Mellan två världar
Bildmaterial
Patrik Lundberg.
Patrik Lundberg. I helgen anordnade förbundet Allt åt alla en överklassafari till Solsidan. "Odla ditt klasshat" var parollen och ungtuppar i kotlettfrillor välkomnade resenärerna med äggkastning och slagord.
Nu får vi ta det här för vad det är: ett pr-trick för att sätta samhällets klyftor på agendan. Det betyder inte att det är okej att göra narr av människor med ekonomiska privilegier, eller för den delen att kalla resenärerna för kommunistfittor.
Själv är jag ett svennepäron mitt mellan rödskinn och blåblodiga och jag vill börja skrika och slåss varje gång jag tänker på hur folk bemöter varandra.
Jag minns min 20-årsfest. Jag och en kompis hade bjudit ett hundratal vänner, allt från punkrockare och veganer till golfspelare och egenföretagare. För oss var det en självklarhet att fira med våra nära och kära, oavsett åsikter.
Men hatet glödde i båda läger. På fotbollsträningarna ryktades det om att någon skulle hyra en strippa för att provocera vänsteranhängarna. På kulturföreningen rustade de för mayhem.
Ja, ni förstår nog hur det slutade. De bombade varandra med slagord och jag slets i stycken.
Så är det än i dag. Om jag ska bjuda hem folk måste jag fundera på vilka som passar ihop och inte. Och när jag umgås med en typ av människor får jag höra skit om deras motpol och tvärtom.
Alla snackar om att Jantelagen styr Sverige och svenskarna. Dra den om Snövit också.
Vårt största problem är att folk inte vill förstå varandra. Att folk aldrig går ur sin komfortzon. Att folk främst identifierar sig med sin politiska färg eller etnicitet.
Många av mina vänner delade Aftonbladets artikel om överklassafarin på Facebook. Hälften tyckte att resenärerna var ett gäng ägg, resten att det var Solsidaninvånarnas eget fel och ingen annan åsikt fanns där emellan.
Då har vi inte ens talat om jämställdhetsdebatten. Är du feminist är du ett as, är du inte feminist är du också ett as. Jag kan omöjligen förstå hur sådana förhållningssätt ska skapa ett samhälle värt att leva i.
Visst glädjer det mig att vi inte bor i Nordkorea och hela den biten, men någon måtta får det väl vara?
Håll käften och ät er gröt!
(Och kom inte tillbaka förrän ni har blivit snälla.)
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus