"Inte god jul till honom"
Torbjörn Svensson. Jag tänker inte säga god jul till honom. No, nej, never. Inte en chans.
Vi går vår traditionella julaftonspromenad på gator i Helsingborg, min fru och jag. Lika traditionsenligt önskar jag god jul till alla vi möter, stora som små, kvinnor som män, stressade som glöggfryntliga.
Jag är en hejare på att heja året om. Jag hälsar på alla jag möter i skog och mark och även på många inne i stan – i synnerhet dem som ser ensamma ut.
Men nu sitter han där på muren. Mannen som ingår i stadens vinddrivna skara och som jag tidigare samma år jagat i väg från fastigheten där vi bor när han stod och försökte bryta upp en källardörr.
Inte god jul till honom, tänker jag med sammanbitna käkar.
Det är lätt att döma och evigt fördöma.
Min frus hjärta, däremot, är i 24 karat. Nästan alla hennes handlingar och gärningar utgår från kärleksbudskapet så som det beskrivs i Bibeln. Hon försöker leva som hon lär och tror.
Jag är inte som hon. Jag kan ibland döma en människa efter första meningen, det händer att jag är långsint utan slut, jag kan i sällsynta fall till och med hata.
Jag har tränat hårt för att bli ödmjukare, mer förstående och tillåtande. Jag tränar ännu, målet är kort och gott att blir en bättre människa, en bättre medmänniska.
Vi närmar oss mannen på muren. Han sitter där och dinglar med benen. Nej, så långt i min utveckling har jag inte kommit att jag ska önska honom god jul.
I avsaknad av tro på högre makter har Stig Claesson varit en av mina husgudar under mitt vuxna liv. Jag har läst alla böcker som Slas har skrivit, hans signatur står på konstverk som hänger på våra väggar.
Slas var inget dygdemönster. Det förstår man om inte förr när man läser hans son Nils bok om honom, "Blåbärsmaskinen". Men Slas, knappast känd som religiös fanatiker, gav sig ändå på att tolka de tio budorden på sitt sätt. Budorden är människans samlade erfarenhet hur vi kan leva tillsammans på detta klot, menade han.
"Det är omöjligt för en enskild människa att helt och hållet leva efter dessa regler. Men gemensamt och tillsammans får vi försöka ha De tio budorden som riktmärken i en förvirrad värld i ett förtvivlat kaos", skriver han på bokens baksida.
Mannen på muren och jag lever i denna värld, i samma stund, på samma plats.
Jag har inte gått en meter i hans skor, jag vet inget om hans bakgrund, om hans liv, tankar och demoner. En kort minut är allt vi tidigare har träffats. Två meningar blev sagda då, båda av mig:
– Vad i helvete håller du på med?! Stick härifrån!
Utifrån detta möte har jag dömt honom, vill nu inte visa honom respekt, vill inte ta steget mot förlåtelse och försoning.
I stället koncentrerar jag mig på att inte möta hans blick.
Slas skriver att de tio budorden kanske är vårt viktigaste arv, oavsett om vi tror att de överlämnades av en gud eller inte.
Min fru gör ingen stor affär av sin tro på kärleksbudskapet, hon försöker bara leva efter det.
Jag har Slas i tankarna och min fru bredvid mig när jag oundvikligen konfronteras med mannen på muren.
Nej, jag bestämmer mig för att gå tyst förbi – trots allt.
Då tittar han upp mot oss, söker våra blickar, spricker upp i ett leende och säger:
– God jul!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus