Beröring som berör
Apropå att Thorsten Flinck lade sin hand på programledarens rumpa i Melodifestivalen i lördags - och sen blev en sån snackis på jobbet. Men hårdkokta män och lättklädda kvinnor finns det i mängd på film och tv. Ändå reagerade vi så kraftigt på Flincktryckaren. Författaren Katerina Janouch tycker det är rätt bra att vi inte skrattar bort allt.
Bildmaterial
Plumpt, sexistiskt eller harmlöst?
Torsten Flinck i schlageryran.
Författaren Katerina Janouch är född i Prag och kom till Sverige 1974. Hon har skrivit ett 40-tal böcker och är utgiven på 17 språk. För många tidningsläsare av bland annat Expressen, Vecko-Revyn, Må Bra, Amelia, och Tara är hon även känd som journalist och sexrådgivare.
Mer. Har vi andra spelregler i direktsändning och mitt i verkligheten, än på film och i tidningar?
– Reaktionerna beror förmodligen på att det var en konstellation av en äldre man och en ung kvinna, som vi är känsliga för. Det signalerar ett patriarkalt samhälle, där äldre kända män tycker sig ha friheten att ta för sig av unga kvinnor. Det är själva strukturen vi är allergiska mot.
– Det visar också hur män tror sig ha rätt över kvinnors kroppar och många kvinnor får känna av det här när de är ute på krogen. Att dom blir tafsade på och gränserna överskrids.
Så om Eric Saade 21, hård-kramat Gina Dirawi 21, hade det varit mindre uppseendeväckande?
– Ja. Det hade uppfattats mer jämställt och kompis. Men om han gjort det på ett nedsättande sätt, hade man kanske uppmärksammat det.
Hur får vi beröra varandra utan att det uppfattas sexistiskt och plumpt?
– Jag tycker man ska respektera människor vi inte känner och det gäller lika för både kvinnor och män. På Twitter exemplifierade jag: säg att Carola varit Thorsten Flinck i team med Björn Gustavsson, då hade vi skrattat. För när kvinnor tar på sig manliga beteenden betraktas det ofta som något positivt.
Vad går absolut inte för sig?
Människor har olika skyddszoner. En del är oerhört skeptiska inför beröring och kanske inte ens kramar en familjemedlem. Andra är generösa. Det är svårt att veta och därför ska man vara försiktig. Sverige är inget land där folk kastar sig om halsen på varandra.
Nya svenskar har fört in andra umgängeskoder och beröringstabun. Hur undviker man att någon gång trampa i klaveret och kränka den privata integriteten?
– Vi kan inte undvika det. Att vara människa är att ständigt trampa i klaveret. Men då kanske det är bra att vara ödmjuk och säga att man inte vet vad som är okej i det här sammanhanget. Man kanske inte hela tiden ska tro att man vet och kan allt.
Och om Thorsten Flinck lagt sin labb på Björn Ranelid i stället?
– Det hade nog inte blivit lika mycket rubriker. Män är jämbördiga. När det gäller den typen av manlig kroppskontakt som fotbollsspelare visar finns det inget över- och underläge. Hela kränkningsdiskussionen uteblir eftersom det inte finns några könsstereotypa mönster män emellan. Det finns inget förövare- och offer-perspektiv som i den här tafsningen.
Men Thorsten lär ha varit ombedd att ge en "Thorstenkram". Hur långt får man gå för att skapa "bra tv"?
– Det kanske förväntas att han ska vara en bad boy, gränsöverskridande och bohemisk. Då har på sitt sätt även han utnyttjats och blir ett offer.
Är vi svenskar sippa eller håller vi bara styvt på vår gamla dubbelmoral?
– I mångas ögon är vi väldigt frisläppta. Vi badar nakna och går nakna hemma. Stämpeln "den svenska synden" och hela 60-70-talets sexuella frigörelse finns i bagaget och sexualattityden är splittrad. Dels är vi naturbarn. Å andra sidan är det mycket som är hemligt, fult och förbjudet. Det finns en schizofren syn på sexualitet och beröring.
– Helt klart är vi präglade av vårt klimat, av kylan och mörkret och ensamheten. Men vi åker ju också till andra länder och ser hur de beter sig där. Det blir kanske ett slags krock. Inne i oss själva. I Östeuropa, där jag kommer ifrån, har man en mer liberal syn på kärlek och sex. Där tycker man att svenskar är petimätriga och moralistiska. Hetsar upp sig över skitsaker. Och Flinckhistorien har fått en överdriven betydelse. Men det har en sorts symbolvärde och jag tycker det är rätt bra att man inte bara skrattar bort allting.
Gina Dirawi hotar med att hämnas i kväll. Den som tittar får se. Vad?
– Hon kanske ska höja sig över detta och inte kladda vidare i den här affären.






