Bland kungligheter och vanlijhjärtan

Snart 90-åriga Ella Fejne har mött både kungligheter, kändisar och politiker som tagit sig en kopp kaffe och en kaka på Flickorna Lundgren. Men det är inte de som gjort de största avtrycken. Det är i stället människor som kom till Skäret för att ta sig en fika efter en hård arbetsvecka, för att få en stunds avkoppling i det som en gång var familjen Lundgrens sommarstuga. Nu har hon skrivit en ny bok om sina upplevelser.

Efter 60 år som servitris och 75 år som en av Flickorna Lundgren är Ella Fejne fortfarande i gång. Nästan varje förmiddag tar hon sig en tur till kaféet för att plocka blommor och arrangera dem i vaser. Numera är hon ganska inkognito bland de yngre besökarna. Men det händer att en och annan kommer fram för att prata minnen.

1988 lämnade hon över verksamheten till sonen Mats Fejne och fick då tid att ägna sig mer åt trädgård, resor och att skriva. För 20 år sedan skrev hon sin första bok, "Minnen och erinringar från fem årtionden på Skäret". Den tillägnades de två äldsta barnbarnen och nu tyckte Ella att det var dags att skriva en bok till de två yngsta barnbarnen.

Egentligen var det ett föredrag om sitt liv på Flickorna Lundgren som satte igång hela skrivprocessen. Nuförtiden brukar hon inte hålla föredrag, men eftersom det var i Jonstorp och i den gamla banklokalen tackade hon ja. Och det blev en enorm respons.

– Det blev en sådan värme från publiken, flera av dem ringde och skrev brev. Jag satte mig ner på morgonen efter och skrev, säger Ella.

Men det var nära att det inte blev någon ny bok. En dag var texten som bortblåst och allt som Ella skrivit under våren 2011 var borta. Datorhaveriet fick till följd att barn och barnbarn fick nys om hennes projekt och nu fanns det ingen återvändo. Direkt satte hon sig ner för att skriva om de första sidorna och sedan rullade det på. Tidigare skrev hon bara på kvällarna, nu blev det även under dagtid. 30 sidor blev 80 sidor och för några veckor sedan kom boken ut.

Något förlag brydde sig inte Ella om att kontakta. Med hjälp av goda vänner och familj har hon gett ut den själv. De första som fick läsa boken var barnbarnen och därifrån fick hon det bästa betyg hon kunde få.

– Jag kunde inte släppa den, jag sträckläste, ringde mitt barnbarn Cecilia och berättade morgonen efter hon fick boken.

Titeln är; "Det är serverat, kaffet och historien. Flickorna Lundgren på Skäret 1938–1988" och inkomsterna från den ska gå till trädgården på Skäret. Växterna där har fått allt större betydelse för Ella, speciellt efter systerns Martas död. Det var hon som skötte trädgården och Ella hade en annan roll, den ekonomiska.

– Jag behövde aldrig bry mig så länge Marta fanns, hon hade känslan och kunskapen. Men jag har alltid varit intresserad av växter och lärde mig tidigt de latinska namnen. Jag hade också egen trädgård i Helsingborg.

Egen trädgård har hon även i dag. Fritidshuset i Rekekroken blev åretruntbostad när maken Martin Fejne gick bort för 17 år sedan. När hon dessutom gick med i Kullabygdens Trädgårdssällskap blev fritidsintresset även en social viktig del av hennes liv. Att vara 90 år innebär att många av vännerna och syskonen är borta och nu har hon funnit nya vänner.

– I sällskapet finns så många trevliga människor, det är opretentiöst och trevligt.

I boken återkommer Ella ofta till sina föräldrar, som drev ett lantbruk utanför Döshult. Kanske är det för att hon ju äldre hon blivit insett vilken påverkan de haft under uppväxten.

– De hade en väldig stabilitet och en inneboende kärlek, säger hon.

Utan föräldrarna hade det inte heller blivit något Flickorna Lundgren. Modern, Anna, uppfostrade sina sju döttrar att ta hand om ett hem och det fick de användning för senare när kaféet kom igång. Fadern, Alexander, ropade in stugan på en auktion för 150 kronor på 1920-talet. Först användes den som sommarstuga, men i slutet av 1930-talet blev det bistra tider och valet stod mellan att sälja eller hitta på något.

Och nog hittade systrarna Lundgren på något. De äldsta systrarna hade sett bilder på kaféer i engelska tidningar och de satte igång att fantisera om att göra något liknande på Skäret. Då var Ella, som är yngst i syskonskaran, bara ett barn och satt mest och lyssnade på planerna. 1938 tog familjen steget att starta sommarkafé och redan då fick Ella hjälpa till.

– Jag vispade tårtor, smorde formar och gjorde degar, berättar hon.

Då trodde hon inte att hon 75 år senare skulle vara med om ett slags framgångssaga, som dock gått både upp och ner under åren. Det har varit stridigheter mellan systrarna, en del tuffa somrar och nu senast i vintras kom konkursen.

– Det som hände i vintras var fruktansvärt. Jag tänkte hela tiden att det måste ordna sig.

Det gjorde det, och Mats Fejne kan fortsätta driva Flickorna Lundgren. Kanske tar nästa generation över i framtiden? För i sommar ska tre av de fyra barnbarnen servera.

Vi backar i historien, till 1930-talet. Då var det inte många som trodde att sju unga kvinnor kunde driva ett eget kafé. Men föräldrarna uppmuntrade sina barn och hjälpte till på olika vis. Alexander Lundgren stod fast vid att stugan skulle se ut som den alltid gjort, i korsvirke och med halmtak. Den fick inte byggas ut. Han såg också till att de kunde köpa till mark så att gästerna kunde sitta i solen på eftermiddagen och njuta av havsutsikten.

Denna miljö har bevarats under åren som gått och det tror Ella är en av anledningarna till att gästerna fortsätter att komma hit. Hon har träffat mängder med människor under årens lopp, både kända och okända. Inte minst kungligheter. Under många år var Flickorna Lundgren en given utflyktsort för kronprinsen Gustav Adolf, som senare blev kung. Men det finns många andra gäster som fastnat i Ellas minne.

– Det är så många människoöden som jag sett och delat. Det är dem jag tänker på mest.

I boken om Flickorna Lundgren finns mängder av minnen från de 75 åren på Skäret. Ella kan berätta i timmar om möten, händelser och utvecklingen av rörelsen. En del av dem har haft större betydelse än andra, som att de fick en väg som gjorde att gästerna kunde köra dit, alla bussresor under 1980-talet, du-reformen, filminspelningar med Edvard Persson samt utmärkelser, rim, dikter och hyllningar i gästboken

– Man blev tagen av allt folk skriver, säger Ella och berättar att alla fina ord var till stor hjälp efter en tuff dag med mycket spring och bärande på brickor fulla av kaffekoppar och kakfat.

Föräldrarna gav inte bara systrarna Lundgren trygghet och omtanke utan delade även med sig av en stor en kärlek till Skäret och stugan som de kallade för "Tjället". En kärlek som växte sig så stor stark att Ella lämnade ett spännande och annorlunda liv i USA för att komma hem och arbeta på caféet.

– De ville att jag skulle stanna och göra en kokbok. De kunde inte förstå att varför jag skulle resa till det där caféet, säger Ella och skrattar.

Det började med att hon följde med sin syster och svåger på en resa med båten Gripsholm till USA. På vägen dit delade hon hytt med en kvinna som ägde ett hotell i Chicago. De fann varandra och höll kontakten, vilket slutade med att Ella senare erbjöds ett jobb i USA.

Det blev att ta båten över igen, den här gången med ett fraktfartyg och hon fick stiga ombord mitt ute på Öresund. Efter tolv dagar var hon framme i Portland-Maine.

– Jag tog tåget genom ett höstfagert Amerika till Chicago, minns hon.

Där började hon arbeta i en familj, eller snarare hos ett par. Hon skötte hushållet och inte minst fick hon göra snittar till olika bjudningar. Snittar gjorda av ingredienser från konservburkar. Mannen i huset var nämligen grossist i konservbranschen. Detta innebär att det fanns mängder av konserver att använda sig av och det gjorde Ella.

Det var dessa recept som hon skulle göra en kokbok av, men så blev det inte. Istället kom kärleken in i bilden och det var under en tid då Ella funderade mycket på vad hon skulle göra med sitt liv och säger själv att hon var lite vilsen. Stanna i Sverige och arbeta på caféet eller åka ut i världen?

– Jag träffade Martin och kom till ett färdigt hem. Han var änkling och hade Winni som då var tio år, vi har alltid haft ett gott förhållande.

Några år senare föddes sönerna, Mats och Anders och åren rullade på med arbete på caféet på somrarna. Från maj till september var det långa dagar med mycket arbete och vintrarna ägnades bland annat åt vävning, ofta sittandes i en källare eller jungfrukammare.

– Jag har vävt mycket i mina dagar. De flesta dukar, gardiner och förkläden till Flickorna Lundgren. Det är bara två år sedan jag sålde väven. Jag byggde ut här för att kunna ha väven och samla familjen, säger Ella och pekar ut mot ett rum med stora fönster.

Hon hämtar också en trasmatta i ljungrosa som hon visar upp. För övrigt den enda mattan som hon sparat till sig själv. Allt annat har hon gett bort eller så finns det på Skäret.

Ella har slutat med vävningen, men vissa andra saker ger hon inte upp i första taget, trots problem med benen efter två lårbensbrott. Gymnastiken varje vecka är mer eller mindre helig och är det fint väder går hon en sväng med stavarna. Att resa och se sig om i världen är också något som Ella unnar sig. Så sent som i påskas var hon och Winni Fejne i Kina.

– Jag lever för dagen och tar livet som det kommer. Det är bara att vara tacksam för att fysiken håller.

Ann Richardsson