härifrån ut och leder arbetet och håller i logistiken, de visar helt enkelt hur lådorna ska packas.

På Haiti i fjol fick Unicef mängder av donationer i närområdet.

– Då hyrde vi in 100 personer på plats varav hälften kvinnor. Fördelen med att anställa kvinnor är att då vet vi att lönen kommer med hem till familjen. Män har en tendens att spendera avlöningen innan de når bostaden.

På senare år har allt fler företag förlagt sina teambuildingaktiviteter på depån.

– I stället för att paddla kanot eller något liknade kommer de hit och hjälper oss att packa, och vi debitera dem ingenting.

John Roger Nielsen är som han själv uttrycker det, "grounded" i Köpenhamn " ett par år framåt. Han ska syssla med det nya höglagret som byggs längre ut i Nordhavn. Till sommaren ska hela upplaget flytta för att ge plats åt nya kontor till de sex FN-organisationer som har sina säten i Köpenhamn. Den nya FN-byn ska stå klar 2013.

Jonnie Sörensen har kommit halvvägs med dagens uppgift, att stuva bland annat operationsdukar, tillverkade i Indien, i 507 sjukvårdslådor. På adresslappen står det Myanmar, Burma.

I 22 år har han arbetat här, vilket inte är ovanligt.

– Jobbet är intressant och man känner varje dag att det man gör betyder något, att det gör skillnad. Och sen är det en riktigt god stämning och bra kamratskap. Innan var jag bagare och fick gå upp klockan två på natten, men här jobbar vi mellan sju på morgonen och tre på eftermiddagen och det passar mig mycket bättre.

I en av de åtta lagergångarna passerar vi en stor stack med kartonger på vilka FN:s artikel 28 målats i Unicef-blått på den bruna pappen.

"Make Primary education compulsory and available and free for all"

Fritt översatt: Gör primär utbildning obligatorisk, tillgänglig och gratis för alla.

Strax därefter står vi tillsammans med Joan Howe i ett rum där besökare kan se och känna på innehållet i en del av de 38 olika färdigpackade boxar som finns för olika behov och situationer.

– Det allra viktigaste i ett katastrofläge är rent dricksvatten. En vattenreningstablett som renar 4 - 5 liter vatten, kostar 21 öre, säger Joan Howe samtidigt som hon visar upp innehållet i ett vatten- och hygienpaket.

Det innehåller allt det som behövs för att klara flera veckors vattenförsörjning för tio familjer, bland annat hoptryckta vattendunkar.

– Vi gör allt för att sänka transportkostnaden. Första-hjälpen-väskorna är också med i de första sändningarna till naturkatastrofområden.

På en stor rostfri plåtlåda står det "School in the box". Lådan innehåller allt det nödvändiga som behövas i en skola för 40 elever. Skrivböcker, pennor kritor, skrivböcker och till och med en solcellsdriven radio. Lockets insida fungerar som en svart tavla att skriva på.

Unicef är ojämförligt den största köparen av barnvaccin i världen. De största producenterna av vaccin finns i Indien och förra året skeppade Unicef ut 2,5 miljarder doser vaccin i 99 länder.

– Vårt största leverantörsland är Indien, därefter kommer Schweiz och Belgien, säger Joan Howe.

Faktum är att tio av de 22 största länderna som tillverkar varor och material till Unicef är utvecklingsländer. Svensk industri sålde under 2010 gods för drygt 61 miljoner kronor till organisationen. Ett av dessa är Ängelholmsföretaget HemoCue AB. Förra året sålde HemoCue produkter för 1,6 miljoner dollar (12,1 miljoner kronor) till Unicef.

– De står kanske för en procent av vår globala försäljning, men en procent är också väsentligt och jag betraktar Unicef som en stor och viktig kund, betonar Niels Christiansen som är vd på HemoCue.

– Vi är måna om att hjälpa Unicef i deras arbete. Självklart gör vi det inte gratis, men de pressar ned priserna rätt ordentligt, det är ju en hjälporganisation och de betalar inte lika mycket som vissa av våra kunder i USA.

HemoCues produkter passar bra i länder med decentraliserad hälsovård, primärt i Afrika.

– Våra hemoglobinprodukter är de som dem köper mest av. Med dessa kan man snabb och enkelt diagnostiserar anemi (blodbrist). Det är rätt utpräglat i utvecklingsländer att barn är undernärda och inte har tillräckligt med järn i blodet.

Klockan har hunnit bli tio i tre på Unicefs huvudlager i Köpenhamn och Niels-Bay Lund har last klart sin Kirgizistan-container. Lastbilen rullar ut från Unicef Plads och svänger höger med kurs på fartyget i frihamnen. Ännu en livsviktig hjälpsändning är på väg till nödställda barn.

Göran Stenberg goran.stenberg@hd.se042-489 90 89