Drottningen, katten och jag

Elsa-Lill har visserligen inte suttit lika länge på tronen som Queen Elizabeth. Men hon är ändå den obestridliga härskarinnan i sekelskiftesvåningen. Ja, även när vi råkar befinna oss på vårt eget Balmoral i Hullaryd. Då flyttar hon automatiskt över regentskapet dit.

Som tvåa i familjen kommer katten. Han heter egentligen Carl Kenny Folke Hubertus men lystrar till namnet Kompis.

Sist kommer jag.

Det är inte utan att jag för det mesta känner mig som prins Philip, där jag går tre steg efter.

Jag har alltid varit en snäll man och det har den sluge katten förstått. I synnerhet när det gäller mat. Då är han lika insmickrande som arvingen var under skoltiden. Lagom till vinterns alpresa fick denne yngling alltid något milt i rösten för att få farsan att lätta på börsen.

– Pappa, skulle du kunna tänka dig...

Katten är likadan. När han är hungrig, och det är han jämt, kommer han och stryker pälsen mot mina ben.

Följden av den abnorma aptiten har blivit ett tämligen välväxt pälsdjur och slitna byxben.

Ordet "tjock" får jag definitivt inte ta i min mun för det klassar Elsa-Lill som mobbning mot det stackars djuret.

Nyligen besökte jag Djursjukhuset för att köpa nytt specialfoder à 590 kronor säcken. Försäljaren undrade om katten åt diet- eller bantningsfoder?

– Dumt att chansa. Ta båda, sa jag för att vara på den säkra sidan.

Men katten nöjer sig inte med dessa foder.

Häromveckan i Hullaryd kom han springande med en sork i gapet som han därefter glupskt käkade upp på Casa Rosadas gårdsplan.

Försynt och indiskret är han inte. På natten några timmar senare vaknade jag av att Elsa-Lill fullkomligt roterade i sängen alltmedan hon skrek högljutt.

Katten hade fångat en mus som han höll på att likvidera i våra sängar.

Musens liv stod inte att rädda – trots Elsa-Lills tappra hjälpinsats.

Under våra middagar är det självklart att katten ska sitta med. Så har Elsa-Lill bestämt. Han sätter sig förväntansfullt på stolen intill henne med framtassarna på bordet och låter sig serveras smakbitar på en linneservett.

Dyrt ska det va'.

Oxfilé och torskrygg är favoriträtterna.

Jag, denne Hullaryds prins Philip, har accepterat situationen och protesterar inte längre eftersom jag är den ständige trean.

Fan vet om Queen Elizabeths katt kan ha det bättre?

Kenny Lindquist
kenli.lindquist@gmail.com