Tankar på en parkeringsplats

En tom parkeringsplats en försommarmåndag. Klockan är inte ännu öppningsdags och jag sitter bakom ratten och väntar. Glor på måsarna som flaxar ovanför den igenbommade hamburgerrestaurangen.

Lillasyster har än en gång vaknat i arla morgonstund och innan kommersen dragit igång för dagen har vi hunnit med att äta två frukostar, röja undan i köket, baka bröd, duscha och byta ett par bajsblöjor. Det är därför jag kan hänga på låset utanför den stora leksakskedjan.

Hon fyller ett år nu, vår lilla unge och jag ska köpa presenter från oss, mamma och pappa. Fast egentligen har jag ingen lust. Vardagsrummet är redan översvämmat av saker i starka färger. Det mesta ärvt av kusiner, syskon och kompisars barn. Men även en ansenlig mängd nyköp. Det är bultbrädor och Duploklossar, gosedjur och säkert tio olika bitringar som också är skallror.

Vår dotter gillar sina leksaker, men tycker bäst om att rota i kylskåpet. Hon låtsasdricker från saftflaskan, lyfter ut tuberna med dressing och chokladsås och låter sin femkronorsbjörn från Ikea bosätta sig på nedre hyllan.

Ettåringen behöver verkligen inte mer. För henne är allt som vi tycker är skräp, eller vanliga vardagsprylar, spännande nog.

Bäst hittills, alla kategorier, har varit tuben med extrafet hudkräm som hon adopterade efter att jag hade smort in hennes små torra armar. Den blev en riktigt kär vän. Under en dryg månad gjorde hon allt med tuben i handen. Åkte vagn, åt lunch, hälsade på morfar, somnade för natten. Nu är den borttappad, förmodligen i ett köpcentrum. Eller i en regnvåt skog. Lillasyster är inte sig lik.

Leksaksaffären har öppnat, men jag sitter kvar i bilen. Tittar på människorna som strömmar till. Plötsligt kommer det där vemodet över mig.

Ett helt år har gått. Jag kan inte förstå. Det är ett år sedan jag, efter ett planerat kejsarsnitt, vaknade ur narkosen och fick träffa min flicka för första gången. Full av sladdar lyftes hon över till mig. Så liten att hon rymdes i mina händer. Så tunn att jag knappt vågade hålla om henne där i mitt omtöcknade tillstånd. På bilderna som den nyblivne trebarnspappan har tagit ser man hur drogad jag är. Fullkomligt ovetande om vad det kommande året skulle bära i sin famn. Fullkomligt lycklig.

Jag tar upp mobilen och skickar ett sms till sambon, som tagit bebisen med till sin mor för att fika.

"Är på Toys'R'us och tittar på present. Hälsa farmor! Kram"

Jenny Petersson
jenny.petersson@hd.se 042-489 91 92