Bäcken är som ett orkesterstycke
Bildmaterial
Bengt Hertzman. Bäcken föds på myren bland frusen starr högt uppe på åsen. Den omsluts av en tilltalande blandskog där björk, gran och tall nästan skapar norrlandskänsla. En ovanlig skog numera där talltita och stjärtmes fortfarande bor. Vi står i en snötäckt glänta och hör en svartmes spröda lockläten.
Redan som pojke sökte jag mig gärna till bäckar, slog följe med dem för att av nyfikenhet se vart de var på väg eller kom ifrån. Det finns många fina vattendrag att upptäcka som Rössjöholmsån, Skärån, Bäljaneå och Hallabäcken. Passa på nu när marken är frusen och gör en vandring längs dem. Du har till och med chans att möta utter!
Bäcken som vi följer denna dag heter Körslättsbäcken och börjar sin färd på Söderåsen. Ljudet av vattnet har alltid en lugnande verkan på mig. Strömmen småpratar oftast muntert men där finns nyanser som får mig att tänka på klassisk musik. Där vattnet försvinner in under is och stenar blir tonerna dova och allvarliga som en symfoni av Sibelius.
Efter någon kilometers vandring kastar sig bäcken utför åsens brant i ett av Skånes högsta vattenfall som nu har frusit till väldiga skulpturer av is. Inne från isen hörs ett svagt ljud av droppande vatten som ger mig associationer till pianostycket Spiegel im Spiegel av Aavo Pärt. Vinden hörs dra i bokarnas kronor uppe i branterna och en övervintrande stor flock ringduvor lyfter med ett ljud som är bullrigt i sammanhanget.
Vattnet har under årtusenden grävt en djup ravin vars bergväggar är klädda med vintergröna ormbunkar. Kylan har ännu inte fått hela bäcken att frysa så här kan strömstaren ännu dyka efter föda. Det strömmande vattnet för ett lågmält samtal med marken under sin färd. Det påverkas berggrunden och fylls på från underjordiska källor och grundvatten på sin väg mot havet. Sedan faller snön eller regnet på myren och allt börjar om. Vattnet är ständigt i rörelse, ett evigt kretslopp i det föränderliga landskapet. Mängden vatten konstant sedan tidernas begynnelse så tro att vi kan skapa nytt. Vörda det som planetens kanske största under.
Vi vandrar ut i ett fruset slättlandskap genom sandmarker skapade när den förra inlandsisen drog sig tillbaka. Där Körslättsbäcken förenar sig med bäcken från Klöva Hallar far en kungsfiskare iväg som en blå projektil. Den kallades förr isfågel men är beroende av öppet vatten för att överleva vintern. Vid Västra Sönnarslövs kyrka trotsar en flock starar vintern. En vacker blå kärrhök glider över fälten och en svart katt njuter av solen i lä av en häck där pilfinkar tjattrar ivrigt. Havsörnsparet har hittat en uppåtgående luftström som solen skapat. Det är faktiskt en aning av vårvinter i luften.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus