En kamp med starka familjeband

OS-statusen är historia sedan länge, men sporten utövar fortfarande stark dragningskraft på sina utövare. I dragkamp kan lidandet bli utdraget eller slinka deltagarna ur händerna i ett rapp. Helg ryckte in i Malmö dragkampsklubb.

"Det är bra jobbat. Håll dom. Släpp inte efter. Kom igen, kom igen, kom igen."

Coachen Leif Boregrens stämma ljuder över den stora gräsplanen framför Ribersborgs kallbadhus, där ett 15-tal medlemmar från Malmö dragkampsklubb håller ett tjockt rep på helspänn. Kraftinsatsen är helhjärtad i bägge lagen.

– Det här är den ultimata konditions-, styrke- och teknikträningen. Jag har hållit på med många idrotter tidigare, men dragkamp är den som jag blir absolut tröttast och starkast av, säger Helene Jardenberg, till vardags sjukgymnast, när hon pustar ut efter en träningskamp.

Anledningen till att hon fick smak för att ta ut sig till max på detta sätt, står intill henne och studerar övningarna på replängds avstånd. Han heter Anders Jardenberg och är Helenes make.

– Jag har dragit mycket tills alldeles nyligen, men nu ska jag vara pappaledig med barnen och har inte råd att vara skadad, förklarar Anders medan sönerna Lucas och Casper pockar på sina föräldrars uppmärksamhet.

Anders var med och startade klubben i Malmö 1989. Under 90-talet var han aktiv både på hemmaplan och på andra håll i Sverige. Inför SM-veckan 2009 hörde en grupp entusiaster av sig till honom med ambitionen att ställa ett lag på benen. Han gav dem ett handtag.

För tillfället räknar ekonomen Anders med att hålla sig i bakgrunden och låta andra stå för dragandet, men det händer att han kliver in som tränare. Det är inte utan att det kliar i fingrarna på honom.

– Så här mycket längtar jag efter att vara med, säger han och visar ett par handflator där förhårdnaderna har börjat att flagna.

Föreställningar om att dragkamp enbart handlar om brutal råstyrka grusas på gräsmattan. Tidningens dragvillige reporter blir redan under uppvärmningen varse att den anrika sporten vimlar av tekniska finesser och små detaljer. Tyngdpunktsförskjutningar och precist benarbete bidrar effektivt till att maximera kraftinsatsen. Sedan finns det även utrymme för fuffens.

– Det fuskas så mycket man bara kan. Tjuvstart? Jajamen. Och tittar domaren åt andra hållet, då står ankaret med näven i backen. Kan du sitta ner gör du det. Allt detta är vedertaget, men blir du påkommen så straffas laget, säger Anders Annemalm Ulinder, som fastnade för dragkamp sedan en kollega beskrivit sporten som "väldigt lite disco och väldigt mycket rock'n'roll."

Ju fler vi pratar med, desto tydligare framträder bilden av en förening med starka familjeband. Anna Helleskog, som var en dem som tog initiativ till att återuppväcka Malmö dragkampsklubb, drar på träningen mot maken Mikael Ringman. Och Annika Danielsson, även hon en pionjär i sammanhanget, är lagkamrat med dottern Agnes Hermansson.

– Det är en alldeles utmärkt familjesport, men det gäller att övertala övriga familjemedlemmar också. Det går lite trögt, säger Annika Danielsson.

I likhet med många av sina klubbkamrater nämner Annika Danielsson möjligheten att köra slut på sig fullständigt som en av tjusningarna med dragkamp. Lagarbetet, chansen att bli av med aggressioner, adrenalinkicken är andra fördelar som framhålls.

– I fotboll kan du vara divig och gå omkring och vänta på en smörpassning. Den inställningen funkar inte här. Dragkamp är en riktig lagsport. Pallar du inte trycket så är du inte med nästa drag, säger Leif Boregren, gymnasielärare, som håller i träningen.

Läs mer:

Landhockey: Globalidrott på gräsrotsnivå

BMX: Hoppfull framtid i grön OS-gren

Så här ser dragkamp ut:

Magnus Ransheim
magnus.ransheim@hd.se 042-489 90 91