Dumbo – bykänsla mitt i New York

Ett stopp österut från Manhattan ligger det mest lockande på New Yorks trendkarta. Längs East River, inklämt mellan två ikoniska brofästen, sträcker Dumbo ut sig. En gång ett mörkt och härjat industriområde – i dag en av stadens snabbast växande stadsdelar.

Mer. På andra sidan floden smälter storstadsbruset fort bort. Det enda som påminner trumhinnorna om att vi fortfarande är i New York är stadens egen musik. Ljudet från tunnelbanan som skär i öronen.

Mellan Manhattan Bridge och New Yorks äldsta hängbro, Brooklyn Bridge, ser kulisserna ut som de har gjort sedan området var centrum för färjetrafik och industrier. Varsamt renoverade lagerbyggnader på trasiga kullerstensgator med gamla rälsstumpar är som fossil från en svunnen tid.

Under 1970-talet var Dumbo många konstnärers hemvist. Namnet är en akronym för Down Under the Manhattan Bridge Overpass. En fånig förkortning som sägs ha uppkommit i ett försök att avskräcka fastighetsföretag från att vilja köpa upp bohemernas loftutrymmen. Det hjälpte inte.

I dag är Dumbo på allas läppar. Hit, till denna lilla del av Downtown Brooklyn, lockas butiksägare, designers, konstnärer, krögare, möbeltillverkade, till och med barnfamiljer. Folk med koll.

– Här är det rätta stället att hänga på, säger Khirey Sullivan, som står i kvarterets herrklädesbutik NOS.

För drygt tio år sedan pratade New Yorkborna om att Dumbo skulle bli hippt. ”The next big thing”.

– Alla bestämde sig för det, men i stället poppade Williamsburg upp på trendkartan och hann före. Det blev otroligt populärt och det hände över en natt, bara sådär, boom, säger Becka Citron, designansvarig för möbel- och klädbutiken Modern Anthology.

Enligt Becka Citron är det läget och den speciella karaktären som gör området unikt.

– Det var vad som drog mig hit, ett stopp från pulsen i city till en spirande plats som håller på att återfödas, säger hon.

Det går inte att ta miste på att det vilar något speciellt i atmosfären. Kontrasten till Manhattan är stor. Förr stod Brooklynbarnen och tittade med stora ögon, förbi de upplysta broarna om kvällen, och drömde sig bort när de såg skyskraporna glittra på andra sidan floden. Men det var längesen. I dag har Dumbo med sina välbevarade inslag av nostalgi, nya chica lokaler och attraktiva bostäder en egen lyskraft.

– Centrala New York är för stökigt. Här sjuder det av liv, men utan stress och hård attityd. Nattklubbarna har ännu inte hittat hit, berättar Becka Citron.

På denna sida East River finns bykänslan mitt i storstaden. Den som bara lekande barn och viftande hundsvansar kan ge. Den lite mjukare sidan har mycket att göra med att kvarteren vaknar sent till liv. I motsats till vad man skulle kunna tro är den här bubblande stadsdelen lite av en sjusovare. Inte förrän efter lunchtid öppnar butikerna och folk strömmar ut på gatorna.

– Det är en av fördelarna med Dumbo, att vi skalar bort en stor del av storstadsstressen och ger oss själva tid för annat, säger Khirey Sullivan.

Något som kanske förklarar varför ryktet om ohövliga New Yorkbor inte stämmer in här.

Vid korsningen mellan två av huvudgatorna, Front Street och Jay Street, ligger ett välkänt vattenhål. Innanför dörren, en trappa ner till restaurangen och margaritabaren Pedro’s, välkomnas besökaren av dofter från det mexikanska köket. I 60 år har Dumboboinvånarna sett haket som ett alternativ till sina vardagsrum. Bakom bardisken står Rose Rodriguez och bereder två av ställets beryktade mojitos. Född och uppvuxen här har hon upplevt förändringen.

– Dumbo var rätt farligt förr, men de senaste åren har det hänt mycket. Dit konstnärerna flyttar följer bostadsmarknaden förr eller senare efter. Pedro’s har alltid varit populärt att hänga på, men vi har också varit ganska ensamma på kartan. Nu dyker här upp nya ställen och krogar hela tiden.

– Vi försöker att hålla oss till ett enkelt och ärligt koncept. Det är sådant som går hem. Pedro’s har historia, men är också en fusion av gammalt och nytt. Precis som människorna omkring oss och lite som Dumbo själv, filosoferar hon.

Ett annat ställe med historia är Jacques Torres på Water Street. En chokladfabrik med tillhörande butik belägen i en kulturmärkt byggnad. År 2007 utsågs Dumbo till New Yorks 90:e historiskt skyddade landmärke.

– Det är därför som här finns så tydliga anor från förr, berättar Troy Odell medan han värmer upp en kopp av ställets specialitet, Hot wicked spicy chocolate.

– Tro mig när jag säger att det är en guldsaga. Dumbo har blivit som ett Silicon Valley i miniatyr, fortsätter han och berättar om hur hela stadsdelen köptes upp i slutet av 1970-talet när den var som mest nedgången.

Största delen ägs i dag av en och samma man, David Walentas på fastighetsbolaget Two Trees. Han såg potentialen i de råa kvarteren och gav dem nytt liv. Men dagarna då konstnärerna höll till uppe på vindsloften har sakta bleknat bort.

När kaffekedjan Starbucks öppnade blev det uppenbart att Dumbo hade klivit ombord på förändringarnas tåg. I dag är det en av New Yorks fortast växande stadsdelar. De drygt 5000 invånarna blir snabbt fler.

– Här är perfekt, men jag lovar att om några år är området övergött och det kommer att göra att charmen går förlorad, säger en kund i kaffekön.

I takt med att bostadspriserna stiger flyttar allt fler förmögna invånare hit och de ursprungliga invånarna trängs ut.

– Till och med yuppies från Wall Street börjar inse tjusningen med att bo här, en bit från Manhattan, med nära till jobbet. Dumbo är på väg att bli det nya SoHo, säger Khirey Sullivan.

Även dagsbesökare fascineras av den groende stadsdelen. Det postindustriella nästan lite spöklika bemötande som Dumbo ger utvecklas snabbt till något mer. När skymningen faller och solen börjar närma sig brytpunkten vid New Yorks skyline är området som vackrast.

Nere vid vattnet, i Brooklyn Bridge Park, bryts solstrålarna genom en inglasad karusell. Där samlas generationer och blir som barn på nytt under en åktur på hästryggen. Flera gånger i veckan klättrar nygifta runt på stenarna framför Manhattan Bridge där fotografer jagar det perfekta ljuset. Konstnärer söker sig hit för att porträttera broarnas olika humör. Under de enorma viadukterna står förälskade par och väntar på att skrika ut sina kärleksförklaringar samtidigt som tågen dånar förbi ovanför deras huvud.

Det är inte för inte som folk väljer att gå i bohemernas fotspår. Inramat av de båda broarna är Dumbo lite av ett konstverk i sig själv. Och varje dag innebär nya penseldrag.

– Det är spännande att få vara med om, men många stadsdelar blir för populära för sitt eget bästa. Dumbo mår bra nu. Det hade varit fint att få behålla det såhär, säger Rose Rodriguez.

Här ligger det:

Linn Dupont linn.dupont@hd.se042-489 91 92