Allt har sin tid
Bildmaterial
Sudentliv. När man har varit borta på utbytestermin i ett halvår finns det ett antal frågor som återkommer när man träffar vänner och bekanta igen. ”Hur har du haft det? Hur känns det att vara hemma? Det måste vara jobbigt att komma hem till det här vädret.” Svaren blir nästan inövade efter ett tag och sanningen är att jag fortfarande inte vet hur jag egentligen bör svara. Ja, hur känns det egentligen att vara hemma? Det är blandade känslor, ’bitter sweet’ kan man säga. Men hur förklarar jag det?
I ett halvår har jag vaknat till solsken oftare än en grå himmel; bott ett stenkast från stranden istället för utanför Furutorpsparken; tagit en promenad längs kustremsan istället för i en skog där växtligheten sovit sen september; valt puben före myskvällen och stranden före pluggandet. När jag var mitt uppe i det ville jag inte tänka på hur det skulle vara att lämna livet i Australien. Men ju närmare datumet kom för hemresan, desto mer kunde jag acceptera tanken på att lämna det bakom mig. Sanningen är att det kändes helt naturligt att åka hem.
Jag tror att jag har jag kommit ett steg närmare en viktig insikt. Tjusningen med att leva just där jag är. Visst, i jämförelse med Sydney så är Helsingborg kanske inte alltid så glammigt, men det handlar inte om det längre. Det handlar mer om resan man gör i sig själv. Och när man inser att den finns inombords så behöver man inte känna att något tas ifrån en bara för att man lämnar en fantastisk plats. Istället förvandlas allt till minnen som stannar kvar.
Utan ett slut finns inget utrymme för en ny början. Och precis som jag älskar att resa så älskar jag att komma hem, här finns en trygghet som inte kan hittas på någon annan plats i världen. Trots att jag redan planerar nästa resa så kan jag ärligt säga att jag är precis där jag vill vara. Ingen del av mig vill byta ut den här sista terminen i Helsingborg mot något semesterparadis. För vad som än sägs om underbara platser i världen så kommer det ändå omkring till människorna som du delar dem med. Själv har jag haft turen att ha med mig de viktigaste hem till Sverige. Minnena från den här tiden stannar hos oss för alltid och ingen iskall grå vintermorgon kan ta dem ifrån oss. Den morgonen bäddar snarare för nya minnen på en plats jag känner väl och med en framtid som ännu är oklar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus