Folkhemmet som försvann

Apropå att Sverigebilden förändras och att inte mycket återstår av folkhemsidyllen. Nu går konspiratörer, från öst och väst och höger och vänster, till attack. Joakim Norén, enhetschef på Svenska institutet, förklarar omvärldens syn på ett litet land i norr.

Nå, vad har de för syn på oss där ute?

– För det mesta positiv och kopplad till vårt samhällsskick, som att vi står upp för demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Vi anses ha låg korruption, hög livskvalitet och ligga långt framme inom miljöområdet. Och så tycker man att vi är relativt innovativa och har ett starkt näringsliv.

Vad är mindre smickrande?

– Svenskar kan uppfattas som lite tråkiga och besserwissers, men det stora problemet är låg kännedom.

Men nu börjar det väl brinna i folkhemsknuten?

– När samarbetet mellan Volvo och Renault sprack tog fransmännen sig i kragen och började bygga säkrare bilar. Plötsligt fick de bättre betyg än Volvo i tester, men Volvo uppfattades fortfarande som tryggare hos allmänheten. Så starkt var deras varumärke. Samma med Sverige. En statsminister och en utrikesminister mördades på öppen gata men i stället för att varna folk för att åka hit konstaterade utländsk media att till och med i världens säkraste land kan det hända hemska saker.

Så den komplexa Assangeaffären är inget omedelbart hot mot vårt anseende?

– Även om en del ifrågasätter rättssäkerheten så tror jag att ryktet som rättsstat är tillräckligt bra för att klara av enskilda incidenter. Generellt släpar bilden av länder efter med 20 år.

Men så aktualiseras allt med härvan kring Thomas Quick, som väl ger kritikerna fyr på sin konspirationsbrasa?

– Vi har inte sett att just det, till skillnad från Assangeaffären, fått genklang utomlands. Då tror jag att Millenniumtrilogin gjort mer för att förändra bilden. Att folk ifrågasätter det perfekta Bullerbylandet och hittar nazism, våld mot kvinnor och allt möjligt under ytan.

Sociala medier har förändrat informationsflödet så snart är väl gamla meriter helt rökta?

– Jag ser snabbheten som positiv. Det refereras alldeles för mycket till Abba, Astrid Lindgren och gamla ikoner. Engelsmän och européer i allmänhet säger ofta: "Stockholm, nej dit kan vi inte åka. Det är alldeles för dyrt i Sverige." Herregud, vet de ingenting, kan man tycka. Här är ju mycket billigare än i London. På samma sätt finns en föreställning om att Tokyo är jättedyrt – det har gått lite upp och ner men det stämmer knappast i dag.

Vi är populära i Tyskland, men var behöver vi förbättra ryktet?

– De som bor nära oss är mest positiva och allra mest tyskarna. Men om vi jämför två avlägsna jättar, som Kina och Indien, så skiljer rätt mycket och förhållandet till Kina är bättre. Sverigebilden i Indien är däremot ganska dålig. Vi har inte några starkare, historiska relationer och en del negativt, som Boforsaffären, har hänt i modern tid. Dessutom prioriterar indier England och USA och attraheras mer av amerikanska värderingar.

När det regnar frispråkiga nallar över Minsk och president Lukasjenko går i taket, vad gör det med v itryssens syn – positiv eller negativ – på oss?

– En enskild händelse påverkar sällan. Men det är klart, se vilken otroligt dålig bild av Danmark som Muhammedkarikatyrerna spred i Mellanöstern.

Vilket genomslag har då Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund och andra utspel fått?

– Inte alls stor. Dels för att det fanns en stark och etablerad bild av Sverige innan händelsen, och dels för att vi har rätt många muslimska invandrare som kunde lugna sina släktingar hemma i ursprungsländerna och berätta att de inte förtrycks här. Dessutom hanterade vår statsminister och UD händelserna på ett annorlunda sätt än vad danskarna gjorde.

Per Ohlsson