Smålands utsädescentral

I dag börjar jag min 54 dagar långa så kallade semester på Höglandet.

Elsa-Lill finns på plats sen i maj där hon lagt ner tid på att lägga upp ett arbetsschema för sin make. Hon har dock lovat att jag ska få njuta av solen i en vecka då denne höjdrädde stackare ska upp på taket för att ta bort mossa. Men har man i Mariakyrkan lovat den allsmäktige guden att älska henne i nöd och lust så är det smällar man får ta.

Själv anser jag mig vara en praktisk man. Det gör inte Elsa-Lill.

Hon säger sig vara vis av erfarenhet efter att ha lämnat mig ensam hemma för en del år sen när hon skulle till Aneby och handla.

Under tiden Elsa-Lill var borta ville jag piffa upp granen på tomten. Klättrade därför upp och försökte forma toppen som en palm eftersom jag tyckte att det behövdes exotiska inslag i byn.

Resultatet blev kanske inte så lyckat. Eller som en småilsken Elsa-Lill uttryckte det:

– Den ser ju ut som en palm efter en tropisk orkan.

Och inte blev hon mildare när hon märkte att den kapade grantoppen gjort en strike och landat rakt över hennes två meter höga solrosor.

Egentligen är jag en asfaltsunge. Men i Hullaryd gör jag allt för att smälta in bland den jordnära ortsbefolkningen. Därför har jag köpt en overall med texten "Smålands utsädescentral" på ryggen samt en John Deere-keps. Givetvis sticker hammaren och skiftnyckeln upp ur bakfickan. Men det mest tekniskt avancerade som Elsa-Lill låter mig göra är att klippa gräset. Fast häromåret var hon väldigt nära att även ta den sysslan ifrån mig.

När jag i godan ro gick där på gräsmattan, i min lantliga mundering, small det till och klipparen var stendöd.

Tog med den tvärs över gatan till Sveriges bästa bilverkstad.

En erfaren mekaniker tittade klentroget på maskinen och sa på bred småländska:

– De' verkar som om den har skuret.

Sen skruvade han av oljelocket. Inte en droppe fanns kvar:

– Där va' de' torrt som fnöske.

Visste inte att sådana maskiner behövde olja.

Med en ilsken Elsa-Lill vid ratten åkte vi till Tranås för att köpa ny gräsklippare.

Väl hemma igen försäkrade jag mig om att maskinen blev fylld med olja ända upp till locket och började klippa.

Så ska man tydligen inte göra...

Rökutvecklingen blev enorm och Elsa-Lill kom utspringande:

– Brinner det i bageriet?

– Nä, de' e' bara ja' som försökt va' duktig.

Kenny Lindquist
kenli.lindquist@gmail.com