Det är vi som bestämmer
Patrik Lundberg. Kim Jong-Il har loggat ut för gott. Västvärlden raljerar över hans tokigheter, hans inskränkningar på yttrandefriheten och nordkoreanernas icke-existerande valfrihet. Med all rätt. Han var ett svin.
Innan skratten har lagt sig borde vi ta tillfället i akt och rannsaka oss själva. Inte för att vi på något sätt kan jämföras med en tyrannisk diktator, utan för att det inte är statsmakten som definierar nationen. Det är befolkningen och hur den förhåller sig till normbrytare. Det är vi.
Så vad tycker vi om olikheter och oliktänkande, egentligen? Här är ett litet urval av vad som kan hända i Sverige under 2010-talet:
Du är en småbarnsmamma från Gnesta. Du tar ett politiskt uppdrag för Sverigedemokraterna. Vad händer? Någon försöker bränna upp din lägenhet. Du tvingas ta skyddad identitet och flytta till hemlig adress.
Du är en somalisk kvinna som bor i Tomelilla. Du bär slöja. Varje dag passerar du en skola. Ett gäng tonårskillar brukar vänta utanför. För att skrika skällsord och kasta sten efter dig.
Du skriver böcker, twittrar och bloggar. Du skriver texter som berör. Därför får du hatmejl från människor som anser att din mamma är ett spritluder. Och de önskar att du och dina barn dör i en "lyckad olycka".
Du är fotbollsspelare. Och öppet homosexuell. När din storebror spelar match i Allsvenskan sjunger motståndarklacken att du tar den i tvåan.
Du skriver normkritiska krönikor i en dagstidning. Du blir hotad till livet, din adress publiceras på högerextrema sajter och du får brev med detaljer om hur du ska straffvåldtas för att sedan hängas i ett träd som man brukade hänga slavar.
Du är aktiv feminist eller anti-feminist. Du är höger- eller vänsterpolitiker. Du vill ge dina barn en könsneutral uppfostran. Du vill ge dina barn en uppfostran enligt de traditionella könsrollerna. Oavsett vilket blir du hotad och hatad.
Så lite ger svenska folket för yttrandefrihet och respekt för våra medmänniskors rätt att vara annorlunda. Ingen verkar kunna avvika från Volvo, vovve och villa utan att få skit för det.
Att staten bestämmer kan man aldrig ändra på. För lag är lag det kan man aldrig ändra på. Och att människor är olika det kan man aldrig ändra på.
Men hur vi behandlar varandra, ja det kan vi ta mig fan ändra på.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus