”Fredagsmys” på en onsdag

Som elitspelare lägger Andreas Fröjd största delen av sin vakna lediga tid på volleyboll. För att få relationen att fungera har han och hans fru Rebecka Fröjd hittat en kompromiss. För dem är onsdagar den kväll i veckan som de viger åt varandra.

Liv och lust. På köksbordet brinner levande ljus och i ugnen puttrar fläskfilén med pesto och vitlök.

– Lite lyxigt blir det, säger Andreas.

För Rebecka och Andreas är onsdagskvällarna heliga. Det är nästan den enda lediga i tiden de har tillsammans mitt i veckan, förutom stressiga morgnar och några trötta minuter innan de somnar på kvällarna.

Sedan drygt två år tillbaka spelar Andreas i herrarnas a-lag i Örkelljunga volleybollklubb. Mycket tid går till träningar, matcher, engagemang i föreningen och pendling fram och tillbaka mellan Helsingborg och Örkelljunga. Denna säsong har han trappat ner något, men tidigare år har han tränat runt tre timmar per dag fyra gånger i veckan. Plus match på helgen.

– Oftast spelar vi på söndagar, och är lediga på lördagar. Men om matchen spelas långt bort åker vi dagen innan och då är hela helgen förstörd. Eller förstörd ska jag inte säga, uppbokad låter bättre, säger Andreas.

– Fast för mig blir den förstörd, skrattar Rebecka.

Egentligen hade han tänkt hoppa av elitlaget under säsongsuppehållet i somras, men när tränaren gav honom möjligheten att träna färre dagar i veckan och själv välja vilka matcher han skulle spela valde han att fortsätta.

– Fast vi har fler lediga kvällar nu håller vi fast vid våra onsdagar. Andreas brukar ibland jobba över, men inte på onsdagar. Det tillåter jag inte, säger Rebecka med glimten i ögat.

– Jag har sagt nej till pubkvällar med grabbarna. Så viktiga är onsdagarna, säger Andreas.

Att vara tillsammans med någon som lägger nästan all sin lediga tid på sin passion har inte alltid varit så lätt. Även om Rebecka själv är sportintresserad kan hon ibland känna sig less på att så mycket av vardagen kretsar kring Andreas träning.

– Jag tycker att det är roligt med volleybollen, men samtidigt kan jag ibland bli så trött på hela karusellen. Livet består ju av mer än bara volleyboll, säger hon.

Andreas har alltid hållit på med idrott. Volleybollen fastnade han för relativt sent i sin idrottskarriär. Han började spela när han var 28 år och har nu i drygt tio år spelat på hög nivå.

Rebecka och Andreas träffades när de jobbade på samma arbetsplats i Lund. Eftersom Andreas spelade i Lugis elitserielag och Rebecka vuxit upp i Örkelljunga, där volleybollen dominerar idrottslivet, gav just volleybollen dem en anledning till att prata mer med varandra. Från första stund märkte Rebecka och Andreas att de hade lätt för att umgås.

– Jag kände att jag kunde vara mig själv fullt ut med Andreas. Och det dröjde inte så länge innan han frågade om jag ville gå på dejt med honom.

Tre veckor senare var de officiellt tillsammans. Men innan dess var Andreas noga med att göra klart för Rebecka hur mycket av hans tid som gick till volleybollen.

– Jag ville verkligen att hon skulle veta vad hon gav sig in på och hur lite vi skulle ses även om vi blev tillsammans.

För Rebecka fanns inga tveksamheter, men det var en tufft i början då de var förälskade men knappt hade någon tid till att ses. Båda jobbade heltid och även om de sågs varje dag på jobbet lämnade det inte utrymme för mer än några artighetsfraser inför kollegorna och de flesta kvällarna i veckan tränande Andreas till sent.

– Trots att jag var inställd på hur det skulle bli rent teoretiskt, blev det i praktiken jobbigare även vad jag hade trott, säger Rebecka.

Efter ett halvår bestämde de sig för att flytta ihop. Andreas flyttade in hos Rebecka och katten Sixten i hennes lägenhet i Lund. När de bodde ihop kunde de i alla fall träffas och vara varandra nära varje dag.

– Så här i efterhand undrar jag om det verkligen hade hållit om vi bott isär, säger Rebecka.

När Andreas började spelade i Örkelljunga flyttade de till Helsingborg i stället för att korta ner pendlingen mellan hem och träning. Från att deras relation i mångt och mycket varit på Andreas villkor och styrts efter hans tränings- och matchschema var tanken att 2011 skulle bli Rebeckas år.

Sedan april driver hon ett eget företag som hudvårdskonsult. För att hon skulle våga satsa på sin egen karriär fullt ut var det tvunget att Andreas stöttade henne och trappade ner på volleybollen.

– Det känns mycket lättare nu när Andreas är hemma mer. När han tackar nej till att vara med på en match känner jag att han gör det för vår skull, säger Rebecka.

Att ha startat eget ser Rebecka som sin chans till att göra karriär. För henne betydde det mycket att Andreas stöttade henne när hon förstod vad hon vill satsa på i livet. Precis som hon har stöttat honom under de tre år de har varit tillsammans.

– I början var jag lite tveksam, för det är ett stort beslut att säga upp sig från en fast tjänst. Men sedan märkte jag att hon hade en fallenhet för det hon gjorde och jag kände att hon verkligen brann för det, säger Andreas.

Just att finnas där för varandra och sätta sig in i varandras intressen tror de båda två är oerhört viktigt för att få förhållandet att fungera.

– Man behöver inte gå in helhjärtat, men i alla fall ha en förståelse för den andras engagemang, säger Andreas.

Under sommarhalvåret, då volleybollsäsongen är över, ser deras vardag helt annorlunda ut jämfört med under vintern.

Plötsligt finns det utrymme till att vara spontan, som att gå på bio tillsammans en kväll mitt i veckan eller åka på släktkalas på helgen. Det är helt uteslutet så länge volleybollsäsongen är igång.

– Ibland kan jag känna att jag inte är i fas. Andreas får det sociala genom laget och även om jag träffar folk i mitt jobb händer det att jag jobbar hemifrån två dagar i rad. Det kan ibland bli lite ensamt.

– Då kan Rebecka vara sugen på att bjuda hem vänner på fredagen, medan jag kanske helst av allt bara vill sitta hemma framför teven och käka chips.

Därför är onsdagskvällarna reserverade för fredagsmys. Bara de har det lugnt och skönt tillsammans behöver det inte vara så märkvärdigt. Lite god mat, ett glas vin och en bra film ihopkrupna i soffan framför tv:n räcker långt.

Även om Rebecka helst av allt skulle vilja att Andreas var hemma fler kvällar i veckan tror hon att det finns fördelar med att inte spendera all ledig tid tillsammans. De tröttnar inte på varandras sällskap när de väl är tillsammans och under säsongsuppehållet på sommaren uppskattar de att äntligen få vara mer med varandra.

– En kollega sa att hon inte fattade hur jag orkade ha en man som tränade så mycket. Visst är det jobbigt, men älskar man någon så står man ut. Att göra slut är inget bättre alternativ, det finns ju inte.

Nästa år funderar Andreas på att trappa ner ytterligare med volleybollen. Han har sagt det förr, men kanske spelar han i en lägre division nästa säsong. Som proffs hade Andreas kunnat träna på dagarna och ändå haft tid över för fru, familj och vänner på kvällarna. Men inom volleybollen är det få förunnat. I Sverige är det bara ett tiotal som kan livnära sig som proffs och ha idrotten som ett heltidsarbete.

– Hade vi haft barn hade vardagen sett helt annorlunda ut. Då skulle jag inte kunna spela på så hög nivå, eller så hade jag varit tvungen att ha en väldigt förstående fru, säger Andreas.

– Det hade aldrig fungerat, då hade jag känt mig som ensamstående mamma, säger Rebecka.

Cecilia Franck cecilia.franck@hd.se042-489 91 00